drone
ett ord lika främmande för mig som cancer i min kropp
trots att det kanske bara är förändringar av redan existerande uttryck
häromdagen kom jag på
jag var för ung för den första vågen ravekultur och för gammal för den andra
eller så är jag hopplöst tafatt när det kommer till att se kulturen
bara relevant om jag får tillhöra
andra saker jag inte förstår
så som arkitektur eller snarare människors behov av att få skapa den
eller varför någon skulle bry sig
om den estetiska utformningen av hur människor bor
om man inte målar den med politisk fond
trots det
så gillar jag vackra saker
jag gillar
Andy Warhols relation till tvn
hur den räddade honom från patetiska personer och mentala garnnystan som liksom tarmar har en tendens att falla ut framför soffan så man omöjligen kan undgå dem med gott samvete och fortsätta engagera sig i fiktionen
att inte bry sig är inget aktivt val och det kommer inte med en programförklaring
jag tränar, jobbar och socialiserar bort depressioner
en behöver ju inte oroa sig
jag är absolut ett offer för romankonsten
jag kommer lukta mig till historier när världen under mig ruttnar
ni får gärna källsortera men kan ni lova mig att duktigheten inte avspeglas i det ni skriver
visste ni att vi är långt ifrån den enda generationen som förväntar oss undergång
problemet med er politiska ihärdighet är er världsbild
att vi nu har kommit till ett slags slut
på förtryck och en början på framtida frihet
minns någon speglar i världen utan selfies
inte jag i alla fall
reproduktionen av tomheten är vår generations största bedrift
jag tror bara på människor jag inte tycker om
dvs de som ägnar sitt liv åt saker som inte är estetik
och häri ligger liksom problemet
det finns
tomma ord
poetisk jargong
självbekräftande system
som bilden av ett grenverk i poesin
jag tänker aldrig på grenverk
eller jordens stundande undergång
One reply on “att inte bry sig är inget aktivt val och kommer inte med någon programförklaring”
“Andy Warhols relation till tvn
hur den räddade honom från patetiska personer och mentala garnnystan som liksom tarmar har en tendens att falla ut framför soffan så man omöjligen kan undgå dem med gott samvete och fortsätta engagera sig i fiktionen”
Så bra liknelse! Älskar.