Categories
Hat

inget rus utan brus (ett barn frågar om det får stoppa upp en vitamin i näsan)

Du hör inte hemma här, grenar har frusit och små gröna fläckar i isen, ser ut som förruttnelsen fast. Träplankorna i taket i ett torp i Värmland, du känner den falska pulsen och en liten katt som heter Gråbo kissar på en kudde, hon kommer ut och stryker längs väggarna som en sotande. En kvinna spelar gitarr och sjunger på persiska, jag sover i ett hus utan elektricitet med en så kallad varm härd. Jag står hukad i den nyfallna snön och tittar upp mot huset som ser ut att andas, jag förstod för första gången innebörden med statiskt ljus. Röker en cigg och ser på den svarta trädlinjen. På morgonen är platsen öppnare. Jag antar att människan vill att världen ska vara mer sluten på nätterna. Min vän kör mig igenom Sverige och jag trodde aldrig vi skulle prata om spolarvätska tillsammans. Konstnären säger att det handlar om att make a choice, if you want to build or destroy. Hon berättar om ett perfomance i Köpenhamn då hon hade reciterat Allen Ginsberg och avslutat föreställningen med att knäppa upp sin jacka och blotta sina bröst (sin barm). Vi sover i samma hörn i köket, på vars en trasmatta, med en svartvit katt vid fötterna. Jag tvättar mitt hår under iskallt brunnsvatten och lagar en ostsås gjord på mjölk och brun maizena, cheddarost. Ritar timmar och timmar för jag vet inte vad som händer när jag slutar. Min vän vänder upp korten på morgonen, hon pekar ut Universum och sätter upp det på samma vägg där hon hängt upp Döden. Mina teckningar börjar leta sig in i drömvärlden och kanske är det gott så, jag är begränsad av mina talanger och helt plötsligt går det ifyllda revor genom allt med svart inramning. Jag vill skriva till någon att jag önskar att jag hade mer att ge, men allt är bara reproduktioner av det som redan sagts och kommer sägas igen. Jag läser om flodkulturerna och översvämningarna som gödslade jorden. Slagget. Sonnevis och nu! köper jag på en secondhandbutik. För att låna ett uttryck från 1700tals-snusket jag läser, (John Cleland) vid beskrivningen av en prostituerad, hon var gripande, inte slående, vilket alltid har en mindre varaktig effekt. Diktsamlingar har ryktet om att stanna kvar. Jag vet inget om det. Min vän kör oss uppför berget och vi går sedan där och pratar om relativism ibland. Jag säger att det låter som att de frusna vattenpussarna hostar när man trampar genom dem sakta. Mitt anteckningsblock, min pillderdosa, snusdosa, bok, dator och vattenflaska följer mig i varje rum jag går. Vad hade hänt om jag ritat ett hakkors i pannan på den första man jag träffat som uppskattat Varg Vikernes för sin person? En provokation utan självförtroende är som orden utan sitt symbolvärde. Den är bara ihålig. Jag tar i för högt när jag börjar en andra vers av Bellman när jag ligger på en soffa med gammal stoppning och får meddelat att hans ande inte är välkommen där. Jag ligger på en divan och matar mig själv med jordnötsringar som de vore vindruvor. Dricker inte livets vin utan avträdet, kiss = skummande urin. Min vän mediterar och när jag lägger mig tänker jag. Tacka Gud för mikrovågsugnen, statiskt ljus och systemet. Det finns ett underspår till allting och jag litar inte på mina egna eller andras världar. Transparens är detsamma som ideologisk transcendens. Ingen vill veta var du köpt din tröja. Mitt bröst är konkavt och mina inre organ står utanför kroppen. Om du söker vård och tror du ska få hjälp med dina problem kan jag informera er såhär på förhand att det går ut på att bli utputtad i mörka skogen för att se om du kan hitta tillbaka till ett hem du inte visste att du hade och inte heller var. När du pratar med människor tillräckligt ofta och länge inser du att ord slutar betyda något. Din smärta är bara namn på saker.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *