Jag hatar män och jag hatar arbetarklassen. Jag hatar män från arbetarklassen i blå arbetsbyxor som tar upp plats på macken vid kaffeautomaten.
Jag hatar män från arbetarklassen och jag hatar arbetarklassen för att den tror att den är medelklassen. Vita möbler kostar inte så mycket och art prints är så strama nu att de nästan smälter in i väggen. Arbetarklassen hatar när det ser rörigt ut.
Jag hatar arbetarklassen för att de tror de är medelklass och väljer att mysa på helgerna. De har döda blommor i höga glasvaser som de inte torkat själva.
Jag hatar arbetarklassen för att de putsar upp de tomma ytorna på borden och i bokhyllorna och sen lutar sig tillbaka i soffan, i mörkret, med blicken vänd mot en stor TV.
Jag hatar människor ur arbetarklassen för att de inte märker att de låtit barnens nöjen, fredagsmys och mello, inte bara diktera helgens aktiviteter men också språkets. Hjärndött.
Jag hatar när jag ser en välbäddad säng i ett rum med klickgolv som ska likna parkett där det enda föremålet i färg är en prydnadskudde i mörklila sammet.
Jag hatar Ullared för att alla människor är där av fel anledningar. Köp filten för guds skull, inte stilen.
Jag hatar att alla arbetare nöjer sig, de tycker att de har det bra. Jag hatar att det snart inte finns en samlad socialistisk kunskapsbank och att människor inte skulle bry sig oavsett. Möblerna i tv:rutan liknar de möbler som står i deras hem och har de inte råd med bilen som kör ut ur bilden kan de leasa den.
Jag hatar arbetarklassen och deras besatthet av lukten ny. Det som aldrig levde för vem fan vill ha furu längre.
(rött, rea-lappen)
Klass är viktigt. Har du någonsin undrat om det du köpte som var billigt får dig att se billig ut? Det är alltid för varmt i dessa nybyggda hus. Nästa steg på drömmen som är livet: en öppen planlösning och en resa till valfritt land kring Medelhavet. Hotellet är ju viktigast. Och att berätta att man inte behöver solskyddscremé.
Jag hatar att gå på samma gata som arbetarklassen. De strosar och tittar in genom de stora butiksfönstren. Aldrig att en av dem lyfter blicken och ser att det är rätt trevliga hus på den här gågatan. Tänker inte på takpannor eller tegel. Och sakta går de.
Jag hatar arbetarklassen. Individualister som alla andra. Tänker inte tycka synd om er mer. Ni har haft lång tid på er att komma över era genanta konsumtionsvanor och mobilisera er. Det ni gör istället är att ni slutar vara sossar och blir moderater. Tror att deras skattepolitik gynnar er (småföretagare). Klassisk kapitalism ju?, att tänka på den lilla människan framförallt. I alla fall. Moderaterna har tråkat ut er vid det här laget och ni börjar rösta SD. Och om de är lite fel ute ibland så löser det sig ändå för de tycker ju också det är viktigt att det finns småföretagare. Och trygghet!
När ni sover har Kina klivit över de sju haven med charterplan som solglasögon och nu har ni hittat en lyckosam orange idiot. Vilket värdigt slut vi är på väg mot. Ostbågar och en vinbox, ett gymkort och nya träningstights. Hålla vikten, gå i pension några år tidigare. Det är längesen de lade av med cigaretter.
Godnatt hälsar de från lakan i ett svartvitt mönster, ingen har riktigt orkat se efter om det föreställer något. Och det är ändå mörkt nu. Jag hatar arbetarklassen. Nu sover de. Det är Natt. Nu ringer klockan, den nya dagen är här.
Innan de förstått att det är för sent har de hunnit klaga på vädret, ser ut som det blir skitväder.
Fötterna får inte fäste när de sträcker sig mot mattan nedanför sängen. Tror inte ens de hinner frysa innan de försvinner in i atomvintervilan. En trösterik tanke för dem kan ju vara att ingenting kommer se annorlunda ut från förr. Ett vitt hus/grått/soffa/svart/borta/grått/Något vitt, något svart. Industrisemestern är över.