Categories
Hat

prognoser kan aldrig vara helt säkra på vad de lovar

Vaknar med Kato-hjärtat. Det finns inga garantier. Genom klustret går jag ut, drar ner byxorna och blottar mitt kön för jorden (kunde bara skrivit pissa.) En ljus råtta sitter snett bakom skjulet. Råttor för Guds hand och råttor kallas råttor som om de vore något annat än råttor. De äger staden men de gör ingen skillnad på inne eller ute. Trve flanörer.

Jag är i Bremen. Det är tydligen en regnig stad. Är i en kolonistuga utan rinnande vatten. Våtservetter. Fick förra veckan reda på att det finns något som kallas slicklapp (kondom för fittan även om jag antagligen inte ska kalla klitoris för liten penis): en duschmössa för klittan tänkte jag. I Bremen hälsar man på varandra med ordet moin. Det pryder bussar, gator och deras torg. Det är bra att påminnas om var man är och var man kommer ifrån.

Nice face… You can’t do nothing about it. En alkoholiserad konstnär ser mitt ansikte utanför porten till ett konstnärskollektiv i området Neustadt. Besöker hem där vuxna konstnärer bor och vad ska man förvänta sig annat än att det ser ut som att konstnärer bor där. Några/flera bor i sina ateljéer och rummen är rum. Så att säga.

Jag har verkligen mått bra och inte önskat bort en stund/sekund osv. Linsen som krymper. Jag fick följa med min vän in på en krokikurs där han stod modell. Till vänster om mig, under sista övningen som bestod i att öva skuggning, stod en kvinna som målade det mesta svart. Det var tvärtom. Avbildning. Innehållet som kan variera i rummet.

Funderar över det här med livet och döden. Bröllopet och begravningen är båda till för att fira livet och annat. Kan man inte vända på det så att döden får vara närvarande under bröllopet och livet vid begravningen? Det egentliga motsatsparet är dopet/begravningen men dopet kommer man ju inte ihåg så vad fan är meningen med att säga något överhuvudtaget när de sticker ner skallen i vad som kanske kan vara kallt vatten (har någon annan än den som döper känt efter?) Visserligen är man inte närvarande vid sin begravning heller men då har ju något hänt. Annat än en tidig försäkring att man i alla fall inledningsvis inte kommer brinna i helvetet.

I trädgården finns trädgårdstomtar och en stig som man inte skulle se om man inte gått den. Den en meter höga trädgårdstomten med vita pupiller ser ut att vilja fistbumpa mig. Någon som kan kanske kan förklara skillnaden mellan trädgårds- och jultomtar. En svensk traditionell tomte som de flesta är bekant med är ju inte rödklädd. De såg mer ut som tjänstehjon. Luriga sådana. Varför är trädgårdstomtarna röda? Och varför är de tillåtna året runt när jultomtarna inte är det? Om vi ställer upp tomtar ur alla genrer på en lång rad, skulle du kunna peka ut den säsongsbetonade från den ständige? I Bremen i en gullig del av staden som heter Schnoor finns det en julpyntsbutik som håller öppet året runt.

Präster utanför sin domän är alltid spännande. I det Möllan-liknande kvarteret som heter Kvarteret fast på tyska gled det förbi en kvinna med sidecut och snygga mer moderna prästkläder. I Malmö för några veckor sedan såg jag en olycklig präst på en buss. Han såg olycklig ut i alla fall. Prästers uttryck kan bero på så mycket. Är det världens lidande eller ett obesvarat mejl som bekymrar honom?

Det gröna blöta gräset börjar se mopsigt ut: det är dags att prata om vädret.

Varje årstidsskifte kommer med nygamla repliker, handlingar och symboler. Den inre klockan har ingenting att göra med bytet till sommartid. Bönderna klagar å kornas vägnar. De får problem med mjölken när det helt plötsligt är en timme hit eller dit. Det vore skönt om vi som svenskar bara kunde komma överens om att bara kommentera vädret när det är lagom och stanna där. När det inte är lagom vet vi.

Nu när jag sitter och skriver skymmer det och i stugan är belysningen dålig beroende på vem man frågar. Jag vet inte om friheten att välja ljus eller mörker definierar huruvida en belysning är dålig eller inte. Möjligheterna till ljuspunkter i rummet är få och man måste tända ljus. Ni vet hur jag känner för både skymning och att tända ljus. Med sommaren kommer mer gryning än skymning och det enda jag vill få sagt om gryningen är att jag önskar att mitt språk var som en tjackad version av en sådan. De där sista helvetiska minuterna av midsommarnatten.

Jag ogillar skiften när jag sitter ner. Men man kan väl inte fira/vara i rörelse varje gång det är en “ny” årstid eller när det skymmer eller gryr. Bara bokstavligen. Allt bokstavligen. Det är sånt vi har mytologin till. Men ritualer har vi oavsett om man väljer att spela Bingo-Lotto på lillejul eller se finalen av “mello”. Det min text saknar nu är en titel. Vore ju synd att inte ta tillfället i akt och i väldigt obokstavlig mening förklara den klar/levande/efter pågående nu stillastående.

Titta ut på daggen. Som det inte strålar glimmar eller droppar om. Daggen har inte samma bekymmer som vi.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *