ÖMHETEN &

Hatet

Home / Uncategorized / heute tag: regen

heute tag: regen

Rum och människor är stämningar jag ska förhålla mig till. Det som ska vara utanför eller innanpå, bruset som ändå måste filtreras. Hunger och apati kan vara likställda. Är geggan av de motsatsförhållanden jag brukar förutsätta när mina fötter rör marken ett sätt att sjunka?

Golgatavandringen mellan sängen och toaletten. Ett hostel kan vara som en psykiatrisk avdelning med undantaget att du är den enda galningen. Förhängena för sängen ljudisolerar inte. En krum hållning och hål i ansiktet är ett internationellt språk.

Vädret slog om och alla håller sig inomhus. Jag säger att jag älskar regn men dröjer kvar under filten. Googlar best pizzeria medina Marrakech och äter en liten chokladpudding istället. Beskrivningar. Torrt som fnöske. Att känna sig ensam och förmedla det: du måste förtjäna det!

En italiensk kvinna igår visade bilder på sin lillasyster som nyligen behövts magpumpas på grund av suicidförsök med tabletter. Hon berättade om det aktiva kolet och förstod inte varför lillasyster kunde vara så kall till sitt eventuella försvinnande.

Idag har jag följt efter en sicilianare. Hon ville besöka ett lyxhotell med en påstått vacker trädgård. Jag fick vara personen som tog fotografierna av en poserande kvinna. Hon hade ett leende, en hållning och ett kontinuerligt skifte av lemmarnas förhållande till varandra.

Jag ställde mig mot en svart dörr och bad henne göra detsamma för mig. Försökte sånt jag sett, titta ner, rätta till solglasögon, ett böjt ben, dra bak axlarna osv. Lade upp en på Instagram men den kunde inte ligga kvar. Det går bara inte. Varför står jag där och varför finns det ett fotografi av det?

Allt ska försvinna. Det är kroppen nu som vill veta vad den ska göra av sig själv. En av bilderna framför den svarta dörren med två armar utsträckta som om jag är fri eller vill ha en kram (geggkukhelvete). Jag såg fet och osäker ut. Nödvändigtvis inte en lögn, kanske till och med ett utmärkt porträtt.

Att söka tröst. De gamla männen jag börjar lära känna på min gata tar mig i handen och frågar mig hur jag mår. Yesterday it looked like you would fall over. Vad är syftet med att berätta nu då? Innehållsligt: vänskap, tjenis, ett signalement om hur jag mår som om det inte vore uppenbart, se ovan, eller nedan.

Det har skiftat och är skymning igen. I det här fallet undrar jag varför jag ska undvika klichéerna? Räfflorna i halsen fungerar numera som farthinder. Varken kroppen eller hjärnan är tillförlitliga och uppmanar mig till handlingar som bestrider grundläggande instinkter om självbevarelsedrift.

Ut i naturen med dig! (Snart). Ut i världen med dig! (Där/här?) Skapa promenera smaka lukta hälsa tvaga gå upp på morgonen titta människor i ögonen skriv läs håll kontakten svara inte var inte rädd, var modig! Jag är skiktad som en misslyckad bea.

Jag älskar mörkret, regnet och det okända. Mardrömmarna är som piskrappen och jag väljer att tatuera motiven. Förföljelsen är det primära och min systers man önskar att han hade en minnesraderare som männen in Black och att han skulle sudda sudda sudda ut något ur våra liv.

Brunnen av smärta vi dricker ur för att känna kylan. Påminna oss själva om hur våra kroppar är skapta. Insticken, flisorna, stenarna, algerna och droppar. Roky Erikson sjunger If you have ghosts, then you have everything.

Undrar om Tom ligger i bergen och ber för mig, för sig själv eller oss båda. Om hans kropp värker och om stjärnorna tröstar eller skrämmer honom. Undrar om han behövt den valium jag givit honom, undrar om han ligger och tänker på hur det kändes att vara amerikanen som försvarar Trump.

Jag behöver böner eller besvärjelser. Sugas upp i Satans konkelbär som Bernt och Bennet i Bajsätarna av Henrik Möller. B och B visste vad de ville ha. B och B som martyrer för rätten att äta bajs.

Själv lyssnar man på deppig musik och ligger ner. Går inte upp och ner för Nobelvägen i jakt på bajsiga blöjor. Jemaa el F-naa ett stenkast bort med de plågade djuren och tagines, cous cous och myntate. Fuck flaxet med armarna och patetiska känslor. Idealmänniskan är ett stenkast bort, regnet strilar och det kan rinna längs mina kinder.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

wahlbergfrida89@gmail.com

>> <<