Categories
Hat

nöjer mig med festen e över som melankolisk protes för vad jag egentligen hör, BÖR

Varför skriver du?

För att jag kan, X. För att slippa renbädda, 2. skitsamma.

Vi lever alla i Amerika. Vi ska alla dö. Varför ska jag uppleva tröst.

Imorgon vaknar jag antagligen.

Vad ska man göra åt saken att man får this is the end med doors på huvudet när man känner sig uppgiven.

Isbrytaren bryter isen. Den väntar inte på våren.

Hårt till synes intakt måste dela sig. Egentligen kan man säga först splittras; sen isflak iväg. De guppar nog mot varandra ibland.

Ibland träffar jag människor som utger sig för att vara glada. Kan vara lite schysst, utstrålar glädje. De ser en brist i mig ibland, jag verkar inte alltid så glad eller så har de informationen på förhand. Det är svårt att veta när man ska förenkla och problematisera. Att vara glad är skönt. Att känna mening är meningsfullt, (eller?)

Så man kan fortsätta såhär. Se meningen, och var man börjar känna den vet man, men oftast vet andra, för då vilar du i dig själv. Jag ser skillnad på en så kallad ”nytändning” i ett tänkande. Det är väl dumt att slå ner på människor som försöker.

Så man ser meningen. Huruvida det är att känna meningen vet jag inte om det betyder. Det känns ganska löjligt att försöka ringa in saker som ska upplevas fundamentalt, ofta perverterat till något man kan köpa (självhjälps-) eller berätta för andra människor. HUR man kan känna. De e kul de.

Skulle gärna krupit tillbaka ner i sängen i min depression. Min nya medicin verkar göra dunder, menar såklart susen. Nu när jag ställer mig upp ur den så bara kommer båtarna. Jag kan för fan inte göra något! Jag består ju av 60-70 procent vatten.

Sorgen då. Den som kan/bör, haha, får man ens säga att någon bör hantera sin sorg? Deal with it. Skulle vilja samla på mig ord och etiketter så människor inte kan komma i närheten av mig med sina eldgafflar.

Så man ska sova. Vakna och sörja. Sen kan man dricka kaffe och ägna sig åt meningsfulla saker. Roliga saker också! Man kan vara glad. Flätat håret som när man var flicka. Ligga i en smutsig säng med nymens, lyssna på en playlist med soundtrack ur Pasolinis filmer och man kan skriva! Kolla GoT, dricka chokladmjölk och äta fryspizza. Träffa nya och gamla vänner.

Fick en insikt imorse. Att försöka att sluta ta människors tomma ord personligt. Alla människor har sina anledningar och sina meningar. Önskar att de skulle känna mindre olust inför att hålla dem för sig själva.

Mitt minne det här året. Något händer och blir gradvis sämre. Jag börjar tappa greppet, att beskriva saker, sätta ihop meningar. Jag har glömt och jag fortsätter glömma. Har hittat en hemsida som går igenom svenska språket grundläggande. Youtube-videor. Det börjar med frågan vad är grammatik.

Jag vill inte sörja, komma över och ut ur det. För vad väntar där ute? Mer jag och ni. Världen. Aldrig får det sluta i färger som i Apocalypse now och aldrig ger någon mig äran att anknyta mitt jag till this is the end.

En full 32-åring försökte ge mig generella livsråd i lördags på fest. Hon sa att det blir bättre, det blir alltid bättre. Oftast är jag beredd att tro. Var noga med att påpeka att det inte blir bättre för alla och att hennes i min mening banala, spritdränkta, uppblåsta, självupptagna, (ta bort alla adjektiv, jag ville inte bråka, bara få henne att sluta), men framförallt otroligt förenklande och generaliserande råd inte var något jag var intresserad av eller önskade. Jag sa att jag försökt ta livet av mig och att jag inte ”pallar det här”. Hon kontrade med att hon också försökt det, förra året. Jag pallar inte sa jag.

Nähä, vad ska vi prata om istället då?

Minnet tar slut där. Förutom ögonblicksbilder av stirriga ögon i ett blekt ansikte som söker någonting att fästa sig vid. Emanera mot glasrutan som Guds avbild.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *