Categories
Hat

Utan klimax, utan vågor

Som en skärva ur mitt hjärta. Nej, det var fel. Som musik i livet. Fel! Ingenting är livets svärta: som mina två Halloweenmasker när de ligger ovanpå varandra, förlåt om jag härmar dig, jag vill skrika: FITTA! till hela världen.

The universe is required

please notify the sun

Hemma till sist från den månadslånga vistelsen på dårhuset. Jag nämner till en nära vän och en av mina systrar, att jag kanske ska terrorbomba avdelning 89 för att skapa en mening med mitt liv, vännen och systern som också är en vän tycker inte det är någon vidare idé och jag förstår dem men det fungerar så med högre syften de kräver sina offer och finns det blod att spilla finns det i den uttråkade psykiatriska vården. Jag förklarar för dem att jag berättar om mina funderingar så att de kan bekänna några år fram i tiden att det var då hon började prata så konstigt.

HALT! Jag har så mycket vrede i mig men som ett ljus som brinner smälter jag neråt och går att blåsa ut. Jag antänder.

Jag vet inte vem det är som jag ska ta med mig under måndagsmorgonen. Jag testar att mixa två antipsykotiska mediciner som jag fått utskrivet vid två olika tillfällen mot kraftig ångest. Har tagit mina sista benso idag och tackat livet tackat livet för ingenting alls.

Jag stoppade i laddaren i min telefon så jag kan lyssna på musik när jag skriver. Känner mig mindre stressad nu om än lika korkad. Formuleringar som är lätta att yppa är inte värda det egentligen sen å andra sidan är jag allt jag har. Vart försvann personen som ville skriva? Sökte frågetecknet. En kan ju fråga sig om den kickstart av motorn som ECT:n ger en är värd det när en glömmer bort var frågetecknet sitter på tangentbordet.

Om jag vill dö hädanefter tänker jag hålla det för mig själv. Är det inte spännande med det där rummet som jag går in i där orden blir tyngdlösa i olikhet mot min kropp som har svårt att hålla sig upprätt?

De gula löven som fallit och som ligger kvar på grenarna lyser som snö. Utan avslut, utan klimax, utan en yttre faktor som upphöjer spänningen. Kvar finns orden som ishackan huggit i med elektricitet.

Var tvungen att fråga mina vänner som jag bor med om de hatar mig. Borde vi det? 

Det kommer mera. Jag tror jag behöver lägga på mig några kilon till. Det finns inga chanser värda namnet om det inte är de som en missar. Igår lade jag mig kl 19 efter en alkoholdebut sen ett kort uppehåll. Jag lyssnade på inspirationspodcast, (massmördarprodden av Dan Hörning), åt Riesen och croissanter mellan sömn och vakenhet. Bara packat kött varje gång jag fyllde på energidepåerna. Så skönt mänsklig. Inte tillräckligt bakis idag för att slippa tänkandet.

Om en deprimerad en suger i sin uttrycksform via negativa så finns det bara ett sätt att visa att hen menar allvar och det är genom negationen. Nu ska jag lyssna på strupsång och smälta chokladkolan jag tryckt i mig under ett drogrus. Jag kommer snart tillbaka hit. Den här uttrycksformen är min vagga, min snus.

Jag vill tillbaka till det kosmiska vaggandet men det är trots min ansamling vackra ting så mörkt och platt.

Trist.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *