en namnlös energi
där frånvaron sipprar ut
och mina ben bär
det nödvändiga
det viktiga är inte
att skriva något bra
det viktiga är att skriva
så att det märks
att något går förlorat
i ett mörkt rum
möter ångestens helhet
den dekonstruerade glädjens
splitter
solen är inte här
för att tjäna mig
den kommer inte
med några förmaningar
att gå ut och observera
att mörkret ger vika för
ljuset
själen speglar sig lättare
i neddragna persienner
inte för att de symboliserar
ångest
utan för att de sluter