På mitt jobb tittar jag ofta på tv
jag skulle vilja säga att det är en övning
i leda
men det är det inte
Under mina år som personlig assistent
har jag tittat på chick flicks, reklam och
pojkaktiga komedier
bebisar som bajsat män i ansikten
en kvinna som blåst upp sina kinder
för hon var ledsen
över att lillasystern gifter sig före henne
jag vet att jag blir dummare av att titta på tv
jag vet också att mitt liv ibland känts som ett montage
till exempel den gången jag och min väninna delade lägenhet
och garderob, och söp oss fulla
och provade kläder
montaget skulle varit däremot varit tonsatt med något desperat
för att spegla den osäkerhet vi båda kände när vi försökte hitta
rätt
om livet hade filmens narrativ
hade den här delen kanske speglat då jag gick ner mig
lade på mig trivselkilon och färgade håret
“i den där gräsliga färgen”
eller så hade man kunnat spegla den där nervösa uppbyggnaden
av att lyckas skriva konsekvent under ett helt år
det där året jag blev författare
kanske skulle jag vara prosaist men är helt enkelt för lat
för att jag tittar på tv
och poesi går att skriva
under reklampausen
vad jag har åstadkommit under de här bekännelserna
vet jag inte
en ganska dålig dikt
ett lite sämre anseende
en roligare kväll
kanske