Categories
Hat

mutter/måne

Fullmånen står på. Mamman till sitt barn lyfter försiktigt det sovande byltet i famnen. Vinden viner också utanför fönstret. Ibland är det så. Livet står naket framför en och orden finns där för att beskriva det, lika försiktiga och tysta som jag trycker ner tangenterna på min snart urladdade dator.

En tatuering är en tatuering är en tatuering. En kvinna jag har oturen att möta veckovis som inte kan prata om att må dåligt utan att prata om det som att resa smyger i sin stund under mötet in att hon vill tatuera sig och att tatueringen inte bara är en ros, utan betyder något mer. Den symboliserar ett mål.

Jag sitter mitt emot min psykolog som jag inte vet om jag vill bli adopterad av eller gifta mig med. Vi har kommit överens om att orden är lösningen och problemet. Jag försöker förklara hur allting känns och citerar David Byrne när han gång på gång säger same as it ever was. Jag försöker också meddela att det känns som att jag flatline:at där. I språket.

Jag tänker många onda tankar dagligen. Fantiserar fortfarande om att bara öppna rocken och visa er alla ruttnande köttstycken. Ni har namn och i hybrisens namn fördömer jag så många av er. Jag vill säga precis vad jag tycker men det går inte. Människor är sköra och behöver TW:s. Jag vill att du ska ta det personligt.

Jag är kaxig och irl är jag mjuk. Jag vet. Snäll. I takt med att glädjen smält bort har behovet av att blidka fått stå undan för behovet av stillhet. Jag orkar inte vara med er. Ifrågasätter min gruppterapi, den så kallade kursen i känsloreglering, som ofta utgår från premissen att människan är en ö. Det är bara dina egna val och känslor du kan styra över. Jag undrar varför jag måste försöka bli en übermensch i socialt samspel när det är pärlor åt svin. Det är ju i mötet problemen uppstår.

Har de senaste dagarna tänkt på om en ska försöka bli en Jean Claude Renault. Så vitt jag vet är han en avhoppare som dricker vin med munläder. Nästla mig in bland de begåvade och smörja rätt. Ordet bedragare. Ett ord, en roll, ett fast. Min psykolog berättade för mig att man inte längre tror att personligheten är fast utan numera föränderlig. Det finns många skikt i den meningen vi skulle kunna bita i.

Min syster som numera är moder/mamma/morsa sa att hon alltid mår sämre när det är fullmåne. Jag hörde först det som att hon sa att det alltid finns fler demoner när det är fullmåne. Jag nickade ut genom fönsterrutan. Den är verkligen en praktsyn. Vindens sånger. En byter språk efter vem man umgås med. Jag vet inte vem det var som pratade om demoner men inte var det någon jag kände.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *