Categories
Hat

ps vatten för helvete ds

Rafsar det i dig också när du ber om hjälp och får den?

Moloken: man ser gravitationen i snön och en blick som låtsas vandra men är fixerad exakt någonstans.

Jag fastnar inte i livet.

Jag diggar.

Om du får diagnosen turbo när du stora delar av ditt liv varit turbo förutom verkligen nyss då du varit i en depression som ville ta dig, samt får utskrivet turbomedicin.

Piller är inget bra

Vad gör de mig mer beroende av?

Jag går i små rutor som ligger bredvid varandra och det gör väldigt ont när jag sticker tån utanför de svarta linjerna för då lurar något.

Jag har pratat ovanligt mycket med den i år.

Jag har sett skit. Människor som är skit har jag tänkt på. Hur mycket skit jag håller på med.

Hur jag är i en ny miljö och kan hyckla och försöka.

Mitt äckel det senaste halvåret är grovt och jag är en groda nog som det är och jag vill kasta skit på er och jag vet inte om jag skulle göra det i primatsyfte eller något annat.

Meningslöst.

Försökt tänka på tempo; om tiden är framåtlutad.

Jag vet varför min bana är associationsrik. Eller jag vet inte allt givetvis. Det är ju det det handlar om men.

Jag är inställsam.

Pryglar mig själv offentligt som om världen tittade på när jag fängslade mig vid en skampåle.

Bredvid mig på bordet ligger saker som är det i min närmsta omgivning som är ett hem.

1 snusdosa, 1 karta insomningstabletter, läppbalsam, en bok jag antagligen inte kommer öppna ikväll heller, 1 mobil som spelar 1 album på repeat inkopplat med AUX och albumet är Reflection.

Glasögonen är dessvärre ett ok och något jag måste ha på mig tills jag underkastar mig ”natt”.

Det är synd att inte andra människor tycker samma saker som jag är vackrast.

Jag är rädd för mycket.

Vacklandet i alla småorden.

Ryckandet i alla hopsydda kroppsdelar.

Andning försöker jag ägna mig åt.

Det slutar ofta med att jag skriker.

Gråter som ett barn och förbannar

”who did not feel any purpose”

Jag har svårt att förhålla mig till annat än saker och även det är inte helt oskyddat från vargen.

Det är ett jävla helvete att klichéa sig fram och göra sitt bästa.

Utmaningen med ett hem.

Det kan stå skrivet över väggarna.

Nu har jag gått in i nån sval existens.

Det är dags att sluta skriva.

Eller så gör man inte det och börjar tänka på livmoderkakor istället.

Jag har svårt för det naturliga i livet.

Jag accepterar att hår växer. Kanske till och med att jag åldras.

Men allt svineri som ett slaktavfall som allt jag inte fattar tar jag helst inte i med tång.

Undrar om jag blir fri när jag känner att något är naturligt.

Det jag nämnde är också naturligt.

Och jag vet inte om åldras är synonymt med att prata om döden.

Man kan ju stanna någonstans på vägen.

Det är en tom känsla att stanna på vägen.

HATAR när jag leker gömma snusen med mig själv.

Är som ett styggt barn jag säger till på skarpen ibland

nu slutar du vara så himla ful i munnen.

Sen ligger hon där på sängkanten och dreglar igen.

Rostig smak i halsen.

Ett ansikte svullet och redo att spricka.

Ode to Joy

Jag önskar att jag hade en kuk.

Vet inte hur jag skulle hanterat den.

Det är onaturligt att något växer sig fram sådär som en penis kan göra och inte vara symbolen för sårbarheten.

Jag har svårt att separera på saker.

Det är därför jag är så rolig.

Jag har börjat lägga till med en presentation nu. Inte en på några meningar (jo, en sådan också, men det andra är värre).

Berättar saker.

Även när jag lyssnar ska jag berätta något.

Varför kan inte mina öron existera i ett vakuum och suga upp.

Spiller mjölk över ett matbord.

Det är bäst för dig att din disktrasa inte är sur.

För då kommer jag hata dig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *