Categories
Hat

när vi kommer ur det här

Jag önskar att vreden ville ta mig tillbaka. En timmes irrstirrande i onsdags på Lilla Kafferosteriet. En timmes bland jättar och troll-ögonen. Ett läkarsamtal, ett vårdintyg och tillbaka på avdelning xx. Utbytt läkare, Dr C, (uttalas K), vi kommer överens. Förhörslampan riktas mot ansiktet och han frågar dig saker du helst inte vill svara på. Det är i samförstånd vi till slut accepterar motsättningen i att jag sitter mitt emot honom och inte hängandes från ett träd. En gnutta självbevarelsedrift.

ECT hävdar min läkare bestämt. Dr C motsätter sig inte. Benso ska gå ut, elektricitet ska gå in. Kroppen ska gå in i sina konvulsioner men den får vänta några veckor till. Med hopp om medicinsänkningar så jag kan börja skaka av mig depressionen som en hund som badat i lera fläckar ner allt runt kring sig. Jag tänker mer på mina vackra saker än mina vackra människor när jag föreställer mig ett adjö, adjö.

Favoritsysselsättningar nu i kronologisk ordning: sova, snyta mig och seriemördarpodden. Jag är en liten räka som väntar på att bli skalad. En mosad banan. I frånvaron av berusning, inte ens det iskalla svärdet som vill klyva en inifrån och ut, bäddar jag in mig i lager av filtar och fett. Mitt hjärta klappar när jag går in på Triangeln för att köpa godis. Utanför köpcentret, ovanför tågstationen, står två kvinnor och kramas, jag hinner registrera, iaktta och passera och de kramades fortfarande.

Magiskt tänkande. Jag sitter varje kväll och önskar bort det onda i mig. Eller, det svaga. Det som gör mig lat, passiv, deprimerad och utan lust eller energi att jaga efter planerna. Jag har gjort ledan till min vän och så länge jag får vila i den är allt väl. Ligger och spejar ut över takåsarna på Södervärn. Ingen kan som jag älska känslan av att vakna till, vända sida och dra om mig täcket med två filtar över hårdare.

Apropå antropocen tidsålder. Att människan åsamkat jorden så mycket påverkan att en kan tala om en ny geologisk tidsålder. Obs har ätit insomningstablett. Människans påverkan på människan då. Nya kunskaper och färdigheter premieras. Vi dör i depression eller cancer. Jorden ruskar på sig och jag ålar mig fram som en daggmask i jorden.

På min avdelning är vi bara 9 stycken och personalstyrkan skulle räckt till att täcka nästan alla 1 á 1. De sitter i personalrummet och äter lösgodis. I eftermiddags hade någon bakat Kärleksmums. Vi pratar om drömmar under kvällsfikan. En kvinna hade drömt att hon utfört en exorcism. Jag berättade att jag hittade Satans smycke, något juvelprytt, en ring eller liknande. En tystlåten tjej sitter framåtlutad över pappren hon suttit och ritat på med kritor och gråter. En man lyfter upp sin tröja och visar tatueringen han gjorde på sig själv när han satt på kåken -77. En välvillig men dum en försöker gång på gång prata med mig om ett tv-program som heter Tattoo fixers. De är så duktiga osv. Jag undviker dagrummet av den enkla anledningen att jag inte vill bli utsatt för hans konversationer.

Väck liv i mig. Ryck upp mig. Sjukskriv mig från depressionen. Jag är inlåst nu. Om du icke kommer på avtald tid kommer jeg lyse dig säger Dr C. Ingen risk för rymning här. Jag tar livet eller så tar livet mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *