Categories
Hat

Det är tanken som räknas

Jag är så bra på att jobba med mig själv. Är så bra på att lägga märke till impulserna och inte agera på dem. Jag är så bra på att förstå att de kränkande handlingar någon begår inte är mitt fel. Jag fattar att de inte har rätt för jag vet att det de gör är fult. Ändå, ändå, ändå det här täcket av äckel. Jag är för smart för att hata mig själv med hjälp av era ord. Ändå så stampar jag i allt jag känner till och undrar om det varit såhär förevigt. Jag fryser i snön och sitter ensam framför baren. Jag jagar de jag älskar och de lämnar mig ensam i det stora huset.

Jag önskar att jag fick vila. Jag önskar att det var du och inte jag som gick omkring med förvridna fingrar och klöste dig över bröstet. Att jag red dig som en mara varje natt och kunde räkna det som förvärvsarbete och meddela Försäkringskassan. Att du skulle gå under av tystnad för att du struntade i mig när jag skrek. Och att allt är för sent. Att du själv ska stå framför ett berg av fasa och inte bara posera med det i bakgrunden i dina svarta kläder.

Hatet gör verkligen alla fel det kan om det har hopp om att bli älskat. Negativ uppmärksamhet: inget bra det. Om du vore jag hade du vetat att de år du lagt på att slipa din kommunikation så du inte kommer på kant med någon, kunna formulera dina behov inte som krav, utan önskningar, gråta tårar och inte skrika, och den viktigaste frasen av alla som du repeterat halva ditt liv: jag känner, när allt kommer till kritan kvittar.

Terapin som stöd är bra på att förstärka intrycket av att det inte spelar någon roll vad du [nu syftar jag på dig fitta] gör. Jag har kommit fram till att de kan samexistera, att det jag känner kan vara en reaktion på något du gör. Testa att börja använda dig av ett icke-konfrontativt språk i dina relationer, prata i jag-form, istället för du. Människor blir arga. Provokationen: att du stjäl deras mest uppenbara sätt att motivera sitt eget beteende. Så. Var trevlig eller otrevlig. Människor kommer svika dig ändå. Och lämna dig ensam.

2019 hade jag som mål att lära mig rita en påfågel och börja plocka skräp en gång i veckan. Blev ett litet glapp där när jag höll på att dö du minns då när du gjorde andra saker och inte skrev till mig och frågade hur jag mådde? Iaf. När jag överlevde och tänkte att jag nu nä banne mig skulle göra saker annorlunda för att det annars skulle vara helt meningslöst att försöka på nytt så tillkom det två saker som jag ville göra. Skapa mitt the factory, fast snällt, och se Rammstein live igen. Hösten döden tyckte det var dags att ta mig med sig, så gick jag från krypande ställning upp till stående med en hammare i näven och Rammstein ur högtalarna och spikade upp tavlor. Om och om igen. Tills jag tömde kartor och svepte in mig i svart plast.

2020 är snart över. Rammstein kan inte spela av samma anledning som ingen annan kan. När de var tvungna att skjuta upp konserten blev jag lättad. En ny chans att försöka återuppliva mig själv. Jag hade börjat dö igen och visste det.

En festival jag, många av mina vänner, och människor med bra smak uppskattar är Norbergfestivalen. När jag hörde att den också fick ställa in i år blev jag glad. Hoppades att människor skulle bli besvikna. Förra årets festival besökte alla mina gamla vänner och mitt ex, med sin nya partner. Jag var inte där. Höll ihop skiten och unnade dem tills det brast tredje festivaldagen efter att ha sett ett inlägg på Instagram från en människa jag brukade kalla min vän.

Händelsen jag tänker beskriva för er är dramatisk men det betyder ingenting annat än att det är så vi människor reagerar på situationer: med känslor. Jag hämtade en kniv och tryckte den mot min hals och skrek till det enda exet jag inte hatar som var med mig på telefon att det känns som att jag redan är död. Så har ni fått mig att känna. Som att jag är död.

Om jag ändå kunde vila i förvissningen att jag hemsöker er. Det kan jag inte. Jag tycker själv det är rätt skämmigt att jag håller på med sataniska ritualer. Hållit på i ungefär ett år. Alltid ensam. Jag säger inte att det funkar. Jag säger att jag önskar att det ska göra det. Fuck dig och dina platta tankar om satanism och egoism. Jag läser LaVey för att det finns instruktioner och förteckningar över demoner i helvetet. Han är en ytlig ikon och hans djävulshorn ligger lika djupt som dina ideologiska tankar om världen. Jag pissar på dina sigill. Jag pissar på dina gränser. Jag hoppas att hin håle håller mig i handen och förstår att jag menar det jag säger från djupet av mitt hjärta. Som ni sargat det. Jag hade ingen. Förutom Strindberg och Satan. Darkthrone var med på ett hörn också.

Inga likes på Hatet. Jag tänker trösta mig med möjligheten att min tortyr når dig. Du läser säkert inte. Jag hoppas att det laggar i din hjärna en dag och du kommer ihåg hatet, testar skriva in adressen i fältet, och inser att jag är här. Hoppas det händer när du har en extra dålig dag. Hoppas att det leder till att du börjar bli ofokuserad på jobbet. Hoppas du får en existentiell kris. Jag tror inte (säger vi)* att min makt är så stor att jag kan försätta dig i en existentiell kris. Poängen är att du är lättrubbad och svag. Jag hoppas att din existentiella kris leder till att din relation går i kras och att dina vänner slutar höra av sig. Hör av dig då, om du vill. Jag kommer inte låtsas som att du inte finns.

Jag tänker fortfarande på er.

Xxx**

*triggade en person så hen behövde lägga in sig på psyket. Ångrar ingenting.

**telepatiska omfamningar, se Ur den ockulta dagboken av August Strindberg.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *