Categories
Hat

kort tal från en av hjärnhalvorna oklart vilken

Det stör mig att en hjärna kan vara närvarande som ett spöke som tittar ner på en och stör en i att vara närvarande.

Vad gör en sådan hjärna i en solig, sydlig stad vid Medelhavet?

Den studerar (lite). Sätter på kaffekokaren. Somnar sittande i väntan på att kaffekokaren ska göra färdigt sitt arbete. Går och äter lunch. Äter små friterade ansjovis följt av musslor med en öl. Blir inga fler ansjovis. Den promenerar längs strandpromenaden, (kan man inte ta en genväg här, strandpromenerar? Problemet är att det syftar till att promenera på stranden, inte längs den) med en hund och dens kusin. Tänker. Det är bra mot både finnar och depression med solsken. Försöker dra in den buktande magen, inte lägga märke till att håret spretar och att det syns tydligt i skuggan på den ljusa asfalten. Kommer in och lägger sig i fosterställning. Tar lugnande och betablockerare, själen och kroppen hör ihop, läser nästan klart Lagerkvist. Somnar, väcks, läser klart. Vänder sig om och sover i två timmar. Hjärnan vaknar, lite klarare än innan. Den känns inte för trång i skålen. Den tar en promenad till med hunden, låter den springa lös i stranden, plockar upp bajset noggrannt. Föredrar sandknastret runt bajskorvarna omslutet av plastet, för att lägga en större distans mellan huden och bajset. Går in i thairestaurangen, beställer en röd curry, låter den korta thailändska kvinnan ta ett kort av honom och sedan bli vält av hans framfusighet.

En timme av kluckande innan vågorna börjar rasa in genom alla sprickor. Hjärnan som ett mantra varje dag försöker påminna sig om orden dens vän skrev på en Instagram-post som lyder there’s a crack in everything/ that’s how the light gets in som hjärnan visserligen för mer än ett år sedan förstod tillhörde Leonord Cohen men det är ändå hennes starka händer, bruna ögon och milda eftertänksamma ord eller styrkan, ni hör ju, det är hennes röst den hör, hjärnan. Men hjärnan tolkar sig inte som sådan. Det är rasande och som när den fick simmärket som tillhör bedriften klädsim.

Fuktskadat land. Hur uppehåller sig en hjärna till synes överaktiv till synes lam av passivitet?

Den följer konturerna i ansiktena i karaktärerna i The Wire och börjar associera pastellkritornas smetande med Stringer Bells längtan efter att bli något större än the game. Den läser boken vännen skrivit (Emma Asp, Du är nog speciell men närmare än såhär kommer vi inte) i ett sträck från midnatt till alldeles nyss och hjärnan bläddrar i associationsbanken. Lemmar in boken i magisk realism och suger på scener. Om det levande äckliga och det älskande döda. Hjärnan vet faktiskt inget om den implicita författarens intentioner med boken och tar med sig vad den vill därifrån. Vare sig hjärnan vill eller inte.

Det handlar om kontroll, fasta rutiner. Lagerkvist å andra sidan ville inte skriva när det inte fanns lust till det. De här två meningarna har ingenting att göra med att Emma Asp släppt en bok men inte hjärnan bakom denna blogg (hatar obestämd form, det gör den). Syftar mer till att bli riden av livet som en mara. Och allt den maran ställer till. Såg två duvor sitta på räcket utanför tidigare idag, de lade inte märke till den sjuka i fåtöljen. Hunden lade sig bredvid kroppen i bäddsoffan, huvudet på höften. Tror Asps första novell handlar om att offra sig för konsten. Meningslösheten i handlingen. Att orka titta på sina flytningar för att visa världen. Tavlan av August Strindberg säger förlåt till henne. Kanske handlar det om att han inte dög som motiv, inte till avbildning.

Således har hjärnan studerat, ritat, läst, skrivit, ätit fisk och skaldjur och kokosmjölk och kyckling med vitt ris den har fått solsken och försökt dra bak axlarna. Tänka på hållningen. Hur ska en hjärna som måste samexistera med sig själv egentligen fördela ansvaret? När och var är den ena delen tyst och passiv, och måste den jämt lägga märke till skönhet till exempel? Även när halvorna vägrar kommunicera, skönheten inte tränger in. Crack in everything. Om sprickan går helt genom då?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *