Categories
Hat

skrev det här när jag satt och bajsade precis

Jag tar en paus från att återpublicera texter här på Hatet. Sitter och skiter och tittar ner i ett badkar där kläder som inte får tvättas i maskin ligger. Vattnet är brunt, gult och grått. Jag är inne på mitt tredje utkast nu, ett riktigt inlägg, som meddelar att jag är tillbaka här. Tiden går ju. Och tonen hittar tillbaka till sig själv. Psykot är psykiskt störd men omständigheterna runt omkring det har förbättrats. Förutsättningarna är s.a.s. för en gångs skull ljusa. Jag har träffat någon som inte är dum i huvudet, elak eller ful. Jag ska flytta.

Jag behöver Hatet och Hatet behöver mig. Jag kan skriva om kärlek men varför skulle jag slösa bort det på lata idioter till läsare som försökt kasta självhjälpsböcker, nedvärderande omdömen om min person och sina lättvunna poänger om vad kärlek är till mig?

Ha. Fuck you. Kom aldrig tillbaka och säg åt mig att jag behöver lära mig att vara ensam. Jag skäms å många personers vägnar. Tröstar mig med att vi åldras. Och att bristen på insikter samt obehovet av att förbättra sig själv som människa kommer slå tillbaka på er som en jävla gummiboll rätt upp i nyllet. Jag har gjort dumma saker. Men jag är snäll. Det är inte du.

Vattnet i badkaret är stilla. Låter bli att kommentera vattnet i porslinsskålen (är det inte jätteäckligt att det heter så när det är avsett för vår avföring?)

Jag får rejält med geist och eld i baken när jag läser igenom mina gamla inlägg. Det svänger ju, katten. Tänk så mycket dödfött material ni producerat. Herregud. Jag har bara mig själv att skylla när jag vadat runt i dyngan med knähöga stövlar i all välmening.

Om några dagar årsdag för mitt andra självmordsförsök 2019. Jag vill tacka alla personer från mitt förflutna som varit äckliga, ghostat eller svikit mig. Spottar på marken ni rör er över. Orden dog inte även när jag var på väg att mista livet sista helgen i november 2019. Min syster ringde och avbröt mig när jag var i full färd i ren desperation och lugn beslutsamhet fast övertygad om att jag inte orkade mer av min plågade existens med att ta mitt eget liv. Det var sent på natten, eller tidig morgon, beroende på vem man frågar.

Jag hamnade på sjukhuset. Jag hade tur. Jag hade tur. Jag hade tur. Jag är tursam på så sätt att vissa personer ser igenom mina misstag och kan se skillnad på dem och min personlighet. Fyfan vad jag hatar er och er iskyla. I brist på vänner och råd började jag med sataniska ritualer. Ärligt talat. Jag gör vad jag kan för att skjuta ondskefulla missiler fortfarande.

Det är nog rätt gött att vara en läsare och få göra sin egen tolkning. Det är mer nice att vara jag på så sätt att den skiten ni skövlat över mig. Skulle ni ens beklaga sorgen om ni såg min syster? Fyfan vad jag hatar mina ex. Alla förutom ett. Isögon. Iskyla. Raseri. Kallt. Jag är starkare än vad du är. En bättre författare och konstnär. Jag är modigare än vad du är din lilla hora. Snällare.

Om du känner skuldkänslor så önskar jag dig god fortsättning i det. Fyfan vilka människor jag slösat tid på. Obegåvade jävla nollor. Välkommen tillbaka. Jag har inget att förlora. Ingenting. Jag kommer ihåg alla oförrätter ni uslingar nästan tog livet av mig med.

Nu har jag skitit klart. Jag torkar mig i röven med frånvaron av era dåliga ursäkter och spolar ner mitt skitpapper i ditt svalg. Bildligt talat så dog du nyss av mitt bajsiga toalettpapper.

Hail Satan och dra åt helvete

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *