Categories
Hat

En aforism

Män i grupp
är som en aforismsamling
mer av samma

Categories
Hat

med tiden

månen finns inte

det finns bara en Erik

Eriks kind.

Categories
Hat

Gå och tänka tänkte jag inte nu när jag går (och lägger mig)

Godnatt
man blir trött
ett aktivt självskadebeteende
en viss tröst

Två tanter
en redan där
en wienerknut
bruten isär

jag blir en gubbe
händerna i korsryggen
gatans gråhet
hål i den ena rockfickan

Categories
Hat

Inställd resa

I reflexionens
kalla regemente
har gårdagen
redan börjat blekna
glöm det
om det inte är värt att spara
släpp taget
är det viktigt kommer det tillbaka

Alternativet är
att stanna hemma
resväskorna i garderoben
står tomma
lådor öppnas
lysen släcks
det finns knappt något
tungt arbete
var sak har sin plats

det är skönt
det är skönt att vila
sömnen omfamnar sängen
det drar kallt från väggen,
på grund av vintern
sol i sinne
det går fler tåg

Categories
Hat

13 treradingar

Ett stråk av sorg

i mitt utdragna barndoms

tillstånd

*

Tar pauser

i mitt vara

ett medvetande är slött

*

horrorgenren lever igen

hittas bl.a. på Netflix och Svt Play.

Den har vaknat

*

Idag kändes min psykolog som en grön ko

kalv

fabulerade

*

jag har haft en morgon fylld av ljus

ingen känner min man som jag

vilken lättnad han sprider när han vilar

*

skrävlade om konjunktioner med en vän

det känns som igår

jag har haft en till underbar morgon

*

öppnar datorn

möts av ett foto av en mans biceps

jag inte bryr mig om

*

är jag inte lite för gammal

nu för

treradingar

*

twitter

tidningen

ensamma dikter

*

om inte i anden

i ditt namn

hail satan

*

idag:

som bäst en silhuett

i en monokrom målning

brun blandning

*

ofrivillig boklubb

hennes hyllor dignar

hon ljuger på twitter

*

ur fittan flödar

ett svek

satan är din sanna vän

Categories
Hat

Månfältskärare

gula kvadrater

på ett pelarbord

gul bakgrund

på min telefon för anteckningarna

“hjärnan sprängs”

Sitter i en bil någonstans i Skåne

Aphex Twin jag inte valt

stereofont med asfalten.

Bilen är lätt och ljudet är platt.

himlen blixtrar

Categories
Hat

Ett svennigt klagomål till

Har du råd med charter är du en person och har en nacke vi kan lägga mot ett block och ett hugg ett två hugg ett, en slarvig bödel kanske, men ni känner ju mig.

Har du råd med charter? Och att klaga på vädret? Känner du till att en svältkatastrof i Afrika är i antågande är pågående? Att vetet håller på att ruttna i Ukraina och att det som såtts inte kan skördas och att det kommer ruttna och en stor del av det inhemska vetet där exporteras, en stor del till länderna på den afrikanska kontinenten, och att det inte kommer hinna fram?

Har du råd att klaga på vädret? Det vänder sig i magen när jag tänker på att sitta i samma rum med de som känner att de har råd att klaga på vädret och åka flygplan långt bort, ännu längre bort, långt förbi Afrikas horn.

Hur jag ska stå ut med det hyckleri jag knappt står ut med i nyhetsrapporteringen (snart kommer nog ett högtryck ska ni se) med människor jag håller av (BARNEN I AFRIKA? VARFÖR TÄNKER NI INTE PÅ BARNEN?)

Barnen i plaskpoolen med fina sommarminnen.

Har man jobbat (ihop sina pengar) har man rätt till semester. Hur i helvete kommer det sig att vi som har allt, vågar klaga? Inte långt kvar nu tills livet blir jobbigare även för oss på fler sätt än det högre priset på kaffet som man häller ner i strupen på morgonen, femtiden.

T.o.m. de i min närhet som stöter bort litteratur och allmänbildning vet att det är en floskel att tala om vädret. De har inte vett eller mod att börja prata om det på ett annat sätt. När barnen växer upp och börjar ställa frågor kommer de vilja ställa människor till svars. Man kan alltid säga att man inte visste bättre. Och det kommer de göra. För de står inte till svars för något nu heller.

Categories
Hat

Gurgel

Tänkt hela dagen att jag skulle skriva ett nytt inlägg på Hatet. Ikväll fick jag en kommentar på ett inlägg här som inte kom från en bot. Sjukt. Det har inte hänt på evigheter. Nu skulle man kunna tro att jag ägnar mig åt nån slags fan service eftersom jag fick en komplimang och det kan man tro. Jag vet inte själv vad jag ska tro. Dricker lite mer cider.

Ye Olde English. Den har jag druckit med vänner i forna dar. Undrar hur många av er som skaffar barn nu och sen snarkar er igenom trettioårsåldern. Tror en hel del av er är ensamma fortfarande. De som sårat hårdast antagligen mest. En hel del av er är mest flygfän. Och jag hatar verkligen mal.

Har ateljé i gamla stan (va? du skriver väl mest?) jo så var det en gång i tiden. Hoppas/hoppla att det balanserar ut sig och jag skriver också så människor tycker att det är weird att en sån som jag ska ha en ateljé. Som författare behöver man ju bara en stol och ett bord. Ev.

Nu plockade jag fram en annan cider, en cidre bouché. Vad det nu betyder. Den har en kork. Ye olde kommer ur en praktisk PET. Jag vet inte om jag kommer ‘korka upp’ eftersom jag är vaken ensam och 75 cl cider är mer än 0 cl.

Förr hade jag inga problem att släppa ifrån mig inlägg nykter, onykter, bakfull, onykter och sen bakfull. Nykter (på jobbet.) Och hemma. Den tiden jag levde med en tyrann som fick tantrums. Ser ner på honom.

Medan ni sov har jag gått och blivit en Mayhem-expert. Usch vad irriterande att inte kunna plocka upp mig på den och QUIZZA SKITEN UR MIG! Jag inser ju vilka posers jag levt med även på den fronten: helsingborgare. Så jävla lame. Mitt sociala liv existerar i stort sett bara på internet (fortfarande) efter att ni alla dumpade mig som en säck gammal potatis. Bjud mig på fest. Då kan ni mäta er med mig och mina black metal-kunskaper. Jag tar med egen sprit. Antagligen whisky.

Eftersom det går ganska bra att skriva håller jag på att öppna cidern. Den är öppnad. Hur smakar den?

Bättre och sämre än olde english.

De äldre inläggen på Hatet är gömda för allmän åsyn. Jag vill allra helst att det ska finnas en stor efterfrågan att köpa texterna. Mest bara för att: hur ska ni som knappt pallar läsa bildtexter läsa er bakåt i tiden? Det är så mycket bra text som går förlorad både gömd och synlig.

En kompis ska få ECT imorgon (fredag). Underlig balansgång det där att varna och inte lägga sig i. Många av er vet redan att jag fått elektrochockbehandling 2018 i två omgångar. Det fuckade upp mycket. Sen å andra sidan vet jag inte vad det räddade. Självmordsförsöken pluralis efter behandlingarna (inte direkt inpå) får kanske tala för sig själv. Kom att tänka på ett roligt ord: återställd. Att bli återställd är ju inte önskvärt i den här situationen, efter ECT. Då vill man ju bli ‘framställd’. Jag förstår att jag trampade i kiss och bajshumorträsket nyss. Jag är ok med det. Hmm. Är det nu jag ska röka min sista cigg? Vet inte. Föredrog iaf Ye Olde English.

Sade till Peter att ‘det antagligen är en brud’ som kommenterat här ikväll på Hatet. Jag är en skam för mitt kön och heterosexuell. Du är snygg även per text. känns inte så kvinnlig språkligt. Det är någ0n som vet hur jag ser ut/ att jag ser ut. Jag vill veta VEM! Och jag vill inte bli besviken på avsändaren.

Jag åt en kall korv med bröd. Och gick och kissade. Har fortfarande cigg kvar. Jag skulle ju skriva om andra saker. Det var ju därför jag skulle skriva här ikväll.

Rökte ciggen. Lekte lite med Instagram. Har samma mängd cider kvar i glaset sen ett tag tillbaka. Så länge jag känner att jag har ett syfte med att sitta uppe så sitter jag uppe. Cidern är sisådär alltså. Verkligen sisådär.

Mina 2 senaste inlägg på Hatet har varit skit. Det förra inlägget har roliga saker för sig. Inom-, och utomtextuellt. Asteriskerna. Men utförandet är kass och innehållet inte tillräckligt intressant. Jag löpte inte några linor ut. Men jag ville att det skulle komma ut fort. Liknande känsla har jag kring detta inlägg, att det ska ut! Kvaliteten är second hand här. Jag älskade att skriva här. Det gick alltmer över i en känsla av att jag blottade mig för mycket. Att det jag kände var angeläget, men vem angår det?

Struntsamma! För nu dricker jag cider och ska äta en kall korv med bröd till.

Nu hade det verkligen varit gött att lyssna på musik.

Godnatt.

Categories
Hat

När världen är som den är

I otrygga tider som dessa kan jag inte hjälpa att jag känner en dragning till att göra mig hörd här. Starka ledare behövs oavsett vad vi tycker om dem, amirite?

Tja Hatet! Zup! Zup! Zup! Även jag saknar mig. Åh, nu blev jag lite nervös. Allt jag gått omkring och velat knuffa ut ur mig hela förmiddagen är borta för tillfället. Ha överseende är du snäll, när jag skriver och till slut bör nå det viktiga.

När jag blir osäker på om jag prioriterar rätt, fel (rationaliserade), när jag blir osäker ställer jag mig ibland frågan: är det här det bästa du kan göra med din tid? Vad är det viktigaste när du snart ska dö och är gammal? Visst visst, klart det är det viktigaste att ligga länge i sängen bredvid min fästman.

Det känns som att jag gått och väntat på det, kriget. Vad vet jag om inre politiska mekanismer på toppnivå, de måste ju ständigt accelerera så som en kapitalism, förnya sig, och då vet man inte längre. Om det inte är meningen. Men man kan jämföra. Och tänka på det. Min pappa har köpt en vevradio till mig. Den är i Skåne. Jag i Stockholm. I hallen nu står det en ryggsäck jag tänkte stoppa ner i källaren för den är oduglig med 3 tomma pantflaskor. Jag har fortfarande inte sett skylten med orden skyddsrum som jag är säker på sitter på ett av de andra husen, runt knuten.

Jag försöker tänka på hur allt lät när krigen kommit. Behöver vi vara tysta och lyssna? Hur har de gjort förr? Var det bra att göra det?

När en man som Putin faller så kommer det göra ont. Under min livstid kommer jag inte få se Ryssland bli en riktig demokrati.

När jag är rädd och ledsen köper jag saker jag inte behöver. Påföljden är bland annat skam. Har en Bror Duktig på Instagram och jag skulle vilja dra honom genom en kortläsare för att sedan ta mig in i hans plånbok, vet inte om det är en inre, så vi kan titta på pedagogiska staplar som symboliserar kategorier med olika utgifter. Hur solidariskt har han använt sig av sin lön denna månad? Och den förra?

Det är så jobbigt att tänka på allt ont som kommer av att jag shoppar. Att må bra och att shoppa verkar oförenligt. Jag känner ett stort obehag inför att beskriva henne – är det jag?

Försöker att vara den jag ska vara så mycket jag bara kan. Jag har inte kommit fram till att det finns något bättre sätt för mig att leva än så som jag ska leva.

Jag har skänkt pengar. Inte i närheten av så mycket som jag lagt på exempelvis hudprodukter.

Klart allt kommer gå sönder. Klart jag önskar jag var perfekt och inte köpte saker i onödan. Vem in their right mind gör det inte?

Det är inte bara fåfänga. Det är en köplust som driver mig. Finns inget som står mellan mig och det ordet som kan rädda mig.

Jag står absolut inte för det jag gör, hör ni det?

Kom precis tillbaka efter en promenad. Hög potential att den var oskyldig, det låter så, att man varit ute och promenerat. Jag gick först till sopstationen och kollade om de tömt containrarna. Efter det gick jag och hämtade ut ett paket. På vägen dit tänkte jag på att skriva och jag kände att mina ögon inte agerade med omgivningen som de brukar. De ser annorlunda ut när jag funderar på vad jag ska skriva. I kiosken vid tunnelbanan hämtade jag paketet. Längst ner i ett fack efter att jag slagit in en pinkod. Fick flytta på en ställning med vykort till salu. Fick sitta på huk. Allt ordnade sig. Jag gick ut igen, över gatan och förbi Ica. En man sneddade vägen och gick sen upp framför mig på trottoaren. Han gick innan jag hann se dem bort till de romska kvinnorna som satt utanför affären, han gav bort pengar. De tackade. Jag befann mig precis bakom honom och jag var tillräckligt nära för att känna mig nära nog att jag deltog i händelsen och jag log. Inte mot någon särskild utan mer som en mänsklig odefinierbar reaktion. Jag hade nyss gått och tänkt på att det vare sig är särskilt punk eller metal att gå hem med en låda hudprodukter under armen.

Jag skäms när jag tänker på när jag åkte Uber i helgen. Jag vet ju att ingen hellre kör taxi på fritiden än är ledig.

Det finns så mycket jag vill göra bättre. Fan, jag försöker. Det duger inte som ursäkt dock för någon som har resurser. Enbart den som är fattig går utan skuld.

Jag lät bli Instagram ett tag för att jag går omkring och jämför mig med andra hela tiden. Jag försöker laga ett skepp som sprungit läck med nidbilder av svaga (kvinnor.)

Även om du inte kan göra något kan du känna något. Du gör det redan. Att Sverige är illa rustat för ett krig vet alla. Jag är fortfarande inte en del av samhället på så sätt att jag inte har “full sysselsättning”. Fyfan. Det finns inte mycket gott att luta sig mot. Jag vet att jag inte är på en arbetsplats med trevliga kollegor. Jag vet att jag inte är en del av filantroperna på Instagram som bara delar, delar delar med sig. Vi duger aldrig. Jag vill vara äkta. De största sveken verkar ske inomhus. Budbee och Klarna. Jag hatar att gå utanför dörren och känna mig som en nolla och ett freak. Jag hör hur löjligt det låter att tänka på sig själv så. Vänligt men bestämt fuck off till såna tankar. Också lite hård musik i lurarna.

Anti-tips: Besök inte 20-tals evenemang. De verkar inte ha respekt för någonting.

Peace

Categories
Hat

HELLRAISER 2

Hellraiser 2

i gångar som

det är likt

bilden medvetandet skapat sig av

helvetet

om en välbekant dörr frammanas

kliver du in

trots att konsekvenserna

blir smärta

Pinhead

det är orden själva

som tappar mening

en karnival av kött

cirkulerar

spikarna som är fastspikade

håller inte uppe

något ofrivilligt

när man pånyttfötts

som cenobit

fumlande med fotografier

som ordnats i en ordning

du är bekant med

blod väller

fram över fotografierna

det uppenbara behöver inte sägas

extatisk prygel

din rymd börjar rämna

du är i ett annat rum nu

kvinnor som skjutsas ut och in

på bårar

de är täckta av ett skirt tyg

du lyfter

de var inget annat än

skirheten själva

för de är borta

och han säger att de är där enbart

för att plåga honom

så det är därför han sänt efter dig

fick du inte hans meddelande?

Mellan dig och honom

en skir mantel

i hans rum

du överlämnar

läppar som glipar lätt

och tänder eld på hans ord

hans hud skalas av igen

han är det stora köttsåret

bakgrunden flammor

i rött

ornamenten i skirt tyg

lustens hägring

come to daddy

men orden

stelnar i en pose

den sexuella besvärjelsen

förnimmelsen av

återuppståndelse

du duckar möjligheten

att låta föreviga dig

det är egentligen inte här

berättelsen borde ta slut

det är när

du märker

att ondskans cirkel inte är

rund

utan kvadratisk