Categories
Hat

dalar

Går genom skogen i Dalarna och skriver ner orden skogspromenader i Dalarna lägger jag till i livets spankbank. Upp och ner i skoterspåren, inget vet var björnen sover. Ett kapell i trä blickar ut över sjön som ett spott mot kyrkan på andra sidan som människorna i byn behövde ro till några timmar innan ottan en söndag. Tre dansande kackerlaksmonster sjunger något på japanska och vi hälsar på hundar i burar och de slickar fingrarna genom gallret. Min vän sous vide:ar älg han skjutit, bakar bröd och lagar majonäs till oss. Så tänker jag, det här är livet jag lever. En perfekt road trip.

Jag äcklas. Det som är problemet. Av det som gör mig glad. Jag är som en trasa som sväller av allt den fångar upp. Man måste krama ur mig för att jag ska fylla någon funktion igen. Jag vaknar och möter skönhet jag inte vet hur jag ska ta. Jag tar luft och glider ner mot den frusna sjön och sätter mig mitt på bryggan och tittar på avbrutna vassblad som åker skridskor över isen. Lyssnar på musik och det blir vått av värmen från min kropp.

En ny eld omringad av timmer och svart skog. En skorsten som vaknar. Imorgon ett nytt landskap igen. Ser en vidrig scen från en kycklingfabrik och säger till min vän att jag iallafall absolut inte tänker äta kyckling ikväll. Vi dukar upp en enkel måltid, whiskey till mig, vin till henne och sedan en grillad, ljummen kyckling med en modell större av saltet. Våra sängar står framför elden och nu satte hon precis igång ett album med Nico och började rita.

Hösten alla runt omkring mig började krångla till det. Skulle du vilja dela in din tid i situationer var på situationerna du delade in tiden med skulle kategoriseras av följande handlingar: distraktioner – närmande – undvikande? De ger mig verktyg för att jag ska modifiera mig själv som cenobiten, hackar, klor på kedjor, uppfläkning av bröst och nålars kapacitet att få en att hållas fast. Föreställer mig närvarande individer i mitt liv och känner avund, men också ointresse.

Jag panikångestreser. Jag behöver en stor injektion liv i mina vener och det är en finare omskrivning för att ta semester. Förstår ni jag distanserar mig från människor genom att kalla saker för vad jag tror är deras rätta namn men det finns en annan röst i mig som säger du gör bara dig till, söker kontrollera bilden av mig genom att avslöja avsikten. Om jag skulle göra filmer skulle jag börja med att spoila slutet.

Det finns normer som uppmuntrar böcker utan handling. Ställer frågan tyst inom mig om det verkligen kan vara sant. Hur blir man en helt gränslös människa? Det är lätt för mig att säga att jag hatar hippies desto svårare att erkänna att jag inte förstår dadaister. Om mitt uttryck är “trycka upp en snus i käften-nu ska jag berätta något för dig” kanske jag ska acceptera det. I mitt dagdrömmeri återkommer jag ofta till frågan om stil är viktigt, och om den är som viktigast när den är till synes underordnad.

Har alltid känt mig som en bedragare i mina kläder. De dagar jag kan se att det där är en snygg outfit är dagar då jag inser att försök till riktningar är ett omedvetet försök att leverera en bild av mig. Bilden kan aldrig representera den hela och ordet lögn ligger nära till hands. Försöker undvika diskussioner om kommunikation för det verkar oftast bara leda till att man blir trött på att höra sin egen röst och kanske någonstans på vägen inser att det har mer att göra med något annat.

Jag har träffat en katt, höns och tuppar, en gathund från Rumänien, hippies, konstnärer och jägare. När min vän stod i köket och dukade fram ostbricka och jag i en manlig pose (roll) låg tillbakalutad och tittade på elden med min whiskey kändes det igen. Familiarity, jag har en överkänslighet mot klichéer, finns det ett namn på min fobi?

Kom precis på mig själv med att skriva och undrade vad det skulle vara bra för. (Wrap your troubles in dreams) Lekfullheten slås ner av tron att alla aktiva handlingar är försök att vinna en popularitetstävling. Identifierar mig med småorden i alla mina meningar och sitter i efterhand och raderar så många jag bara kan. Elden falnar. Det är inte en metafor för någonting. Jag lovar. Jag bad precis min vän lägga på mer ved.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *