De sa aldrig
att jag skulle träffa mina bästa vänner
i terapin
(1) gång i veckan
ord jag inte skriver
ett språk som svallar över:
jag är ingen och har ingenting att berätta
Jag trodde länge på lögnen
att jag var vackrare än de flesta
i min overksamhet och lättja
har de stolta dragen utplånats
mitt trettiotredje år är det år
jag åldrats
ingen tror något om mig längre
och Fan stod brud i kyrkan
första maj…
solidariteten har syrebrist
förändring är ingen hare
försöka duger inte
hörselkåpor
förklädd folkfest
korridorer – där pengarna bor
gator – lodisar och papperslösa
återställ en våtmark
packa polare
ni kan sjunga
spaden både ser bra ut och känns bra
om ni skulle ta ett spadtag istället
spöktåget går nu
lite regn ska väl inte hindra er
de som tål lite bly
svettas inte
Jag rådfrågade min känslotabell
för att hitta ett språk att förstå
vad det var för känsla jag kände
Det var avsky
tydligen
det här roar mig
både innan jag förstod
och efter
kul på ett sätt som kostar mig något
jag får inte förlora respekt
känslotabellen
saved my night
och min kärleksrelation kommer tids nog återhämta sig
i
dy
vid
frusen
sjö
undan grenar
rötter
pärlemorskimrande
bark
anas
kronan
splitter
stel
delar
Andreas Björsten skriver än. Jag tror det skulle vara bra för honom att förlika sig med att det är viktigt för honom själv, skrivandet, oavsett vad andra tycker. Att acceptera att dikterna han skriver inte är angelägna nog för andra, men att de kan fylla en funktion för honom själv.
Om Andreas Björsten ville hade han kunnat skapa en egen scen där han och hans likar (de är få… och verkar ha gått vidare) är bra precis som de är och Andreas själv kan bestämma, vilka som är där i egenskap av Poet eller åhörare. Ingen hade behövt känna sig som en outsider. Eller?
Jag har läst bl0ggen Den Blinde Argus i 10 år. Andreas har skrivit poesi sen 80-talet. Jag märker ingen skillnad på dikterna han skrev för 10 år sedan och de han publicerar nu. Och om man får tro honom själv är det så han vill ha det. In perpetuum.
Alla som inte skriver som Andreas gör eller hans gamla bekanta gjorde (Lukas Moodysson ett exempel som Andreas gärna nämner) är ytliga, skriver inte om det viktiga.
Andreas Björsten har fått ett centralt ord inom litteraturvetenskapen fel, centrallyrik. Det betyder inte att poesin ska kretsa kring författaren, det är inte Andreas Björsten som är det centrala. Det är allt runt omkring dig Andreas, och i dig, döden, sex, döden, evigheten.
Om du tänker fortsätta insistera att prata om varför du är underskattad och poesin du skriver diskrimineras får du fan börja skriva tjocka böcker med brödtext. Låta det konspiratoriska få utlopp och breda ut sig i tid och sidor. Konspiration och dokumentation är grannar. Med lite flit och källkritik blir en dokumentär till.
Kanske detta sista förslag kan hjälpa dig minnas hur kort din tid på jorden är och respektera att livet är för kort för att slösas bort på dålig poesi.
Väl mött
gammal läsare
Män i grupp är som en aforismsamling – mer av samma.
månen finns inte
det finns bara en Erik
Eriks kind.
Godnatt
man blir trött
ett aktivt självskadebeteende
en viss tröst
Två tanter
en redan där
en wienerknut
bruten isär
jag blir en gubbe
händerna i korsryggen
gatans gråhet
hål i den ena rockfickan
I reflexionens
kalla regemente
har gårdagen
redan börjat blekna
glöm det
om det inte är värt att spara
släpp taget
är det viktigt kommer det tillbaka
Alternativet är
att stanna hemma
resväskorna i garderoben
står tomma
lådor öppnas
lysen släcks
det finns knappt något
tungt arbete
var sak har sin plats
det är skönt
det är skönt att vila
sömnen omfamnar sängen
det drar kallt från väggen,
på grund av vintern
sol i sinne
det går fler tåg
Ett stråk av sorg
i mitt utdragna barndoms
tillstånd
*
Tar pauser
i mitt vara
ett medvetande är slött
*
horrorgenren lever igen
hittas bl.a. på Netflix och Svt Play.
Den har vaknat
*
Idag kändes min psykolog som en grön ko
kalv
fabulerade
*
jag har haft en morgon fylld av ljus
ingen känner min man som jag
vilken lättnad han sprider när han vilar
*
skrävlade om konjunktioner med en vän
det känns som igår
jag har haft en till underbar morgon
*
öppnar datorn
möts av ett foto av en mans biceps
jag inte bryr mig om
*
är jag inte lite för gammal
nu för
treradingar
*
tidningen
ensamma dikter
*
om inte i anden
i ditt namn
hail satan
*
idag:
som bäst en silhuett
i en monokrom målning
brun blandning
*
ofrivillig boklubb
hennes hyllor dignar
hon ljuger på twitter
*
ur fittan flödar
ett svek
satan är din sanna vän