Categories
Hat

Glenn Danzig och Sigmund Freud

På det sista tågbytet efter en resa som varat nästan 24 timmar blir jag uppringd av Försäkringskassan. Jag har en ny handläggare som vill presentera sig och ”kolla läget”. Ett samtal som egentligen gick ut på att fråga mig vad jag vill bli när jag blir stor. Vilka typer av behandlingar och hur jag mår frågade hon också om trots att jag sade att jag satt på ett tåg. Började kura ihop mig av ångest på det förra tåget och nu var jag tvungen att sträcka på mig och skriva.

Jag sitter också och funderar på om Danzig varit gift. Jag tror inte det. Lyssnar på Lost tracks of Danzig. Det finns en anledning till att man väljer bort låtar. De håller oftast inte måttet. Trots hans höga hårfäste, allt mer krumbukta hållning, kompakta överkropp och trötta påsar under ögonen har han varit världens vackraste man och kommer alltid vara det. Minns när jag var 14 och låg i sängen och grät och lyssnade på nya Misfits dvs inte med Glenn Danzig utan sångaren Michael Graves. Det spelade ingen roll. Jag grät till låten Hunting humans. Misfits trots sitt emellanåt upplyftande sound har alltid haft undertoner av sorg med några undantag.

På väg till en av mina bästa vänner. Jag fick byta tåg i Uppsala och det första intrycket var en gubbe som blev sur för att min stora väska på hjul råkade stå lite i vägen för när han öppnade toalettdörren som för övrigt kostade 10 jävla kronor och han smällde igen dörren och tittade argt på mig med sin äckliga jävla näsa, stinna ögon och fula jävla gubbkeps. Hoppas han dör snart. Jag väste gubbjävel när jag drog ut kortet och kissade för 10 kronor. Jag har haft oturen att stifta bekantskap med en annan man från Uppsala. Det verkar inte vara helt hundra där alltså. Ägg.

För första gången sedan jag skrev ut mig har jag behövt ta fler än en av mina lugnande. När jag tog ut en ny snusdosa ur väskan hittade jag en snäcka från Spanien som antagligen legat där i över ett år. Bland mina kartor och tamponger och mungigan. Jag luktar fimp, hund och cigg. Jag har fått låna ett par vandrarkängor av min vän så nu ser jag ut som en sån seriös en som vet vad den gör. Inte riktigt stadsanpassad. Vill inte se ut som någon jävla friskis i en stad. Får hålla en cigg i ena handen och en whiskey i den andra. Fast då ser jag bara ut som en bonnläpp. Jag kan inte vinna.

Med ångesten kommer människoäcklet. Antar att jag är som den äckliga gubben som öppnade dörren och blev förbannad. Hade velat skala av hans näsa i tunna flisor tills han såg ut som ett argt näslöst lik. Kanske tryckt ner hans skalle i toaletten. Bryta något lårben på vägen. Sno hans gubbkeps och glasögon och lämna honom där. Så får han ringa sin kärring som han misshandlat mentalt sen 1953. Dra åt helvete Uppsala. Tills vidare.

Jag skriver dikter på tema självmord. 56 stycken har det blivit hittills. Vet inte om jag är någon vidare poet men jag märker när det skaver och jag fattar att jag inte kan skämta bort radbrytningar och att det är fett irriterande med för många småord såvida det inte är poängen. Har lyssnat på en VERY SHORT introduction to Freud. Det var väldigt inspirerande. Vi vet ju det där om sexdriften och dödsdriften. Dödsdriften riktar sig enligt Freud inåt om den inte kan riktas utåt. Självhat dvs. En tanke som kom till mig apropå poesi och poeter och det där roliga ordet nyskapande eller varför inte omdanande eller utmanande handlar kanske bara om att de där poeterna agerar på dödsdriften och egentligen har som mål att få de gamla poeterna att känna sig förlegade. Då bär jag min stolta fana hatet och åderlåter mig för att skapa något varaktigt. Jag tänkte på Frostenson (jag har knappt läst ett ord av henne så förlåt på förhand) men en association som får mig att vilja strypa mig själv är tanken på att slipa en dikt. Kompakt. Det väcker äckel.

Freud säger också att hatet har en närmre relation till självbevarelsedriften och att det är äldre än kärlek. Freud är visserligen inte aktuell på det sätt som han hade hoppats på men jag är ingen vetenskapsman och kan i litteraturens syfte skriva nästan vad fan jag vill. Varför har det helt plötsligt blivit så jävla osexigt att vara martyr? Författaren till boken om Freud nämnde när han pratade om Freuds eftermäle att Freud lyckats skaka människan i grundvalarna något. Det handlar om intentionen bakom handlingar. Även om det inte beror på att barnet inte blev tillräckligt uppmärksammad i den orala eller anala fasen så tillkom det ett lager. En misstro till människans egentliga intentioner. Så det är ju gött jobbat Freud. Med djup kommer cynism eller? Freud hoppades på en katharsis för sina patienter. Men det finns inget bekräftat fall från de patienter Freud behandlade som blev bättre pga att Freud satt med nycklarna till det undermedvetna. Däremot: Freud lyssnade. Och Freud hjälpte till att föra samhället i en riktning där man lyssnar på barn.

Drömtydningen var långsökt. Mina drömmar är inte det minsta subtila. Inte det jag skriver heller. Men det är skönt när någon lyssnar. Hatet är självbevarelsedrift. Det är ert problem om ni inte kan bära er kärlek som en skir mantel runt era små änglafitthuvuden som sticker upp näsan för att undvika min bajskastning.

Idag: dra åt helvete. Tack för mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *