Categories
Hat

Registreringsblad för självskador

Rangordna din impuls till självskada mellan 0-100 (skriv dagens datum).

Ångestens schematiska utformning kräka slå skära

Agerade du på impulsen?

ja ( ) nej (x)

Vad gjorde du istället?

Jag gick ut i skymningen, gick till skogen.

På tjugo meters kanske tio hade du inte vetat om jag var en pojke eller flicka.

Jag går ner i sänkan i skogen och på stigen femtio meter framför mig kommer det en svart smal gestalt och jag tänker

jag är öppen nu

för jag lyssnar på en smärtfylld cover av Pet Sematary.

Vampyren?

närmar sig.

En vacker nörd och jag vet inte vem som ser läskigast ut.

Jag, en pojke med attitydproblem.

Hon i sin svarta skinnjacka.

Stigarna som var glänsande av snigelspår för en vecka sedan är nästan tomma nu.

En och annan fet brun korv på väg bort från det upptrampade.

Jag går ner och sen går jag upp.

Jag går igenom en för alla som varit i Helsingborg bekant trollhasselallé

marken är sank och lerig

(Atreyus vita häst).

Jag tvingas gå sakta genom den mörka tunneln,

det har jag gjort förut.

Kommer ut till det gröna gräset framför Pålsjö slott och jag sjunger ut med Fred Åkerström till Glimmande nymf.

Vilka känslor förelåg impulserna?

Om jag försöker se det som växtvärk istället då?

Jag lägger händerna på ryggen och spatserar.

Bör utnyttja individens förlängda ungdom.

Bara en fas.

I början av en promenad känns alla avstånd långa.

De minskar.

Händerna på ryggen kan inte ligga kvar.

Ångest över att stugan står tänd i mörkret.

Förr eller senare måste man gå tillbaka hem.

Röken från de döda tar vägen.

En dikt av Geijerstam efter bron, till höger om krematoriet och det kusliga konstverket på gården bakom den låsta grinden som jag bara måste tolka som jagets upplösning men konstverkets utformning får en att tänka på det snarare som jagets splittring

Ska det verkligen göra så ont att dö?

Till vänster efter diktplakatet skogsminneslunden.

Jag kommer på mig själv med att vilja skriva om det som inte hänt än och det är kanske ett sätt att förstå det som redan hänt.

Torkar av den gröna bänken som står på plattor av betong med ett ljus tänt och snittblommor nedstuckna i blomlådor och sätter mig ner.

Jag spelar Elvis för de döda och gråter.

Utebelysningen tänds och jag reser mig (reser mig, som om det skulle vara ett kraftuttryck, det är i alla fall det jag gör).

Show no fear, or she may fade away

Konsekvenser av ditt val ( + och – )

Varje dag är inte lika vacker.

Min vän tillåter sig att få psykbryt i skogen och jag önskar att jag skulle kunna göra en indiefilm om henne.

Det skulle bli en helt okej om mig med.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *