ÖMHETEN &

Hatet

Home / Uncategorized / tendenser

tendenser

Mår du inte bra?

Krya på dig!

Puss puss!

Vad är mest osannolikt?

Ovanstående meningar yttrade av tre elvaåriga pojkar eller två hästar varav alla såg mig gråta.

En åldring (man) går in i mig i sidan och får mig att tappa min redan trasiga telefon i marken (igen).

Vad får man om man sätter 8 kvinnor med känslomässig problematik i ett rum?

Ett bifall när jag säger att våld är en impuls på ilska.

Gubben fick leva.

Något av det sista jag tänker på innan jag somnar är ett ramverk och ett försök att kommentera det.

Skriver inte längre i det sövda tillståndet.

Övar på att skrika istället.

Med zombiens motorik och vaksamhet rör jag mig över grusvägen, tillbaka till stugan.

Det sårade egot expanderar väggarna och vålnaden hasar genom salarna.

 

Jag vill inte vara kränkt, arg och känna mig sviken.

En vän säger att nästa steg innebär kemisk lobotomi, en annan att det inte är någon fara.

Lägger fem timmar i veckan på att förbättra mitt jag.

Säger uppgivet att alla i det här rummet är bättre på känslor än deras medmänniskor men att det är vi som står där i slutändan med slokande öron och skäms.

Ibland när jag tittar på människor på bussen undrar jag om de bär på ett garnnystan av vrede och om trådarna tagit grepp om deras tarmsystem och deras lungor.

Vitglödgad fasa.

Jag vill bära med mig grönskan, skogen fälten och korna, hästarna och gruset till min överfyllda etta.

När jag åker tåg tänker jag att det är fint att tåg finns.

Det vissnande gula gräset swishar förbi och postrocken eskalerar och mitt hjärta fladdrar till vid varje slag.

Solen håller mig i handen när jag följer skymningen.

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

wahlbergfrida89@gmail.com

>> <<