Categories
Hat

Ett eget rum

På handfatet står min telefon och jag tittar på Natalie Wynns Youtube-kanal. Sexsymbol, en idol, tänkare och hon är så fucking het. Hon ligger i ett svart underklädesset på en vinröd divan. Ett sånt set som är mer Femte Elementet än spets. Jag sitter mittemot handfatet, ja ni gissar rätt, på toaletten, för jag försöker skita. Jag är förstoppad. Om den här paletten inte passar er är det härefter ert problem. Peter hämtade ett block och en rosa penna till mig. Ovetandes om förvecklingen inne i den svartvita avfalls-, och hygiencentralen. Natalie Wynn, en filosof som tröttnade på-

Betalar ni för reklamfritt på Youtube? Jag hatar reklam framförallt för att ljuden som med mänsklig hand valts och nu (nuet – – – – – – – -) drabbar mig.

Natalie Wynn, filosof, tröttnade på att arbeta för akademiska institutioner. Hon älskar att dricka. Hon förankrar sina resonemang i verkligheten och gestaltar dem. En stjärna. Nu har hon klätt på sig en rosa (kimono?) Avsnittet heter Men. Jag har inte hängt med i avsnittet (eufemism för att jag ej hört på) och jag har inte lyckats skita än. Jag bad om ett block för jag ville skriva, och jag tänkte att det skulle hjälpa mig slappna av (tänk inte på en ringmuskel, jag menar själen), så reträtten från toaletten kunde skjutas upp. Nu rinner det svett från knävecken. Svett samlas i svanken. Jag sitter krökt och ansiktet närmar sig pappret jag skriver på. Klippet närmar sig slutet (sånt kan man snappa upp på olika sätt, ett bra narrativ ett av de häftigare.) Videon tog verkligen slut nu, orden kommer hädanefter efter.

Och hur går det för mig? Jag är redo att sluta försöka för den här gången. En distraktion från det viktiga i gott sällskap är nästintill oemotståndligt. Svartvitt kakel och tuttsvett stör inte min upplevelse av att skriva. Att skita däremot. Jag kom aldrig över fasen då jag vill sjunka genom jorden (jag vill använda alla ord förutom de rätta som inte får er att tänka på det jag menar), när jag pruttar. Det skaver redan i tempus.

Ansträngningarna här inne lider mot sitt slut. Jag svettas mycket och beter mig som man gör när man försöker bajsa. Men de fysiska ansträngningarna härrör från mitt skrivande. Klippet var 30 minuter långt. Peter spelar jazz i vardagsrummet. Jag ville göra det som är rätt för mig men något annat dök upp. Jag ser ingen annan utväg än att ge upp. På pappret har jag gjort mitt bästa. Inga puns intended. Och toalettpappret kommer inte ens behövas. Jag har slitit en stund nu. Jag måste ta chansen att ge den här stunden det avsked den förtjänar.

Jag kunde inte skita den här gången. Däremot skriva. Resultatet inget annat än fantastiskt. Du behöver inga separatistiska toaletter. Lås dörren.

/Frida

Ps. En person kommenterar mina inlägg här och han fascinerar mig. Det är mer än vad man kan säga om resten av er. Ds.

Författarens anmärkning: pustade precis ut (inte bildligt era sablars idioter) och nu är jag färdig.

Leave a Reply

Your email address will not be published.