Categories
Hat

words don’t come easy to me

Lyssnar på Warren Zevon med en ansiktsmask. Tänker på ord och ensamhet. Jag är bra på att räcka upp handen under premissen att jag får ordet någon gång. Använde en sån där dermaroller ikväll. Jag har problemhy. Blir aldrig en docka men kanske lite mer putsad.

Pratade i telefon innan. Om input och output. Om att det är lättare att stanna i sängen än stå till svars. Man kan inte hjälpa att man är psykiskt sjuk men om man inte ämnar förbättra sig genom att försöka undvika dåliga beslut eller val som öppnar dörren för de dåliga besluten så står de runt dig när du då ska försöka stänga dörren. För denna gång, helst för alltid men åtminstone mer ofta.

I mitt huvud: diskussion om mig själv; diskussion om mig själv som mig själv; diskussion om den andres diskussion om mig; diskussion om den andres diskussion; diskussion mellan de diskuterande und so weiter. En neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, (-variation det senaste) gör att man inte kan hjälpa vissa saker. Är diagnosen korrekt är jag dubbelt exponerad för dålig impulskontroll. Det är inte i mina känslor störningarna sitter; det är i hjärnan. Min hjärna är om den har adhd annorlunda. Jag kan inte “hjälpa det.”

Just nu snurrar det många abstrakta begrepp i mitt huvud. Jag berättar inte för att jag vill vara dryg (fuck vad jag börjat använda semikolon), jag behöver bara prata om det. Kommatecken innan parentes, punkter inom parenteser. Jag vet att svenska skrivregler kan hjälpa mig men jag känner mig obotligt ensam när jag drunknar i ord som “passion”, “vara kär i en idé om en person”, veta när man ska vara tyst. Och att träffa någon som aldrig ber en vara tyst.

Jag är en fågel som inte vet vad man har vingar för. Är så övertygad någonstans inuti att det jag tror att ord är och hur man använder dem och när de används har intentioner. Jag förstår dem. Jag förstår varför de är så viktiga. Och känner mig så ensam. Pauser, blickar och val. Det vet alla, jag vet jag vet. I en värld där jag finns till för andra tänker jag i mina mörka stunder att ni skulle vilja att jag har på mig en censurcape. Hon som pratar får oftast problem. Jag tycker ibland att det är obegripligt att ord kan avfärdas, inte höras, att någon aktivt kan välja bort att lyssna när ord samtidigt har makt att skapa konsekvenser. Med konsekvenser kommer det ansvar. Konsekvenser behöver inte vara något dåligt. Men ansvar och handling. En konsekvens är en effekt av en handling och i handling kan man ju också lägga in orden. Sen släpper man dem.

Du behöver sova och sluta lyssna nu.

En låt i en playlist som började spela nu heter Peace. Lugn och r-o. Imorgon ska jag träffa min psykolog och få prata om orden som alltid är i akut behov av att höras. Mina handlingar sans ord verkar vara de som får flest konsekvenser. Jag älskar dig och jag älskar dig för att du lyssnar. Jag vill aldrig degradera någon till åhörare även om jag har bestämda uppfattningar om mina ord och varför de ska betyda något för er.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *