Categories
Hat

ibland sover man med fötterna på huvudkudden (tydligen hör normbrytande beteenden ihop med tvångsmässiga impulser att ljuga)

Jag ritar elefanter och skriver att det inte finns några tjuvskyttar i himlen.

Inget showmanship i det.

Vi tycker inte om att få veta hur det började och hur det slutade.

Ibland när man läser märker man att någon har skrivit från början till slut.

Den kreativa kraften bara öppnar det svarta hålet och dränker det.

Vid avbildningen av ett föremål spelar det egentligen ingen roll om du börjar i det ena eller andra hörnet.

Den tazmanska djävulen (jag)

Elefanterna

Alla utrotningshotade

Bögsköldpaddan George

Det finns så många djur som är dikter i sig själva (ANOHNI – 4 DEGREES).

Mitt vita granatsplitter.

Han lägger sig över mig, en kropp att klä kroppen i.

Jag är en svart sjöborre i soffan.

Skit på allt, ja – tyst

även stilla, låt kolonen ta plats

metafysik, system kan finnas, men är underordnad både intuitionen och stilen.

Ett blad man vänder och vrider på.

Vad poesi inte är för mig:

Radbrytningen är SIC! alltså.

Har fått en stor rumpa, den är rund och stram
Älskar analsex
Betygsätt mitt foto utan underkläder

Till exempel min skräppost är full av mejl från porrsidor med personnamn och erbjudanden, vad jag skulle vilja definiera som typen män skriver till andra män.

Alla går omkring med poesi i sig, det handlar bara om att lura dikten att komma fram.

Låta kroppsdelarna bli till sten en och en, eller bara fast materia.

Jag har i alla fall sen jag var liten (kanske skulle man kunna använda ordet coping-strategi här, älskar inte ni också tvåspråkiga dubbelord som luktar kontorsmöbler, fnasiga näsor och torra tårkanaler?) använt det som en strategi.

Om munken ljuger alltså.

Givetvis tänker jag inte bort medvetandet, ingen kan väl tänka bort medvetandet, kanske någon munk som mediterar, men det kan vi ju aldrig få veta.

Brukar roa mig med att föreställa mig min kropp när den är död, det är lätt ibland när man ska sova.

Idealmänniskan är ingen människa, vi består av bakterier, tarmar och vatten.

Lösa skott och våta tårar, knuffa inte ut mig i den ordkarga poesin, det är så jävla torrt där.

Och vem fan bryr sig om din jävla radbrytning?

Visa med det inomtextuella

“Att få våldta en ny rad” är en fånig sak att skriva.

Jag måste flytta tillbaka markören med pil upp och sedan trycka enter för att få våldta en ny rad.

Att börja texter bakifrån är vårt språk inte designat för.

Nöj dig med inget mindre än skaparglädje som du vore den första människan.

Är det inte i tystnaden i poesin man skymtar det privata, är det där vi ska fylla i era jag, personor (horor) och intentioner?

Jag är ett stjärnvittne som testar de fabrikssydda sömmarna.

 

Categories
Hat

Buy nothing day

Dagarna innan fredag konsumerar jag tredubbelt den friska mängden jag har alltid tyckt att nedsatta varor har något unket, snuskigt och billigt över sig.

På Black Friday ägnar jag mig åt de själsliga verksamheterna. Under ytan drifter

en ny dator eller telefon, mer kläder fler böcker ansiktsprodukter

Du kan ta droger under ceremoniella förhållanden eller så kan du klä upp dig.

Gör ett av mina månatliga besök på twitter och möts av Yoko Onos ord

Life can be overwhelming. But it’s still life. Don’t worry about your feelings jumping around. Be thankful that you are alive.

Fan lätt att säga när man är Yoko Ono och ärligt talat Yoko gör dina ord mig fan bara dummare och argare.

Har du inte hört att just DEN KOMBINATIONEN ÄR DÖDLIG för typer som mig som växt upp i en skithåla med arbetarklassföräldrar.

Jag kanske vänder om och röstar på SD det är kanske där jag hittar svaret på mina frågor lösningarna på mina problem, det är blattarnas fel

ut med svinen!

Skämt å slido är jag i ett så kallat prolonged state of suffering

Visste ni att ett förlängt psykiskt lidande kan ha att göra med att man inte lever i enlighet med sina värderingar?

JAG HAR KOMMIT PÅ EN SAK.

Människor JUST NU ALLTSÅ I SAMTIDEN ger värde åt sina handlingar genom att kokettera med dem DVS inte nödvändigtvis ORDAGRANT men genom att BERÄTTA OM SINA HANDLINGAR som är SMÅ OCH ALLDAGLIGA så skapar de en känsla av EGENVÄRDE OCH MENINGSFULLHET som gör att de lättare kan bortse från de SÅ KALLADE MENINGSLÖSA HANDLINGARNA som att de kanske KÖPER SAKER PÅ REA eller ÄTER SAKER MED PALMOLJA eller INGÅR I SJUKA SADOMASOCHISTISKA FÖRHÅLLANDEN DÄR NORM ÄR ATT VARA TILL LAGS OCH HÅLLA KÄFTEN.

Fick en impuls att aktivera min Instagram. Jag märkte att antalet selfies per dag/vecka/månad minskat lavinartat. Tänkte, hur ser jag ut just nu? Tittade mig i spegeln. Helt svartklädd för ovanlighetens skull nu för tiden också tänkte jag.

Du ser ju ganska bra ut, lite trött. Det här ansiktet hade du kunnat lägga ut på Instagram.

Sen tänkte jag.

VAD FAN SKA DU SKRIVA FÖR BILDTEXT DÅ? OCH HUR SKA DU STÅ TILL SVARS FÖR DE 2000 BILDER DU REDAN PUBLICERAT? VILL DU VERKLIGEN LEVA MED BAGAGET AV DIG SJÄLV NU EXAKT NU ALLTSÅ, I SAMTIDEN?

Om det finns någon morbid personlighet som fastnat i fiktionen INTE SOM DEN ÄCKLIGA GUBBEN I DEN USLA FILMEN BIG FISH GÖR, utan mer som en som fastnat i en grund begreppsapparat och liksom försöker göra sig hörd med ord de flesta anser vara irrelevanta, en litterär bastard, utknuffad från värmen av ord så som AUTOFIKTION OCH MAGISK REALISM, kan ett #lifegoal vara att skriva ut sig från en psykosavdelning, ta ett varv på LIVETS ARENA och skriva in sig själv lagom till man faktiskt är psykotisk på riktigt? OCH HUR VET DU ATT EN HASHTAG ÄR SLUT?

samtidigt i hjärnan

I en jacka som var för billig i relation till bilden den försöker utstråla

nakna grenar, Aphex Twin, Lilja 4-ever-väder, frukostfrallor

jag har hittat ådern, kroken, krökningen

den blå leden där den silverfärgade hajfenan vill simma

VÄRDERINGar…. värderingar… värderingar….

Som HaTeT är liksom VÄRDERINGAR något som man oftast bara hör om TILLSKRIVAS ANDRA. KRISTNA VÄRDERINGAR, “VI VILL INTE ATT MUSLIMERNA SKA TA ÖVER MED SINA KVINNOFÖRTRYCKANDE VÄRDERINGAR”. Att göra det ordet till sitt kommer inte utan utmaningar.

Drömmen. Att vara nålspetsen i en kartografs händer och känna tråden spännas när gränser dras.

Tar en paus, dricker julmust light, tvagar kroppen bläddrar kurslitteraturen.

Scrollar erbjudanden.

DET ÄR MIN HEDER SOM STÅR PÅ SPEL HÄR.

Köpte hon något?

Äcklet jag dyker ner i påsen med lösgodis.

Odla din trädgård, köp inte saker.

Eller köp hudprodukter.

Snygga kläder hjälper inte om du ser ut som en pizza i fejan.

Uttrycket jag ska bara gå ut och ta lite luft har något prosaiskt över sig.

Människor tittar alltid så jävla konstigt på en när man säger så.

Jag brukar lindra deras obehag genom att säga att jag ska röka en cigg, också röker jag en cigg.

Fin

Categories
Hat

en dåres försvarstal

Skriver listor, gör nedräkningar, reflekterar över livets osynliga knappar så som paus play och spola fram snabbt.

Inte bakåt, aldrig tillbaka.

Jag skulle hellre dö än erkänna att jag ångrar saker.

Träffar ett barn vars smärta på ett tydligt men omedvetet sätt blöder över de ramar och förväntningar jag har på barn i den åldern.

Jag vill hjälpa henne på samma sätt som jag gömmer mig för solen på övervåningen i ett gammalt café där jag äter läfsa och dricker lokalbryggd öl till lunch.

Jag har inga råd att ge henne. Hon är nog bättre rustad än jag att ta sig an livet i en rosa enhörningsdräkt.

Det syns på mig. Var jag leder mig själv i tankarna.

Om jag skulle skriva en manual i att vara jag skulle ledorden vara

självbedrägeri/självuppfyllande profetior/motbilder.

Kan inte balansera innehållet mot stilen, räknar stavelser samtidigt som jag underkänner berättandet.

Drömmer att jag får ett mejl från Google där de berättar för mig att jag har avancerat från att vara en kugge till att vara en del av de som skriver narrativet.

Jag går upp på morgonen och försöker ringa in kroppen,

är jag ett gapande kön eller är jag en blåklocka?

Självhat är att vara Dorian Gray och stanna framför spegeln.

Det finns så många led i den meningen att jag blir snurrig.

Har haft anledning att skriva att skräck är att göra det kända okända, vilket också är sagt om litteraturen på ett mer övergripande sätt.

Den värsta ångesten när marken försvinner under tecknade figurers fötter och de störtar.

Tre kvinnors viskningar när de matar elden med pizzakartonger och äppelskruttar.

Jag gör mitt liv omöjligt för mig själv för inget är rätt eller sant.

Är det tillräckligt att vara du när du sitter i en bil omgiven av mörker och skogar och lyssnar på Bob Dylans låtar.

På rymmen från mig själv sen alltid.

Uttrycket är tätt sammanbundet med saker jag vill vara.

Ett neurotiskt hamrande mot tinningarna, kom igen nu då, vakna!

Jag äter mediciner som gör mig sjukare och går i terapi som sätter skräck i mig.

Min vän talar om att ben som vuxit ihop fel måste brytas igen.

Sammanhanget ett annat, men det kan ju kvitta.

Vi vet vad vi menar.

Att landa, vila, äga ett uttryck, sitt liv.

Sätta sig ned på knä och bara svälja regnet som strilar över en

du vet inte om det är sperma, skit eller urin.

Igår hittade jag en ny sort ostbågar på en mack i Filipstad.

Större och ostigare.

Min vän och jag avnjuter vars en deep fried schnitzel med bea på ett tomt hak som stinker gammal olja och manssvett.

Snöiga vinterlandskap och folkrock från USA.

Mina kläder luktar rök och jag skriver mig fram till vad jag hoppas är en brytpunkt.

Fantiserar om lobotomi, identitetsbyte och att försvinna.

Det är viktigt för mig att berätta vad ni ska tycka om mig.

Så länge jag har första och sista ordet skiter jag i vad som händer där emellan.

Människor och känslor som bruset överröstar mig, har ingen röst att sälja till den fula häxan.

Livet är ute efter att slita mig i stycken.

Som Franks grimasch när köttkrokarna drar hans lånade ansikte i olika riktningar

Jesus wept innan han bara är delar.

Min vän ligger och läser en illustrerad version av Nya Testamentet.

Det absurda i att vara en beslutsfattare.

Min vän föreslår att det är det här jag behöver, att skita i allt, att gå in i undvikandet.

Nackdelen med att skriva är att man ger sig själv tillfredsställelsen av att ha gjort någonting.

Idag t.ex. skulle jag skrivit en blogg om ett föremål som för mig symboliserar i runda slängar några tusen år runt Medelhavet eller Mellanöstern.

Tittar ut över den tysta vita världen och säger inte

men sätter ordet stumt framför

kruka.

Jag sliter av bitar av kall kyckling från i fredags och blandar med creme fraiche smaksatt med fetaost och soltorkad tomat och häver i mig.

Äcklet i sin renaste form, ett kycklingskrov, det är inte kycklingens fel, det är mitt.

Jag vill inte vidareutbilda mig jag vill kasta pengar på kläder och dyr sushi.

Vill äta ostbågar och nöja mig.

Ändå sitter jag här och späker mig.

Skit i moralen, dra till socialen

rappar Simon G.

Mina ideal förflyktigas i former jag inte vill erkänna som betydelsefulla.

Krånglig fel och hungrig.

Att bli tjock den ultimata segern över mig själv.

Att sätta punkt som att stirra tillbaka mot era lyktor till ögon.

En kapprustning.

En svart snäcka i ett hav av bläckfiskar.

Ni:et är mina fiender och det här är mitt försvar.

Categories
Hat

dalar

Går genom skogen i Dalarna och skriver ner orden skogspromenader i Dalarna lägger jag till i livets spankbank. Upp och ner i skoterspåren, inget vet var björnen sover. Ett kapell i trä blickar ut över sjön som ett spott mot kyrkan på andra sidan som människorna i byn behövde ro till några timmar innan ottan en söndag. Tre dansande kackerlaksmonster sjunger något på japanska och vi hälsar på hundar i burar och de slickar fingrarna genom gallret. Min vän sous vide:ar älg han skjutit, bakar bröd och lagar majonäs till oss. Så tänker jag, det här är livet jag lever. En perfekt road trip.

Jag äcklas. Det som är problemet. Av det som gör mig glad. Jag är som en trasa som sväller av allt den fångar upp. Man måste krama ur mig för att jag ska fylla någon funktion igen. Jag vaknar och möter skönhet jag inte vet hur jag ska ta. Jag tar luft och glider ner mot den frusna sjön och sätter mig mitt på bryggan och tittar på avbrutna vassblad som åker skridskor över isen. Lyssnar på musik och det blir vått av värmen från min kropp.

En ny eld omringad av timmer och svart skog. En skorsten som vaknar. Imorgon ett nytt landskap igen. Ser en vidrig scen från en kycklingfabrik och säger till min vän att jag iallafall absolut inte tänker äta kyckling ikväll. Vi dukar upp en enkel måltid, whiskey till mig, vin till henne och sedan en grillad, ljummen kyckling med en modell större av saltet. Våra sängar står framför elden och nu satte hon precis igång ett album med Nico och började rita.

Hösten alla runt omkring mig började krångla till det. Skulle du vilja dela in din tid i situationer var på situationerna du delade in tiden med skulle kategoriseras av följande handlingar: distraktioner – närmande – undvikande? De ger mig verktyg för att jag ska modifiera mig själv som cenobiten, hackar, klor på kedjor, uppfläkning av bröst och nålars kapacitet att få en att hållas fast. Föreställer mig närvarande individer i mitt liv och känner avund, men också ointresse.

Jag panikångestreser. Jag behöver en stor injektion liv i mina vener och det är en finare omskrivning för att ta semester. Förstår ni jag distanserar mig från människor genom att kalla saker för vad jag tror är deras rätta namn men det finns en annan röst i mig som säger du gör bara dig till, söker kontrollera bilden av mig genom att avslöja avsikten. Om jag skulle göra filmer skulle jag börja med att spoila slutet.

Det finns normer som uppmuntrar böcker utan handling. Ställer frågan tyst inom mig om det verkligen kan vara sant. Hur blir man en helt gränslös människa? Det är lätt för mig att säga att jag hatar hippies desto svårare att erkänna att jag inte förstår dadaister. Om mitt uttryck är “trycka upp en snus i käften-nu ska jag berätta något för dig” kanske jag ska acceptera det. I mitt dagdrömmeri återkommer jag ofta till frågan om stil är viktigt, och om den är som viktigast när den är till synes underordnad.

Har alltid känt mig som en bedragare i mina kläder. De dagar jag kan se att det där är en snygg outfit är dagar då jag inser att försök till riktningar är ett omedvetet försök att leverera en bild av mig. Bilden kan aldrig representera den hela och ordet lögn ligger nära till hands. Försöker undvika diskussioner om kommunikation för det verkar oftast bara leda till att man blir trött på att höra sin egen röst och kanske någonstans på vägen inser att det har mer att göra med något annat.

Jag har träffat en katt, höns och tuppar, en gathund från Rumänien, hippies, konstnärer och jägare. När min vän stod i köket och dukade fram ostbricka och jag i en manlig pose (roll) låg tillbakalutad och tittade på elden med min whiskey kändes det igen. Familiarity, jag har en överkänslighet mot klichéer, finns det ett namn på min fobi?

Kom precis på mig själv med att skriva och undrade vad det skulle vara bra för. (Wrap your troubles in dreams) Lekfullheten slås ner av tron att alla aktiva handlingar är försök att vinna en popularitetstävling. Identifierar mig med småorden i alla mina meningar och sitter i efterhand och raderar så många jag bara kan. Elden falnar. Det är inte en metafor för någonting. Jag lovar. Jag bad precis min vän lägga på mer ved.

Categories
Hat

inget rus utan brus (ett barn frågar om det får stoppa upp en vitamin i näsan)

Du hör inte hemma här, grenar har frusit och små gröna fläckar i isen, ser ut som förruttnelsen fast. Träplankorna i taket i ett torp i Värmland, du känner den falska pulsen och en liten katt som heter Gråbo kissar på en kudde, hon kommer ut och stryker längs väggarna som en sotande. En kvinna spelar gitarr och sjunger på persiska, jag sover i ett hus utan elektricitet med en så kallad varm härd. Jag står hukad i den nyfallna snön och tittar upp mot huset som ser ut att andas, jag förstod för första gången innebörden med statiskt ljus. Röker en cigg och ser på den svarta trädlinjen. På morgonen är platsen öppnare. Jag antar att människan vill att världen ska vara mer sluten på nätterna. Min vän kör mig igenom Sverige och jag trodde aldrig vi skulle prata om spolarvätska tillsammans. Konstnären säger att det handlar om att make a choice, if you want to build or destroy. Hon berättar om ett perfomance i Köpenhamn då hon hade reciterat Allen Ginsberg och avslutat föreställningen med att knäppa upp sin jacka och blotta sina bröst (sin barm). Vi sover i samma hörn i köket, på vars en trasmatta, med en svartvit katt vid fötterna. Jag tvättar mitt hår under iskallt brunnsvatten och lagar en ostsås gjord på mjölk och brun maizena, cheddarost. Ritar timmar och timmar för jag vet inte vad som händer när jag slutar. Min vän vänder upp korten på morgonen, hon pekar ut Universum och sätter upp det på samma vägg där hon hängt upp Döden. Mina teckningar börjar leta sig in i drömvärlden och kanske är det gott så, jag är begränsad av mina talanger och helt plötsligt går det ifyllda revor genom allt med svart inramning. Jag vill skriva till någon att jag önskar att jag hade mer att ge, men allt är bara reproduktioner av det som redan sagts och kommer sägas igen. Jag läser om flodkulturerna och översvämningarna som gödslade jorden. Slagget. Sonnevis och nu! köper jag på en secondhandbutik. För att låna ett uttryck från 1700tals-snusket jag läser, (John Cleland) vid beskrivningen av en prostituerad, hon var gripande, inte slående, vilket alltid har en mindre varaktig effekt. Diktsamlingar har ryktet om att stanna kvar. Jag vet inget om det. Min vän kör oss uppför berget och vi går sedan där och pratar om relativism ibland. Jag säger att det låter som att de frusna vattenpussarna hostar när man trampar genom dem sakta. Mitt anteckningsblock, min pillderdosa, snusdosa, bok, dator och vattenflaska följer mig i varje rum jag går. Vad hade hänt om jag ritat ett hakkors i pannan på den första man jag träffat som uppskattat Varg Vikernes för sin person? En provokation utan självförtroende är som orden utan sitt symbolvärde. Den är bara ihålig. Jag tar i för högt när jag börjar en andra vers av Bellman när jag ligger på en soffa med gammal stoppning och får meddelat att hans ande inte är välkommen där. Jag ligger på en divan och matar mig själv med jordnötsringar som de vore vindruvor. Dricker inte livets vin utan avträdet, kiss = skummande urin. Min vän mediterar och när jag lägger mig tänker jag. Tacka Gud för mikrovågsugnen, statiskt ljus och systemet. Det finns ett underspår till allting och jag litar inte på mina egna eller andras världar. Transparens är detsamma som ideologisk transcendens. Ingen vill veta var du köpt din tröja. Mitt bröst är konkavt och mina inre organ står utanför kroppen. Om du söker vård och tror du ska få hjälp med dina problem kan jag informera er såhär på förhand att det går ut på att bli utputtad i mörka skogen för att se om du kan hitta tillbaka till ett hem du inte visste att du hade och inte heller var. När du pratar med människor tillräckligt ofta och länge inser du att ord slutar betyda något. Din smärta är bara namn på saker.

Categories
Hat

torsdagar

Vill skriva dikter om fula pelargoner och en ny smak Billys panpizza men livet kommer i vägen dvs mina två vänner sitter runt mig när jag över en öl säger

jag vill ju bara att någon ska kalla mig geni, men sen kommer jag på att det är avsändaren, fattar ni, det måste komma från rätt person!

En man som heter Ruben försöker byta nummer med mig för att jag ska titta på hans konst. Jag frågar honom om det är realism när han förklarar att han gör porträtt.

En blandning av realism och surrealism blir svaret.

Intressant.

Jag svarar att jag inte är på en plats för nya människor i mitt liv.

Har inte plats för medelålders män dvs som frågar om ni tjejer ska på något diskotek ikväll, någon klubb, får man haka med?

En annan man jag tror kallar sig själv Silver som inte gillar Birgitta Trotzig men älskar Bukowski ger mig en påse med ukrainska brysselkålfrön som jag kan odla på balkongen.

Numera har ryssarna tagit över hela skiten.

Jag ligger däckad i psykakutens väntrum efter en tia stesolid och två koppar varm choklad och när jag dagen efter väntar på mitt utskrivningssamtal och läser Pierre Bordieus Om televisionen framför televisionen med mina medpatienter sticker den korta asiatiska kvinnan med rullator, också min rumskompis, åt mig en halstablett.

Jag blir så glad för gåvan att jag stoppar den i munnen direkt trots att jag håller i en kopp med kaffe och kanske var det min vidriga coffee breath hon ville hjälpa mig med.

Kvinnan bakom mig får reda på att hon har obotlig cancer och går blek ut ur dagrummet vidare till nästa sjukhusäventyr.

Mina krukväxter ingår i en sadomasochistisk relation med mig.

Jag ser hur pelargonen som snart bara är en naken gren sträcker sig upp mot ljuset.

En vän plockar ner den från bokhyllan och säger jag ska ta hand om dig lille vän.

Samma vän kör upp mig till en stad i mellansverige och tar mig till den enda rockpuben som är döpt efter Strindbergs Röda Rummet.

Två berusade män slår sig ner utan att fråga bredvid mig och min vän i vårt bås och börjar ställa samma frågor om och om igen.

De undrar om vi gillar metalcore och sjunger med i refrängen till en låt som heter A day to remember.

Min vän berättar att hon pluggar hjärnan och medvetandet och jag börjar prata om mordet på Euronymous och vad samma snubbe gjorde när han hittade sin bandmedlem Pelle med sönderskjuten skalle.

Det är lätt att vara hård eller smart i rätt sällskap.

Men vi behöver inte göra någon stor affär av det.

En annan man kommer efter en stund med sin vän som jag kallar Ullkoftan och slår sig ner.

Den berusade och nyförvärvade vännen för kvällen önskar Danzig i baren till min ära och vi sitter sex runt bordet varav fyra skrålar på det där vidriga sättet som någon som jag egentligen alltid vill sätta stopp för.

I crescendot spricker mitt ölglas och ölen väller ut över bordet och mina ben, ett rent snitt mellan handflatan och tummen.

Efter att jag lades in på avdelningen på sjukhuset satte min rumskamrat upp ett A4 med hennes enstaviga namn på dörren.

När rockbaren är stängd och vi står och röker för många cigg med våra nya vänner berättar jag om en fredsforskare jag av en slump hann lyssna på en stund på stadsbiblioteket tidigare i veckan.

Också stod jag där med min smoothie med spenat och ingefära när han förklarar varför något så ondskefullt som kärnvapen fortfarande finns kvar, jo, det är för att människor älskar att projicera sin dödsångest på andra. Han säger detta på svenska med tydlig amerikansk brytning. Man vill ta alla med sig!

En nyförvärvad vän frågar då:

Varför dricker du smoothies med spenat i om du vill dö?

Det ena har för fan inget med det andra att göra.

Syftar inte på honom nu utan er.

TL;DR

psykbryt

psykakut

skrivs ut

veckoslut

Categories
Hat

villighet är inte detsamma som want, tänk er istället det som willingness

En sån dag jag ser allting klart.

Som att gamla kyrkogården ligger i förgrunden för ett kasino i Malmö.

Idag blandade jag svartvita mönster, en pikettröja och en oversized storm sweater på ett sätt som medelålders kvinnor gör när de vill visa att de fattat humor som koncept men inte känner det-

deras fittor är torra som en öken.

Jag går igenom stadsbibliotekets café och jag känner den äckliga lukten av barn och föräldrar som använder samma duschprodukter.

Det luktar försiktig framgång och cykelhjälmar.

Hittar en ny tavla med August Strindberg, får ta ett steg tillbaka och verkligen betrakta för att jag inte ska se vad jag vill se.

Sen ser jag att det jag ser är det jag ville se.

Den lätta glipan mellan läpparna

Jag vill tala till kvinnor i Bob Dylans parodiska röstläge, egentligen är det attityden jag vill åt.

När jag tittar på kvinnor i toalettköer,  cafeteriaköer, mataffärsköer så ställer jag mig själv ibland den raka frågan

ÄR DU LESBISK

Jag tror inte jag är det.

Men något i mig hoppas att det ska finnas en djupt rotad identitet som vill ut och om hon bara fick komma ut skulle allt falla på plats.

Men god damn, det är något visst med en kvinnokropp.

Den är förtrollande och jag kommer ofta på mig själv med att verkligen stirra, hur skulle det kännas att vara den kroppen, röra den kroppen

svettas hon under armarna, brösten?

Hur luktar hennes fitta?

Skaver det mellan låren?

Länge i mitt liv gick jag omkring och blev provocerad av sjuka människor som blivit friska och sedan åkte omkring och föreläste om det.

Nu för tiden det vi kallar att sprida awareness.

Är jag avundsjuk på de som påstår sig upplevt en katharsis?

Jag hatar fortsättningar trots att det alltid är det jag ligger och hoppas på.

När allt det onda gått över, familjen kurar ihop sig och man ska vara nöjd med att inte veta vad som ska hända sen.

Något nytt äventyr?

Eller en alldeles alldeles underbar vardag.

En kvinna jag håller på att lära känna beskrev stunden då hon kunde känna ilskan lämna hennes kropp som om det vore ett litet djur som krälade ut.

Det duggade metaforer idag på gruppterapin.

En metafor handlade om en grannfest då precis alla grannar var inbjudna, inklusive jobbiga Jonte.

Vad gör du i det läget?

Hälsar du Jonte att han inte får komma, försöker du stänga honom ute? Släpper du in Jonte men ser till att hålla koll på honom? Och vad blir konsekvenserna av att alla förutom jobbiga Jonte får komma?

Jag skrattade mig igenom metaforen och tänkte på en fest jag deltog i, i mitt hem för många år sedan.

Det var ett sånt möte på gatan, han verkar trevlig, bjud upp han!

Jag knuffade honom ut i trapphuset och hälsade honom inte välkommen, du kan dra åt helvete (Benny? Var det så han hette?)

De senaste dagarna har det vandrat bilder i mitt huvud som skapat bubblor i min kropp.

En svart kroppstrumpa, en vägg och Fredmans Sånger.

Beyonce kanske.

En vän på psyket idag.

Vi som sett Girl Interrupted för många gånger.

Hennes trassliga blonda hår skulle inte varit lika mycket ivägen för henne om hon gjort en Britney eller en jag, rakat av skiten.

Jag hoppas hon kom ihåg att ta med sig sina roliga strumpor dit, så hon åtminstone har en bra anledning att stiga upp på morgonen.

Ärligt talat skulle någon inte behöva lång tid för att övertyga mig att flytta till ett femtiotalshospital, bli utsatt för experimentella metoder och kedjeröka i stora gallerförsedda fönster med andra galningar.

Psykvården i Sverige inte riktigt så.

Får ge rökbåset det dock

DET SUGER BRA!

Jerry hette han nog förresten.

I min högstadieklass i Bjuv hade vi både en Jerry och en Gerry. De var båda storväxta killar och de HATADE varandra.

Såhär i efterhand, vilken ångest att lida av guilt by association redan i högstadiet och bo i Bjuv men kanske komma från Ekeby eller Billesholm.

Har de någonsin haft ett behov att i efterhand uttrycka den beklagliga men djupt obehagliga situation de försattes i?

Inte kunde man tänka på den ena utan att tänka på den andra.

Ni vet hur det är med namn som slutar på -y eller -ie. Sist jag hörde något om det var de överpresenterade i brottstatistiken.

När Hästaflabb ramlade ner för en trappa är en annan historia.

Ps. Det här är inte mobbning. Je suis Jerry, Gerry, vi har bara blivit en del av Satans konkelbär. Ds.