Categories
Hat

Kan inte skriva när det gör för ont, jag tycker inte om att gråta. Kan meddela att Morden i Midsomer inte kommer sändas efter Allsång på Skansen i år. Det beror på att säsongen inte är färdiginspelad. När den haft premiär i Storbritannien kommer den visas här. Jag klistrar in några rader ur anteckningarna nedan. Jag skriver när jag inte tittar.

De klappar takten
Konferenciern presenterade poeten
Hen pratar om honung

Hen pratar om kärlek
Det här börjar bli en jävla dikt

Det samtida stillebenet: uppräkning av ting. Inget jag närvarande. Symboler återanvänds
Ett fetischiserande av nostalgin
och uppgivenhet

Hör tiden. Jag vill skära igenom mina armar och ben. Jag ritar fel och sen försöker jag korrigera det till det inte är fel längre

Ur en blå flygel strömmar vibrationer genom mig. Flygeln ser ut som en svart pärm med blå rygg.

Suspiria-ljuset följer med. Hemma hos honom som i kyrkan.
Blått och rött: Om man låter det falla ska ni se. En sensorisk sensation; låt det speglas i skum från schampot; i Guds hus där alla är välkomna även de som glömmer stänga av ljudet på telefonen.

Om jag väntar kan jag ju se ut som jag väntar. Det finns ingenting du kan göra. När dörren till rummet stängs slutar dina känslor spela roll.

Om man är snygg upphöjer en alla sina vardagliga handlingar till ett konstnärligt uttryck för realism. Sonja Åkesson är besviken på dig. Kör upp din Monstera i fittan och öppna gapet så din tomma själ kan absorbera det naturliga ljuset i ditt kitschiga Malmö-kök.

Poetik är en personlig övertygelse om hur man skriver bäst. Man kan förekomma det med “såhär skriver jag” men det handlar om att övertyga någon annan, om det så är att tvivla eller dyrka om att tillvägagångssättet är det sanna. Det är lätt att komma undan genom att säga att det finns flera sanningar och att det här är “min”, likväl är det den sanningen som författaren föredrar, agerar på och berättar om. Det är retorik. Era fittjävlar.

Ställer mig i hans synfält

Tittade på mig mörker dödsrike mörker mer eller mindre frivilligt

Målar på träpalå äggtempera panå? pigment jordfärger färger i skikt

Animalisk krita och lim åtta dagar slipa

Vuxna proportioner på barn:
Barn som vuxen vill berätta allting

Namn: Lars Gerdmar

Löskägg i Danmark förbjudet

Skita i tre konsonantregeln?

Eklektiskt med orakad fitta och string.

Max von Sydow lever fortfarande. Kan ni tänka er.

Categories
Hat

nöjer mig med festen e över som melankolisk protes för vad jag egentligen hör, BÖR

Varför skriver du?

För att jag kan, X. För att slippa renbädda, 2. skitsamma.

Vi lever alla i Amerika. Vi ska alla dö. Varför ska jag uppleva tröst.

Imorgon vaknar jag antagligen.

Vad ska man göra åt saken att man får this is the end med doors på huvudet när man känner sig uppgiven.

Isbrytaren bryter isen. Den väntar inte på våren.

Hårt till synes intakt måste dela sig. Egentligen kan man säga först splittras; sen isflak iväg. De guppar nog mot varandra ibland.

Ibland träffar jag människor som utger sig för att vara glada. Kan vara lite schysst, utstrålar glädje. De ser en brist i mig ibland, jag verkar inte alltid så glad eller så har de informationen på förhand. Det är svårt att veta när man ska förenkla och problematisera. Att vara glad är skönt. Att känna mening är meningsfullt, (eller?)

Så man kan fortsätta såhär. Se meningen, och var man börjar känna den vet man, men oftast vet andra, för då vilar du i dig själv. Jag ser skillnad på en så kallad ”nytändning” i ett tänkande. Det är väl dumt att slå ner på människor som försöker.

Så man ser meningen. Huruvida det är att känna meningen vet jag inte om det betyder. Det känns ganska löjligt att försöka ringa in saker som ska upplevas fundamentalt, ofta perverterat till något man kan köpa (självhjälps-) eller berätta för andra människor. HUR man kan känna. De e kul de.

Skulle gärna krupit tillbaka ner i sängen i min depression. Min nya medicin verkar göra dunder, menar såklart susen. Nu när jag ställer mig upp ur den så bara kommer båtarna. Jag kan för fan inte göra något! Jag består ju av 60-70 procent vatten.

Sorgen då. Den som kan/bör, haha, får man ens säga att någon bör hantera sin sorg? Deal with it. Skulle vilja samla på mig ord och etiketter så människor inte kan komma i närheten av mig med sina eldgafflar.

Så man ska sova. Vakna och sörja. Sen kan man dricka kaffe och ägna sig åt meningsfulla saker. Roliga saker också! Man kan vara glad. Flätat håret som när man var flicka. Ligga i en smutsig säng med nymens, lyssna på en playlist med soundtrack ur Pasolinis filmer och man kan skriva! Kolla GoT, dricka chokladmjölk och äta fryspizza. Träffa nya och gamla vänner.

Fick en insikt imorse. Att försöka att sluta ta människors tomma ord personligt. Alla människor har sina anledningar och sina meningar. Önskar att de skulle känna mindre olust inför att hålla dem för sig själva.

Mitt minne det här året. Något händer och blir gradvis sämre. Jag börjar tappa greppet, att beskriva saker, sätta ihop meningar. Jag har glömt och jag fortsätter glömma. Har hittat en hemsida som går igenom svenska språket grundläggande. Youtube-videor. Det börjar med frågan vad är grammatik.

Jag vill inte sörja, komma över och ut ur det. För vad väntar där ute? Mer jag och ni. Världen. Aldrig får det sluta i färger som i Apocalypse now och aldrig ger någon mig äran att anknyta mitt jag till this is the end.

En full 32-åring försökte ge mig generella livsråd i lördags på fest. Hon sa att det blir bättre, det blir alltid bättre. Oftast är jag beredd att tro. Var noga med att påpeka att det inte blir bättre för alla och att hennes i min mening banala, spritdränkta, uppblåsta, självupptagna, (ta bort alla adjektiv, jag ville inte bråka, bara få henne att sluta), men framförallt otroligt förenklande och generaliserande råd inte var något jag var intresserad av eller önskade. Jag sa att jag försökt ta livet av mig och att jag inte ”pallar det här”. Hon kontrade med att hon också försökt det, förra året. Jag pallar inte sa jag.

Nähä, vad ska vi prata om istället då?

Minnet tar slut där. Förutom ögonblicksbilder av stirriga ögon i ett blekt ansikte som söker någonting att fästa sig vid. Emanera mot glasrutan som Guds avbild.