Categories
Hat

jag

Vem vill inte se något som bara heter Hamsun regisserad av någon som heter Jan Troell från år 1996? Antagligen inte så många. men namnen och årtalet samt mannen som har huvudrollen, Max von Sydow, lockade trots varningssignalerna in mig på en resa i mansbebisens våta dröm.

Så kort efter att ha sett om Vargtimmen så går det bara inte mer. Det räcker. Nej. Sammanfattning Hamsun innan jag stängde av: Hamsuns fru sympatiserade först med nazisterna och presenterar Hamsun för Quisling som många av er redan vet hur det gick för irl: nobelpris men sen öppen nazist i Norge. Ni hör ju varför jag skulle hållit mig borta.

Utanför mina fönster, nä. Ni hörde mig nu. Det finns en bra takt i en låt på Rammsteins senaste skiva. De är väldigt catchy, de flesta av dem. Ausländer. Tyska som jag förstår väldigt lite av, men åtminstone tillräckligt för den här låten, så är det så jävla mjukt djupt som om en hand från igår fortsätter klappa en idag.

Man kan bara göra sitt bästa och just nu famlar jag efter böcker som fastnar på mig. Igår öppnade jag en samling artiklar (Tal till nationen, m.fl.) skrivna av Strindberg mellan 1910-1912. Man gillar det man gillar. Vissa mansbebisar är mer övertygande än andra. Vissa väljer man bort men andra måste man fortsätta amma. Jag har drömt om Strindberg. Jag drömmer om honom. Xxx

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *