Categories
Hat

ect vafan e nu de

Den manliga nattsköterskan stod mellan mitt rum och korridoren. Platsen definierbar på grund av den öppna dörren. Jag är inlagd på en psykiatrisk avdelning i Lund. Rör mig som en svart krabba mellan mitt rum och matsalen.

Jag vill bara sova säger jag. Du är svårstucken säger sköterskorna gång på gång och gräver runt med nålen. Blodet vill inte komma ut och min kropp som får ont utvecklar yrsel och illamående som i sin slutgiltiga form tar den av ångest. Jag håller för mina öron och säger att jag inte orkar mer. De leder mig tillbaka sängen.

Dagen efter nya försök. Ett sensuellt möte mellan venen på min högerhand och nålen. Ett bra flöde.

Jag blir arg när rögekärringen som har munnen full med skorpa som hon sköljer ner med kaffe skakar på huvudet. Allt detta händer samtidigt. Det är så fruktansvärt äckligt när du medelst vätska bearbetar och sväljer sörjan i din mun som troligen speglar sörjan i din själ.

Jag ligger i sängen och tänker på falska dikotomier. Nödbrödet som människorna i Sverige bakar 1867 när det är kallt och de svälter. Jungs gliringar i hans förord i Den Tibetanska dödsboken till västerländsk filosofi. Antingen eller:et. Han tar sig rollen att översätta innebörden i begrepp som själ och Gud från österländsk filosofi till den västerländska. Västerlänningarna skulle kanske känna sig lite ensamma när de inser att det inte finns någon skillnad mellan själen och Guden. Nämligen. Att de är ensamma (detsamma).

Jag vet ingenting om vetenskap. Lite om religion och filosofi. Tänker att filosoferna nog har det mest gött eftersom de kan vandra mellan diskurserna. Jag kan inte låta bli att hata människor som kan komma med påståenden som man kan ifrågasätta varpå de bara behöver svara och?

I klassisk Gökboet-manér går de psykpatienter som vill ut på en promenad med en skötare kl 14. Det finns en kiosk i närheten som man kan handla i. Jag satt redo med kängor och trenchcoat kl 14 men det blev inget av det. Jag smäller i dörrar och jag blir otrevlig. Funderar ibland om jag bara borde släppa ut den lilla Kraken så de vet vad de har att jobba med.

Alla läkare vill att jag ska få ECT. Jag känner mig mer och mer som en neurotisk hemmafru. Kanske en dag jag vaknar upp och är lobotomerad. Ska jag sluta vara arg och dömande?

En viktig person lämnar mig. Jag önskar att jag var så pass emotionellt omogen att jag kunnat gråta ut i universum och fråga varför sånt alltid händer mig? Jag vet ju varför. Hen försöker inte pusha skam utan är lugn och värdig. I situationer då känslorna vill löpa och inte får det för att en insett att destruktivitet kan fortsätta påverka även den som på sätt och vis är borta finner vi en falsk dikotomi:

Stänga av eller förgöra varje del av en. Det värsta med att vilja skada sig själv alternativt vilja dö är att man förr eller senare måste ljuga för att åstadkomma vad det nu är som man vill åstadkomma.

Jag sörjer allt. Dået nuet senet. Svälten 1868 i Sverige. Pestepidemierna. Förintelsen. Trump i vita huset. Kanske allt bara ett alibi för att leka hela havet stormar medan de vuxna står bredvid och försöker få det att stanna. Det är dags att gå upp nu.

Vänliga hälsningar,

Törnrosa

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *