Categories
Hat

Modstulen modsluten slut på mod modet är slutet

Det finns saker man inte ska prata om. Så vi gör inte det. Vi kan antyda. Läsaren är ändå bättre på att visualisera än vad vi är att gestalta. Min psykolog frågade om jag ville prata om det. Jag svarade nej, vi kör vidare.

Jag ljög. Helt modstulen är jag inte. När du sitter mitt emot en läkare med hydran av journaler är det viktigt att greppa tag i hennes strupe och försöka ta kontroll över narrativet. Jag ska köra upp min borderline-diagnos i röven på dig om du tror att den är viktigare än det jag säger.

Jag vet allt och inget om mig själv. Föregående mening är meningslös. När jag är en spets är jag bara vass på toppen. Om jag inte lyckas peta dig med den då?

Såhär i efterhand inser jag att de mest meningsfulla utbytena jag har med invandrare och/eller krigsflyktingar sker i taxibilar. Den irakiske mannen som varit i Sverige 19 år berättade att han grät mycket när han kom hit som ensam flykting från Irakkriget. Socialen betalade bara honom ungefär 2500 kronor i månaden. För 400 kronor per månad köpte han kontantkort för att ringa till sin familj som stannat kvar. 100 kronor räckte till åtta minuter. Vi pratade om USA och tyckte båda att det var dags för det landet att smaka lite kaka.

Det finns många avslöjanden och besked som jag inte vill berätta men måste berätta och det finns många reaktioner att reagera med när jag berättar. Vissa mindre önskvärda än andra. Om vi säger såhär: jag älskar att bli överraskad men hatar tanken på en överraskningsfest. Make:ar det sense? Jag vet inte men det står skrivet. Take it or leave it.

Min psykolog och jag pratar om hur jag förhåller mig och undviker fallgropar för att undvika en lista med obehagliga känslor som när de uppstår gör att jag i mindre eller större utsträckning tappar fotfästet och faller för att vara precis så dramatisk som innehållet kräver. Du kommer aldrig vara den enskilda faktorn bakom. Tänk på dig själv som en bit modellera i annan färg som händer med sina fingeravtryck masserar in i en klump med andra färger över ett bord med plastunderlägg en tidig, solig eftermiddag i ett tryggt medelklasskvarter. Vilken färg blir det när du masserat och velat tillräckligt länge med klumpen?

DEN BLIR GRÅ! Och grå modellera vill jag inte ha. Jag vill ha påfågelfjädrar. Jag vet att jag är fierce. Det är olyckligt att den sidan bara kommer fram när jag sitter mittemot en auktoritär figur och försvarar mig, är full eller räcker finger/skriker på bilister.

Jag vill inte tända ljus eller vattna blommor. Jag vill inte pickla lök eller tömma diskmaskinen precis innan någon kommer hem. Jag vill inte skrämma min omgivning med mina tankar om självmord eller mitt självskadebeteende. Jag vill att mitt safe space ska innefatta världen och inget mindre än den.

Jag vet att jag bara blir full av att dricka av mig själv. Så svälj mig världen. Jag tror inte på katharsis men jag tror på benmärgen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *