Categories
Hat

spöktimmen

Existera inte i pausknappen. Skapa dig ett eget liv. Är det ångesten som rumlar i magen eller vaniljglassen dränkt i chokladsås du vräkte i dig för en timme sedan. Pinsamt påverkbar seriekaraktärers bearbetningar av trauman väcker också mina om man nu ska kalla det så. Trauma är ett bättre ord som efterkonstruktion, genomleva trauma. Ord som någon annan helst ska klistra på dig. Godkänt så. Jag åker snålskjuts på sympatierna. En halsduk i cashmere behöver bara vara en halsduk i cashmere. En lampa tänd i enrumslägenheten bara ett uttryck för att spara på ström. Fryspizzorna bara ett uttryck för lathet nä just det depression ursäktar lathet till en viss gräns men vid någon tidpunkt måste det finnas en kontinuitet 500 gr grönt om dagen helst men framför allt handlar det om att göra de basala sakerna rätt. Spenat.

Jag deltog i Leif Holmstrands uppläsning ur sitt senaste verk Instruktioner förra veckan. Under läsningens senare del uppmanade hen publiken att delta genom att trä svarta sopsäckar över sina huvuden och ta 27 selfies med ögonen slutna och munnen öppen. Skillnaden mellan synkronicitet och konspiration är bara val av lins. Det här är ett sånt inlägg som kanske sparas som utkast och aldrig ser dagens ljus. En sak vet jag och det är att texten inte kommer publiceras nu. Inte strax efter midnatt. Inte med magen full. Inte med ryggen krökt och glasögonen vilande mot nästippen.

När jag läser saker jag skrivit som i stunden känts helt uppriktiga väller det mer ofta än sällan upp ett illamående. Känslornas diktator är en godtycklig fan. Det finns ingen kvalitetsstämpel för sällhet eller sorg. Skulle kunna avsluta nu, det skulle vara ok bloggprosa, med: det enda man kan göra är att våga/vara modig men framförallt låt stå. Ni hör, fyfan. Låt stå kan jag gå med på har säkert skrivit förr. Jag ber till Gud att det finns något mer fel på mig något de inte förstått. Jag är dessvärre jagsvag och självupptagen samt självförintande och underdånig på en och samma gång och det blåser kastvindar. Det handlar om. Det handlar om det här. Att skriva sig till ett icke-existerande. Jag vill att orden ska fånga mig och ge mig en flytväst eller låta mig sjunka till botten. Någonstans kommer det ändå synas spår efter mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *