Categories
Hat

baggen banga blod blomma

I badrummet ligger Till Lindemanns diktsamling Stilla nätter. Kroppen och inuti är inte särskilt tydligt avgränsade i texterna. Den mest eleganta dassbok jag läst.

När jag skriver klipper jag ut människor i mitt liv. De något som jag förhåller mig till.

Jag tycker inte om att bli hittad där jag var.

Jag ber kvinnorna vid Centralen i Malmö om litteraturen som de erbjuder om fader Jehova, om de är gratis och om det går bra att jag tar ett av varje exemplar. Glädjen i hennes ansikte värmer mig mer än lögnen hon lever sitt liv med och mitt övertygande sätt att bete mig nyfiket.

Såret på mitt lår tränger igenom tights, jeans och förband.

Två nekrofiler kan inte ha sex med varandra.

Köttet som blottats ser ut som små bitar av granatäpple.

Om det händer alla förr eller senare är det nog inte så farligt tänker jag.

Områdena runt sjukhusområdena är minerad mark av äckel.

All rörelse i Malmö, vid Triangeln, eller den grå lera och de små radhusen i Lund.

Så länge du börjar må bättre. Så länge du börjar må bättre. Jag vill ju bara att du ska må bättre.

Vad jag kämpar för är oklart. Ljusa fragment och tankar om framåttiden. Men sen då?

Leva livet för att upptäcka saker om sig själv eller andra. Överraskas av livets mysterier och känslornas skönheter.

Hud

brud

skrud

lud(er)

Godnattsagor innehåller löften om hopp eller frid.

Under huden bär jag skruden för jag är bruden, dödens luder.

I sängen är det kallt och utanför mörkret finns det ett fönster.

Jag talar inte tvärtom-språket nu.

Älskar andra för att de älskar mig.

Tillvänjningsprocess men then off you go, fix me a drink.

Jag vill gå vilse i Overlook hotel.

Sjunga Jesus räddar mig med svettor i min panna.

Önskar att alla kläder och krimskrams som ligger utspritt i mitt rum var skräp så jag bara kunde kasta det.

Vem behöver något när man har Gud

Teism kallas tron när man tror på Gud och Djävulen mer bokstavligt än andra.

Om Gud eller Djävulen leder min hand när jag tar beslut spelar ingen roll:

vill bara inte vara ensam.

Den deprimerades syn på livet är krass.

Poängen är att man ska ta sig över och upp till en grön äng där känslorna blommar och stålvärlden ligger bakom en.

Alla kläder, vissa inte ens använda, ligger i en hög runt min vackra papperskorg. Någon greves dödsbo i Skåne. En papegoja på gul bakgrund i det rundade träet.

Saker jag vill lära mig om trots allt: Olika metaller, träsorter, bildkomposition och djup, skuggning och vad som egentligen händer i Mellanöstern och när ordet “arab” är en beskrivning och inte ett skällsord.

Saker jag vill se: bomber och vapen. Mig själv ur ögonen hos någon annan.

När du berättar något om mig själv som förstärker personen jag vill vara lutar jag mig mot din tunga och sluter ögonen.

Inget slemmigt. Bara varmt och fuktigt. Det är din tunga och jag vilar där.

Jag ska gå upp på morgonen för att jag ska göra saker. Jag ska göra saker för att jag ska göra saker och för att sakerna oftast får mig att må bra för en stund. Saker att göra kan man alltid fylla på. Man kan gå in i Guds hus flera gånger på två veckor och känna andakt. Man kan dricka vin på sitt favoritställe. Promenera i de hemsökta backarna och smeka hornen som var varma på en svart bagge i en fårhage. Man kan banga huvudet till bra punk och man kan köpa en av bandets t-shirts.

En diskussion eller flera om saker jag upplever som viktig(a.) Läs dikter, romaner, skriv och rita, rör kroppen svält den känn hur vikten börjar peka neråt, varför inte ett potentiellt besked som kan kasta om mitt liv!

Allt som kan hända och alla saker man kan göra.

Vi komplicerar det för att det inte är tillräckligt att säga att man lever och sen ska dö. Livet ska man leva för det är det livet är till för. Dör gör man när dör.

Bläck börjar ta slut. Hej, hatet.net. Inget nytt under solen viskar hon med en kluven tunga.

Categories
Hat

fräls mig ifrån ondo

Visste ni att man kan sätta prefixet borderline framför allt? Känner du hopp? PGA borderline. Kärlek? U know it. Allt har en förklaring och förklaringen är att verkligheten så som du upplever den inte är sanningsenlig. Du ska lära dig att inte lita på dina känslor. De talar för ofta till din favör. Andra människor, det är deras fel, fast det är ju inte deras fel, för det är ju ditt omdöme det är fel på, och det är ju du som har en störning, fast du kan växa ifrån den så håll ut för kanske om fem år så blir du människan du ska vara och människor runt omkring dig kommer fira och säga men tittut fan vad fint att vi kan ta dig på allvar nu.

Besöker Domkyrkan två dagar i rad. Båda gånger känns det som att någon tar tag i mitt ansikte, vid början av nästippen, och drar i det. Läpparna kittlar och i kroppen är jag illamående. Är det Gud som försöker frälsa mig? Kryptan är avstängd. I koret står en gregoriansk kör och sjunger psalmer. Pilatus svarade. Det låter som om någon gjort en Disney-film för människor som gråter. Många rullande r. Pilatus sade då. Det finns mycket sten. Trappan är bred och säkert sval om man vilar kinden mot den.

Berusning kan som bekant komma i många former. Nu har vi fått det sagt. Vet ni vad som är bättre än en magisk spegel? Ett astralt teleskop som man kan se in i framtiden med. Jag har haft och kanske fortfarande har en idé eller känsla om att livet är till för att levas ensamt. En kan ha ideal men köttet är svagt och hjärtat är mört. Ideal. Det vill vi inte gå in på.

Den stora utmaningen förutom möjligheten att jag skiter ner mig själv och stannar i min limbolabyrint är att skriva bra trots en känsla av lättnad. Relief. Jag plågar mig själv med att läsa skitdålig poesi emellanåt. Ännu roligare blir det när man har en åhörare och man kan skratta rått. Det är synd att människor som bjuder på sig själva lyfter fram dåliga sidor som berättar att de inte är “där än”, “kan bli bättre”, “jobba hårdare”, “flyga mindre” m.m. Den moraliska kompassen är ställd rätt. Det handlar bara om att man är svag ibland och inte orkar. Jag kan inte göra det själv, solidaritet please.

Hat föder hat. Vi har gått igenom det här förut. Jag skulle kanske må bättre, känna mig lättare, mer harmonisk och mindre stressad om jag Accepterade ett Förflutet och en Samtid. En aktion lika viktig som reaktion? Vi kan inte riktigt bestämma oss. Det kanske är min okunskap eller mitt svartvita tänkande som ställer till det igen. Jag tänker på det där med hat ganska ofta. Jag har satt mig själv i den här situationen. Jag får en reaktion som emellanåt leder till en aktion. Reaktionen ska emellertid inte vara av arten hat utan konsekvent, upphöjd och lösningsorienterad. För att hålla mig på rätt sida nätet.

Tror att hat vinner krig. Samtid= krig. Hat= förankrat i verkligheten oavsett märke på moralisk kompass. Strävar du efter att bli en lyckligare person? Jag vet inte hur många människor, kanske inte särskilt många, men alltid för många, som stänger ute omvärlden genom att undvika nyheter. Ordet nyheter utan någon närmre specifikation när det yttras av en sådan person syftar på krig, katastrofer, politiskt hyckleri osv. Människor som gör det har en ganska rubbad bild av vad de har rätt till.

Har du rätt att vara lycklig? I ditt lilla terrarium, i ditt lilla ekosystem, där Noak redan placerat två av varje sort med fruktbar jord du kan frodas i? Och må bra. För varför hata när det inte finns något att hata? Konflikterna du måste ta itu med är de inre, aldrig i relation till världen. Det din hjärna titulerar hat är olösta problem; en ovilja att släppa taget. Sitt kvar där. Det är i barndomen det börjar. Blir man behandlad illa blir man antagligen en person som hatar i onödan. För man kan ju välja kärlek.

Intelligent design. Befrukta ägg som inte bor i din kropp. Värpa guldägg. Bjuda på kärlek, bjuda på mat, ditt mod och din självkännedom. Släppa in. Lämna världen i farstun. I det här hemmet är vi alla vänner.

Categories
Hat

för att vara helt ärlig:

Är rädd att mitt hjärta blivit för hårt för att ta emot ett mjukt. Det är inte livsinsikt som är att skylla på. Äckel inför kroppen. Äckel inför sårbarheten människor vågar visa mig. Jag är bäst på att vara bäst en kort stund. Ett lidande sköljer över mig. Respekt och hänsyn. Tolerans. Om lidandena inte vore lika stora som mina. Om jag inte såg ner på det med magens fulla kraft. Är spänd i hela kroppen. Märks. Man ska inte stöta bort en kärleksfull famn. Jag behöver sådana. Helst flera.

På ett fönsterbleck i Bremen ligger mina använda prillor på ett lock och torkar för de färska är snart slut och jag åker inte hem förrän imorgon kväll och i Sverige är jag först lördag morgon.

Något har hänt och om man vill kan man säga att något har vänt. Min familj pustar fram andetag och lägger ner telefonen. Det jag är passar olika bra i olika situationer, men när jag blir erbjuden kärlek så tänker jag att kärleken är så. Den passar olika bra i olika situationer. Försöker hitta ord som beskriver humören jag är på. För att kommunicera så bra jag kan; varför jag inte klarar av spontana glädjeuttryck när vi dricker kaffe eller när du lagar mat. Kato-hjärtat. Mekanisk. Avstängd. Intolerant eller kall. ”Klarar inte av det där just nu.” Att känna sig hatisk passar också olika bra i olika situationer. Ser hinder och varför jag behöver berätta om dem.

I ett tak i Bremen över en bjälke finns det ett tjockt spindelnät över en drömfångare. Vissa saker berättar man, vissa beskriver man. Har dålig koll på när man ska göra vad.

Fakta: jag försökte döda mig själv i år och konsekvensen uteblev. Man kan säga det. Försökt skriva dikter på temat. Nog sagt med det tills vidare. Skriver många punkter nu men det där ohysteriska flödet som funnits i de sista inläggen här har krånglat. Det har inte gått att läsa högt utan att tappa andan på vägen.

På en nattbuss från Hamburg i ultraviolett ljus sätter jag mina hörlurar över hans huvud. Bjudit på en av mina sömnisar, köat musik som avslutas i Brian Eno, Reflection och music for airports.

Den här typen av styckesindelning är inte kreativ eller tankeväckande. Läste igenom mitt senaste inlägg som jag dömt dåligt och det var inte dåligt. Det bästa med den här platsen är att inget är off limits. Den utgår från självupptagenhet. Det är skönt att ha en plats i solen där man får lov att kasta sin egen skugga. Jag är så bra med nya människor. Det är svårare att upprätthålla en intim relation på ett ärligt sätt. Här vet jag bara på ett ungefär vilka som är och inte är så det är som en rolig sak typ ett sudoku som vissa använder för att massera hjärnan på morgnarna eller i ett flygplan.

En biosalong i Bremen: Min hatt, röda stolar, en flint, mannen mot en grön bakgrund. Bredvid står en kvinna med ett besläktat utseende till mig. Hår och ögon matchar.

Jag tror inte jag ska ”gå tillbaka” till det första såret. Har självskadat sen jag var 13. Hur skulle jag kunna hålla reda på vad jag själv eller andra gjort? Inte ens sexuella övergrepp är så enkelt. Eller. Jag vet inte. Me too-rörelsen bygger som jag förstått det att inget övergrepp är för litet. Och de sexuella övergrepp jag blivit utsatt för är tydliga. Definierande sådana? Har jag inte senare gett samtycke? Är min hjärna inte porrskadad? Jag är ett offer. Vad jag gör med den kunskapen är inte er sak såvida jag inte skriver här såklart! Det är skönt att prata (ibland). Ännu skönare att få berätta själv och komma till pinsamma/plågsamma/för andra uppenbara insikter ensam. Med publik.

En morgon i Lund. Lyssnar på budskapen i Asta Kasks låtar, utan öl, texten i Jag mot allt förstår jag igen att de sjunger för sådana som mig.

Vid viktnedgång upplever jag min nakna kropp som mer vacker. Det andra är alltid up for debate. I bokform skulle jag nog hata Hatet. Framåt: marsch.

Categories
Hat

prognoser kan aldrig vara helt säkra på vad de lovar

Vaknar med Kato-hjärtat. Det finns inga garantier. Genom klustret går jag ut, drar ner byxorna och blottar mitt kön för jorden (kunde bara skrivit pissa.) En ljus råtta sitter snett bakom skjulet. Råttor för Guds hand och råttor kallas råttor som om de vore något annat än råttor. De äger staden men de gör ingen skillnad på inne eller ute. Trve flanörer.

Jag är i Bremen. Det är tydligen en regnig stad. Är i en kolonistuga utan rinnande vatten. Våtservetter. Fick förra veckan reda på att det finns något som kallas slicklapp (kondom för fittan även om jag antagligen inte ska kalla klitoris för liten penis): en duschmössa för klittan tänkte jag. I Bremen hälsar man på varandra med ordet moin. Det pryder bussar, gator och deras torg. Det är bra att påminnas om var man är och var man kommer ifrån.

Nice face… You can’t do nothing about it. En alkoholiserad konstnär ser mitt ansikte utanför porten till ett konstnärskollektiv i området Neustadt. Besöker hem där vuxna konstnärer bor och vad ska man förvänta sig annat än att det ser ut som att konstnärer bor där. Några/flera bor i sina ateljéer och rummen är rum. Så att säga.

Jag har verkligen mått bra och inte önskat bort en stund/sekund osv. Linsen som krymper. Jag fick följa med min vän in på en krokikurs där han stod modell. Till vänster om mig, under sista övningen som bestod i att öva skuggning, stod en kvinna som målade det mesta svart. Det var tvärtom. Avbildning. Innehållet som kan variera i rummet.

Funderar över det här med livet och döden. Bröllopet och begravningen är båda till för att fira livet och annat. Kan man inte vända på det så att döden får vara närvarande under bröllopet och livet vid begravningen? Det egentliga motsatsparet är dopet/begravningen men dopet kommer man ju inte ihåg så vad fan är meningen med att säga något överhuvudtaget när de sticker ner skallen i vad som kanske kan vara kallt vatten (har någon annan än den som döper känt efter?) Visserligen är man inte närvarande vid sin begravning heller men då har ju något hänt. Annat än en tidig försäkring att man i alla fall inledningsvis inte kommer brinna i helvetet.

I trädgården finns trädgårdstomtar och en stig som man inte skulle se om man inte gått den. Den en meter höga trädgårdstomten med vita pupiller ser ut att vilja fistbumpa mig. Någon som kan kanske kan förklara skillnaden mellan trädgårds- och jultomtar. En svensk traditionell tomte som de flesta är bekant med är ju inte rödklädd. De såg mer ut som tjänstehjon. Luriga sådana. Varför är trädgårdstomtarna röda? Och varför är de tillåtna året runt när jultomtarna inte är det? Om vi ställer upp tomtar ur alla genrer på en lång rad, skulle du kunna peka ut den säsongsbetonade från den ständige? I Bremen i en gullig del av staden som heter Schnoor finns det en julpyntsbutik som håller öppet året runt.

Präster utanför sin domän är alltid spännande. I det Möllan-liknande kvarteret som heter Kvarteret fast på tyska gled det förbi en kvinna med sidecut och snygga mer moderna prästkläder. I Malmö för några veckor sedan såg jag en olycklig präst på en buss. Han såg olycklig ut i alla fall. Prästers uttryck kan bero på så mycket. Är det världens lidande eller ett obesvarat mejl som bekymrar honom?

Det gröna blöta gräset börjar se mopsigt ut: det är dags att prata om vädret.

Varje årstidsskifte kommer med nygamla repliker, handlingar och symboler. Den inre klockan har ingenting att göra med bytet till sommartid. Bönderna klagar å kornas vägnar. De får problem med mjölken när det helt plötsligt är en timme hit eller dit. Det vore skönt om vi som svenskar bara kunde komma överens om att bara kommentera vädret när det är lagom och stanna där. När det inte är lagom vet vi.

Nu när jag sitter och skriver skymmer det och i stugan är belysningen dålig beroende på vem man frågar. Jag vet inte om friheten att välja ljus eller mörker definierar huruvida en belysning är dålig eller inte. Möjligheterna till ljuspunkter i rummet är få och man måste tända ljus. Ni vet hur jag känner för både skymning och att tända ljus. Med sommaren kommer mer gryning än skymning och det enda jag vill få sagt om gryningen är att jag önskar att mitt språk var som en tjackad version av en sådan. De där sista helvetiska minuterna av midsommarnatten.

Jag ogillar skiften när jag sitter ner. Men man kan väl inte fira/vara i rörelse varje gång det är en “ny” årstid eller när det skymmer eller gryr. Bara bokstavligen. Allt bokstavligen. Det är sånt vi har mytologin till. Men ritualer har vi oavsett om man väljer att spela Bingo-Lotto på lillejul eller se finalen av “mello”. Det min text saknar nu är en titel. Vore ju synd att inte ta tillfället i akt och i väldigt obokstavlig mening förklara den klar/levande/efter pågående nu stillastående.

Titta ut på daggen. Som det inte strålar glimmar eller droppar om. Daggen har inte samma bekymmer som vi.