HOR

Hatet

Home / Uncategorized / 22

22

Viskningar och rop i natten. Min pizza faller ner i mitt knä och jag tänker på min väns kärlek för smör och grädde. Hemligheter i mina öron och en skulpterad keps på huvudet. Jag drömmer att jag blir jagad av en stor björn och att det är en film, den är regisserad. Mannen jag väljer att dela mina hemligheter med ger mig kniven och lär mig hur jag ska hugga den och hugga den igen när den attackerar. När björnen är död bestämmer sig någon för att lägga sig över den som den alltid bara varit en fäll, eller att den dött inte i relation till våra händer. Jag snurrar omkring på kullerstenar med en halväten pizza och en plopp i fickan. Stod i ett industrikök och drack vidrig grogg och när jag sover drömmer jag om smoothie bowls och små burkar med läsk och mineralvatten. Jag öppnar dem och slukar dem och öppnar nya. Jag synar det läckande kärlet och konstaterar att jag är ett durkslag. Jag är funktionen filter, hålla kvar och passera genom/bort.

 

Mygg, människor, viskningar och rop. Det är i passagerna, i kön, som människor möts. Jag har inte Facebook så det finns ingen arena för en sådan som jag att uttrycka mig. Åtminstone inte på ett sätt människor vill förstå. Att förhålla sig är en egenskap vi idealiserar och odlar på samma sätt som alla tjejer går omkring i träningstights trots att det är uppenbart att de inte är på väg dit eller från. De är unga, klart vi ska förlåta dem deras fashion faux pas. Uggs. Vad annat kan man göra än att luta sig tillbaka när media agerar språkrör helt plötsligt för människor de tidigare inte brytt sig om eller värdesatt. #metoo är inte moral, det är häxjakt. Om du ifrågasätter giltigheten är du en kvinnohatare såklart. Vilken bra idé, vi låter folket döma åt oss. Åt helvete med systemet och etiken, det är sanningen som ska vaskas fram, det finns ansikten att hänga ut, pengar att tjänas. I en värld då man måste välja sida, det är så att säga en medborgerlig plikt och vi uppmuntras i skolan att tänka för oss själva, varför beter vi oss då som myror i en översvämning, en äcklig svart samling individer som klibbar ihop, kanske drunknar, fastnar någonstans, klättrar över varandra och kippar efter luft.

 

Det där kärlet igen. Som fångar upp. Filtrerar, använd dina ord till att göra gott. Nej tack. Det är fan en Golgatavandring varje morgonen, se sig i spegeln konstatera. Jag tänker fan inte säga min åsikt idag heller. En skyldighet att agera, en rättighet att hålla käft. Missförstå mig rätt. Fast det gör ni aldrig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

wahlbergfrida89@gmail.com

>> <<