Categories
Hat

Scheisse

Är det avbön jag gör? Nej. Den berusade versionen av mig är en genant människa. Det som kommer ur mig så som smicker är ett tecken på svaghet och det vet andra människor. Jag tycker inte om att vara patetisk. Men jag tycker inte heller om konstruktionen värdighet. Det finns arketyper och den lismande är en vidrig en. Förslaget om Ömheten istället för Hatet ligger kvar som ett förkalkat embryo i min kropp. Jag är inte färdig här. Med det här. Jag tror inte det är syndernas förlåtelse snarare syndarna. Jag hatar människor och deras tråkiga tankar. Fantasin många när om att deras behov av ensamhet är så stort att de ska bo själva i en stuga; även jag tar del i det där äckliga.

Jag har ett ansvar som framför allt går ut på att ta hand om mig själv. På den platsen jag är nu räcker det inte riktigt till för mig eller andra. Om jag mår för dåligt så förväntas jag handla. Sjukhuset är mindre än två kilometer bort.

Vad jag gör är att jag förklarar och utgår från en dialog med någon i mitt huvud. Ni kan inte veta vem jag pratar till. Tjuvlyssnar ni? Jag bryr mig inte. jag hatar hemligheter. Jag hatar etikett så länge det inte rör bordsskick. Jag hatar hierarkier och jag vet inte var jag hatar att vara mest i den. Det är ju sunt att en sån som jag som ligger hemma om dagarna tror att jag tar del av någon hierarki av värde. Värde.

Min systers vän berättar att hon lade pussel på sin resa till Jämtland. Fattar inte pussel. Att lägga pussel känns meningslöst. Vad är meningsfullt frågan mellan mig och min syster. Där har ni en kopp saftglögg i form av existentiella funderingar såhär i juletider.

Jag vet inte om människor fattar mig. Jag skriver inte distanserat. Jag känner illamåendet i halsgropen när jag öppnar bröstkorgen för de saker som gör att jag skriver. Men för att berätta om varföret skulle jag behöva gå in i så många strider. Så Hatet lider. Självhatet frodas. Jag vägrar acceptera att jag är som jag är. Jag hänger mycket på Reddit för att få enkla svar på jobbiga frågor. Get a lawyer är ett ofta förekommande råd i /r/relationships. I /r/suicidewatch kommenterar många att de kan prata och vara deras vän. Att människor i deras omgivning tycker om dem. Vissa skriver bara good luck. I hope you find a happier place. Jag surfar inte inloggad för jag vill inte att mina val ska styra vad som presenteras för mig.

Om Instagram vore världen önskar jag att jag kunde gå igenom den med min lie och bara skörda skörda skörda. Det är visserligen bara representationer men man måste börja någonstans. Ibland när jag föreställer mig att jag faktiskt verbaliserar mitt äckel för någon irl så ser jag hur min tunga klyvs. Den är inte falsk. Den behöver bara vara på två platser samtidigt. Ett anfall och ett försvar.

Själväcklet väcktes för längesen. Mitt sätt att uttrycka mig föddes redan på Lunarstorm där jag hette Arschloch och döpte varenda dagboksinlägg till Scheisse. Innehållet har kanske blivit mer välformulerat men dö flikka dö osv lever kvar bland raderna. Jag hatar communities och människor som vill prata om det. När jag ser dagens vingklippta änglar tänker jag att de i alla fall kunde ansträngt sig. Tror inte på bättre människor. Tror att människor dör. Världen förändras när folk dör. Dö. Människor ska dö. Vi ska alla dö. Kanske hade jag slutat älska döskallar om min pappa inte uttryckt att jag nog kommer sluta med det. Skulle kunna döda mig själv på trots men det finns ingen som är värd det. Jag frossar i självskadebilder, självmordsforum och /r/morbidquestions. ÄR DU OK. Livet. I mitt flickrum hängde en porslinsdocka i ett rep med självmordssnara som min pappa den gamle sjömannen som minns knoparna knöt åt mig. När jag inte var hemma plockade min styvmamma ner dockan för att hon tyckte det var för makabert.

Jag hatar tanken på reproduktionen av texterna och tankarna och på senare dar bilderna. Men man måste öva och öva gör man bland annat genom att göra om saker. Min relation till döden är min relation till döden. Jag är organdonator. Det här är inget självmordsbrev. Det är prygel på något sätt. Alltid lite av mig själv för att få liten tillfredsställelse över att jag kanske fått något av er. Ingen kommer tacka dig. Det behöver du inte. Jag vet att du läser. Det räcker.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *