Categories
Hat

I den lilla byn Kuokka

Det är ju inte så att jag inte går omkring och tänker på att skriva en roman. Allt är koreograferat. Allt en scen utan dramatik. En röd blomma med ett pollinerande bi borde det bli. Jag får frågan varför jag inte gillar rastaman. Det är något med deras vibe. Det är glatt? Ja, det är glatt. Negativ till en punkt det inte är konstruktivt. Vad betyder ens den meningen?

Ligger på en madrass (tjock) på golvet i kallt hus utanför Jokkmokk. En spanjor sitter och tuggar sig igenom mina tjocka akvarellpapper i köket. Jag tröstar mig med att min musik gör sig hemma i varje vrå. Anfall bästa försvar osv. I rummet bredvid ligger det en bitch som snart ska föda. Utanför ylar huskier:na i burarna.

Don’t dream it- be it. (Rocky horror picture show). Ett furubord. Ingen mysbelysning, det är glödlampor i taket. Jag har skyfflat snö. Det här livet som min vän lever är så annorlunda att jag känner mig som en association till hip to be square. Meningen som löper i huvudet är att människor väljer att leva svårt istället för enkelt. Hon går upp och börjar jobba med hus, mark och djur och fortsätter till sena eftermiddagen. Vi har druckit varm choklad med rom.

Snön gör så att allt känns mindre på allvar. Utanför marken går det en tung väg. Om man fortsätter över den så kommer man till (lilla) Lule älv. Den ångade ikväll när vi arbetade upp för björkallén. På sängbordet bredvid mig ligger ett blad ur en psalmbok eller bibel. Rubriken är i stora bokstäver Försumma inte din frälsning!

Jag går in till den gravida (Matte), med en pannlampa. Hon är en väldigt fin hund som tycker om att kramas. Det kala rummet och pannlampan: Blair witch dog project.

Spanjorens bildelar är trasiga, nya och felaktigt beställda med en sak gemensamt: de sitter inte på hans bil. Jag åker bil med min vän genom orter som Naattavaara (stavning garanterat fel) och himlen är verkligen himmelsblå. Sen tänker jag att himlar alltid är himmelsblåa.

Vi pratar om livet och hur man prioriterar. Jag säger att jag behöver mötas av språk för att klara mig. Spanjoren menar att naturen också talar. Jag svarar att deras avsaknad på ord ställer dem lite längre ner i hierarkin av kommunikation. Jag och kompisen tar en bastu. Hon tvättar sina underställ i ull samtidigt. Jag sitter med en skopa som jag allt eftersom fyller på med kallt vatten och häller över mitt bröst.

I badrummet står det en spann med hundmat som tinar. Slaktrester från allt möjligt. Det skulle kunna vara ett spel: att försöka nämna så många organ/ben/delar man kan hitta. Belgaren som vi körde och hämtade igårkväll säger med sin gamla telefon att om man skaffar en smart telefon så kan man till slut inte leva utan den. ”You take away a persons phone you take away their life”. Han är en gammal punkare, squattare (dessa jävla böjningar), demonstrant och boende i en bil. Han är äldre. När jag upptäckte att här finns wifi har jag använt det dagligen.

Spanjoren. På mina papper står det med krita exempelvis Ride to die osv. Han är trevlig, prydlig och försynt. Men människor som helt dyker ner i en stonerkultur har en ganska lång väg upp att klättra igen. Han älskar reggae men betonade att han hatar reggaeton. Om det säger er något.

Här finns en hård kökssoffa, ett furubord, en trasmatta och några pinnstolar. Hygien är något väldigt relativt men vi diskar. Inomhus är rökigt för vi röker inomhus. Och ur kaminen kommer det rök när jag gång på gång öppnar luckan för att dubbelkolla att elden är vid liv. Kaminen och jag kommer inte överens. Min kompis noterar att jag har varit jämn i humöret. Jag instämmer. Jag känner mig barskrapad och renslickad.

Hackspett, hundvalpar, nysnö, djup snö, spår som redan blivit täckta av snö på grund av hård vind, Luleälv och dimma som mina norrländska släktingar skulle kalla virrivirrilettan (kan vara ett virri för mycket). Så. Ett enkelt liv. Ett tyst liv. Kallt om du inte uppehåller elden. Kallt om du inte har rätt kläder. Jag köpte ett underställ i ull och har inte tagit av det sen dess. Ett liv där inneskor (med betoning på skor) är ett måste eftersom golvet täcks av vad människan eller djuret drar in, eller elden och askan spottar ut.

Jag tycker om att sitta inomhus. Jag minns inte men jag tror Anna sade att ett tecken på att här är god luft är att det hänger mycket lavar från träden. Ett träd föll i stormen. Jag tror jag ska gå och lägga mig på den underbara madrassen och lyssna på ljudboken om Freud. Jag saknar mysbelysning. Jag är rädd för skymningen inomhus. Jag blir illa till mods av naturligt ljus. Elden dold bakom en lucka. Pannlampan mot naturen. Ickepoesi. Funktionskläder är mestadels fula. Mina långkalsonger gick inte att hitta utan rosa ränder så nu bär jag rosa. Antar att man får kompromissa med det som inte syns på utsidan.

På min madrass som ligger under ett fönster har jag lagt mitt eget lakan som hundarna krafsat sönder. Jag skulle dricka kaffe i en halvliggande position och då kommer Shorty med tratten runt halsen som han har pga förfrysningsskador på penis och välter ut halva koppen i sängen. Det finns även snusfläckar som jag inte har någon annan än mig själv att skylla. En lampa som inte fungerar men här står också ett gravljus. Jag tänder det och ställer på det lilla bordet bredvid min säng.

Klockan halv fem ”blir det mörkt”. I skogarna finns det älgar, renar, sovande björnar och massor av fåglar. I burarna utanför hundarna. Jag vill tända ett gravljus för mig själv. Om jag ska leva får jag väl appropriera de dödas privilegier ibland. Hade gravöl för två år sen. Var på tiden att någon tände ett ljus. Skönt att jag kan tända det själv så jag slipper den grymma skymningen. Det är lättare när allt är mörkt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *