HOR

Hatet

Home / Uncategorized / Bil-bo

Bil-bo

Går in på café beställer frukostbuffé till höger om mig sitter en hes äldre kvinna som harklar sig högt för ofta och pratar om sitt band och att hon tar den sidan av ståndet. Det finns för många vackra leenden i Malmö. Jag tittar ner i tallriken och ljuden amplifieras och när tårarna föregår kepsen och den stora svarta sjalen från Designtorget lyfter jag kläderna i min famn, ursäktar mig till min vän och lämnar lokalen.

Offentliga panikångestattacker följs av en privat cigg ut ur lägenhetsfönstret. Ett beslut behöver fattas om den mentala hälsan som skär händerna genom luften och färgar maggropen röd himmel uppbrott i natten. Tårar och te när klockan snart slår fem brukar kännas lika högtidligt som natten innan julafton. Vad jag vill? Att vara ett kasett som går att repa upp repa in och spela upp som en envis koltrast i träden som männen älskar.

Ett väsande från sängen bort till soffan en sån här helg då jag vill skära kuken (hade tasken varit mitt hade jag använt det men ni vet hur det är med genuinitet görasigintetillighet) av alla män och kastrera de unga så de lär sig. Domesticeras. Den blonda skönheten sitter i min blekrosa soffa i trosor och GG Allin-tisha och tuggar på pingvinstänger. Vi sätter på den tredelade punkdokumentären som ligger ute på SVT play och hon säger att banden är bortglömda av en anledning och frågar mig (antagligen inte för hon likt jag jobbar sällan med frågor så mycket som gliringar, sarkasm och kommentarer) om det inte är pinsamt med människor som är nostalgiska.

De ä de. Jag vill vara mindre än mina minnen och större än mitt då. Den blonda skönheten ligger bredvid mig i sängen och jag är övertygad om att hon inte tar illa upp av att jag objektifierar henne. Varje steg jag tar ur taxin är fel och när jag får vända tillbaka och välja en ny väg andas jag likt en meditationsövning i takt med mina steg orden kuk hora kuk hora. Vägen till 10 nyanser av grönt och en man med en blödande hand som han inte vill tvätta och en annan man med abstinensbesvär jag däckar helt enkelt på deras soffa igen. Får frågan. Förstår jag dig rätt om du vill leva?

Mitt blodtryck är lågt och min puls är hög och jag får betablockerare. Det känns som ni vet när någon i sin stora generositet masserar en eller lyfter upp en av dina lemmar och någon annan tar över tyngden av din lem eller vidrör dina sega knutar i syfte att avhjälpa situationen. Kroppen och huvudet sitter ihop säger min blonda (kloka men kloka vänner är de så många och på något sätt får de ju skaffa sig signalement) vän som ligger bredvid mig i sängen och säger att det är mysigt att sova bredvid någon igen.

Jag vill öppna mina lådor packa min koffert ringa nödvändiga samtal tvätta gula fläckar i taket sortera de böcker jag behöver en jacka för det varma och en för det kalla och om det inte är jag som är galen kan det mycket väl vara världen. Ingen av oss bär väl egentligen på hela skulden. Nåväl, jag behöver en break från kvinnan som hoppar över stängsel med för tunga väskor och sätter sig i en taxi tillbaka till Värnhem. There and back again. Fylke finns kvar men gör Bilbo det?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

wahlbergfrida89@gmail.com

>> <<