Categories
Hat

vänd i farstun eller kom in men skyll inte på mig om det stinker

Anslag. Tonsättning av Burzums album Hlidskjalf. Ni som inte känner till det behöver inte bry er. Det andas uppgivenhet och damm. Mitt stoff blir till stoft. Mitt språk får inte uttrycka vreden. Men världen får gärna lov att brinna. Allt kan brinna. Om du är en släkting eller lättriggad självskadeidiot kan du sluta läsa här för nu kan allt dra åt helvete.

En kvinna vars namn rimmar på Kitty drar upp tröjan i rökrummet klockan åtta på morgonen för att visa de fyra djupa ärr i hennes mage hon åsamkat sig genom att hugga den med en kniv. Hon har fyra barn. En hängde sig förra året. Det spelar inte så stor roll, jag har tre kvar. Jag parafraserar min vän när jag säger att borderline är slaskhinken av diagnoser. Du kan tycka att jag är en fitta, mes, martyr eller feg jävel men det kliniska språket bryter ner mig. Eftersom jag kan tänka och lyssna så är jag inte deprimerad. Med emotionell instabil personlighetsstörning är det vanligt att känna tomhet eller känslor av meningslöshet. Du är inte deprimerad, du känner dig deprimerad.

En och en halv meter läderrem fick jag lov att självmant lämna in till personalen för att det låg där i garderoben och kallade på mig. Jag sade till danskjäveln mitt emot mig i rummet att det vare sig är era säkerhetsrutiner eller försök till samtal som räddar livet på mig utan min självbevarelsedrift. Stumma. Pillemariska ögon på den där läkaren. Allting kan härledas från mina missriktade känslor och det jag upplever är inte verkligt. En sak som är verklig är att jag skrev ut mig själv och förklarade att min ropa varg-diagnos antingen visar sig leda till att jag är en av de personerna som faller under kategorin prognosen är god eller den överrepresentation av självmord i statistiken den här förbannade vidrigheten som de klistrat på mig.

Gör dig fri Frida. Bry dig inte så mycket om vad andra tycker. Varför bryr du dig om vad jag tycker? Varför söka hjälp när du uppenbarligen kunde hängt dig med läderremmen? Det är fel! Du behöver inte sjukhusvård om du hugger av din egen hand som vill strypa livet ur dig. Så ute i det fria igen. Minnet av den artiga psykostanten med löständerna på vasken. Tröttman.

Om du av någon anledning tror att jag ropar på hjälp här på Hatet så kan jag informera dig om att du har så jävla fel och är så jävla dum i huvudet. Jag får vård, jag har vänner och jag har en till viss del fungerande familjen om man bortser från den aldrig avklippta navelsträngen som förmultnat och nu hänger. Svart torkat kött ut i en trädgård där jag en gång blev planterad. Alla som bryr sig om mig i min omgivning vet att jag är på en plats där jag “vill ta livet av mig”. Blev det mindre verkligt nu när ni vet att jag självmant uppsökte akutvård och lämnade in läderremmen?

Jag ser grunda gravar och jag ser träd. Ser svarta sopsäckar och raderna ur en Asta Kask-låt jag orkar inte längre nä nu får det va slut. Om du blir rädd så hör inte av dig. Det finns faktiskt inget du kan göra. Handlingar > ord är bara sant i min verklighet om det är jag som står bakom dem. För människor är falska och fula. Ingen bryr sig om en till människa dör. Det kan bli en happening, ett sätt för människor att komma närmre varandra. Jag lyckas inte.

Vissa kan inte se nyanser i ord. Vissa kan inte göra skillnad på makaber fascination och självmordstankar. Vissa människor tycker inte en bör hävda sin rätt till en relation med döden om inte döden stått vid din dörr eller tagit något från dig. Den ska ta något från mig och från dig. Den ska ta allt. Universum bara ursäkta röran vi bygger om. Jag behöver inte uppmuntrande ord.

Jag skulle vilja bli övertygad om att jag är älskad. Jag drömmer om en drömprins som vill både se och lyssna på samt röra mig. Någon som inte artikulerar orden som implicerar att jag är någon av de värsta de mött i vissa avseenden. Jag är ledsen. Jag känner mig sviken. Jag är en svart sjöborre som vänder taggarna inåt och det blöder nu. Det forsar. Allt avlägsnar sig. Jag krymper min värld för att bli fri från skulden jag blivit skedmatad med.

LYSSNA PÅ ANDRA FRIDA! LYSSNA INTE PÅ ANDRA! BARA GÖR. DET BLIR BÄTTRE. Alla fraser som ni hör är klichéer. Mer kliché att jag internaliserat dem så djupt att de lyfter mig långsamt upp i galgen. Vi hänger gubbe. Gissa bokstäver. Jag har så många. Så många ord. Jag är kränkt och jag är fylld av vrede. Jag hatar så många människor att jag knappt kan gå i affären utan att väsa fitta mot förbipasserande. Jag är trött på era idéer. Jaget jag blivit är gör fortgående framskridande imorgon sluter ögonen ny dag öppnar duschar tvättar händerna är bra. Jag är helt fantastisk. Något är ute efter att förgöra mig. Självhat osv. Jag plockar ner texten för att hålla er kvar lite till. Kanske cringe:ar ni när ni sitter och scrollar kanske berusade av substanser på en toalett med oljud omkring er.

ECT hjälper inte mot borderline. Inte heller medicin. Melankoli. Jag har ätit upp mig, mitt BMI ligger strax under kategorin fetma. Jag är en björn och jag vill gå i ide. Jag orkar inte med fler magplaskdialoger. Jag pratar här. Om ni lyssnar så hoppas jag stället ni sitter och skiter på saknar toalettsits. Eller att ni ligger bredvid någon som älskar er. Ord gör ont för vissa. Jag skjuter ut svarta pilar i världen, kanske med godtyckliga sikten inställda. Jag drömmer om män och bekräftelse. En kall Calzone. Hård som sten. Min äldsta vän kommer ut i vardagsrummet på morgonen när jag nyss vaknat i soffan och berättar hur mycket jag skriker när jag sover.

En vänder sig till den som lyssnar. Natten är dagens mor. 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *