HATET.ORG

i

dy

vid

frusen

sjö

undan grenar

rötter

pärlemorskimrande

bark

anas

kronan

splitter

stel

delar

Andreas Björsten skriver än. Jag tror det skulle vara bra för honom att förlika sig med att det är viktigt för honom själv, skrivandet, oavsett vad andra tycker. Att acceptera att dikterna han skriver inte är angelägna nog för andra, men att de kan fylla en funktion för honom själv.

Om Andreas Björsten ville hade han kunnat skapa en egen scen där han och hans likar (de är få… och verkar ha gått vidare) är bra precis som de är och Andreas själv kan bestämma, vilka som är där i egenskap av Poet eller åhörare. Ingen hade behövt känna sig som en outsider. Eller?

Jag har läst bl0ggen Den Blinde Argus i 10 år. Andreas har skrivit poesi sen 80-talet. Jag märker ingen skillnad på dikterna han skrev för 10 år sedan och de han publicerar nu. Och om man får tro honom själv är det så han vill ha det. In perpetuum.

Alla som inte skriver som Andreas gör eller hans gamla bekanta gjorde (Lukas Moodysson ett exempel som Andreas gärna nämner) är ytliga, skriver inte om det viktiga.

Andreas Björsten har fått ett centralt ord inom litteraturvetenskapen fel, centrallyrik. Det betyder inte att poesin ska kretsa kring författaren, det är inte Andreas Björsten som är det centrala. Det är allt runt omkring dig Andreas, och i dig, döden, sex, döden, evigheten.

Om du tänker fortsätta insistera att prata om varför du är underskattad och poesin du skriver diskrimineras får du fan börja skriva tjocka böcker med brödtext. Låta det konspiratoriska få utlopp och breda ut sig i tid och sidor. Konspiration och dokumentation är grannar. Med lite flit och källkritik blir en dokumentär till.

Kanske detta sista förslag kan hjälpa dig minnas hur kort din tid på jorden är och respektera att livet är för kort för att slösas bort på dålig poesi.

Väl mött

gammal läsare

Män i grupp är som en aforismsamling – mer av samma.

månen finns inte

det finns bara en Erik

Eriks kind.

Godnatt
man blir trött
ett aktivt självskadebeteende
en viss tröst

Två tanter
en redan där
en wienerknut
bruten isär

jag blir en gubbe
händerna i korsryggen
gatans gråhet
hål i den ena rockfickan

I reflexionens
kalla regemente
har gårdagen
redan börjat blekna
glöm det
om det inte är värt att spara
släpp taget
är det viktigt kommer det tillbaka

Alternativet är
att stanna hemma
resväskorna i garderoben
står tomma
lådor öppnas
lysen släcks
det finns knappt något
tungt arbete
var sak har sin plats

det är skönt
det är skönt att vila
sömnen omfamnar sängen
det drar kallt från väggen,
på grund av vintern
sol i sinne
det går fler tåg

Ett stråk av sorg

i mitt utdragna barndoms

tillstånd

*

Tar pauser

i mitt vara

ett medvetande är slött

*

horrorgenren lever igen

hittas bl.a. på Netflix och Svt Play.

Den har vaknat

*

Idag kändes min psykolog som en grön ko

kalv

fabulerade

*

jag har haft en morgon fylld av ljus

ingen känner min man som jag

vilken lättnad han sprider när han vilar

*

skrävlade om konjunktioner med en vän

det känns som igår

jag har haft en till underbar morgon

*

öppnar datorn

möts av ett foto av en mans biceps

jag inte bryr mig om

*

är jag inte lite för gammal

nu för

treradingar

*

twitter

tidningen

ensamma dikter

*

om inte i anden

i ditt namn

hail satan

*

idag:

som bäst en silhuett

i en monokrom målning

brun blandning

*

ofrivillig boklubb

hennes hyllor dignar

hon ljuger på twitter

*

ur fittan flödar

ett svek

satan är din sanna vän

gula kvadrater

på ett pelarbord

gul bakgrund

på min telefon för anteckningarna

“hjärnan sprängs”

Sitter i en bil någonstans i Skåne

Aphex Twin jag inte valt

stereofont med asfalten.

Bilen är lätt och ljudet är platt.

himlen blixtrar

Har du råd med charter är du en person och har en nacke vi kan lägga mot ett block och ett hugg ett två hugg ett, en slarvig bödel kanske, men ni känner ju mig.

Har du råd med charter? Och att klaga på vädret? Känner du till att en svältkatastrof i Afrika är i antågande är pågående? Att vetet håller på att ruttna i Ukraina och att det som såtts inte kan skördas och att det kommer ruttna och en stor del av det inhemska vetet där exporteras, en stor del till länderna på den afrikanska kontinenten, och att det inte kommer hinna fram?

Har du råd att klaga på vädret? Det vänder sig i magen när jag tänker på att sitta i samma rum med de som känner att de har råd att klaga på vädret och åka flygplan långt bort, ännu längre bort, långt förbi Afrikas horn.

Hur jag ska stå ut med det hyckleri jag knappt står ut med i nyhetsrapporteringen (snart kommer nog ett högtryck ska ni se) med människor jag håller av (BARNEN I AFRIKA? VARFÖR TÄNKER NI INTE PÅ BARNEN?)

Barnen i plaskpoolen med fina sommarminnen.

Har man jobbat (ihop sina pengar) har man rätt till semester. Hur i helvete kommer det sig att vi som har allt, vågar klaga? Inte långt kvar nu tills livet blir jobbigare även för oss på fler sätt än det högre priset på kaffet som man häller ner i strupen på morgonen, femtiden.

T.o.m. de i min närhet som stöter bort litteratur och allmänbildning vet att det är en floskel att tala om vädret. De har inte vett eller mod att börja prata om det på ett annat sätt. När barnen växer upp och börjar ställa frågor kommer de vilja ställa människor till svars. Man kan alltid säga att man inte visste bättre. Och det kommer de göra. För de står inte till svars för något nu heller.

Hellraiser 2

i gångar som

det är likt

bilden medvetandet skapat sig av

helvetet

om en välbekant dörr frammanas

kliver du in

trots att konsekvenserna

blir smärta

Pinhead

det är orden själva

som tappar mening

en karnival av kött

cirkulerar

spikarna som är fastspikade

håller inte uppe

något ofrivilligt

när man pånyttfötts

som cenobit

fumlande med fotografier

som ordnats i en ordning

du är bekant med

blod väller

fram över fotografierna

det uppenbara behöver inte sägas

extatisk prygel

din rymd börjar rämna

du är i ett annat rum nu

kvinnor som skjutsas ut och in

på bårar

de är täckta av ett skirt tyg

du lyfter

de var inget annat än

skirheten själva

för de är borta

och han säger att de är där enbart

för att plåga honom

så det är därför han sänt efter dig

fick du inte hans meddelande?

Mellan dig och honom

en skir mantel

i hans rum

du överlämnar

läppar som glipar lätt

och tänder eld på hans ord

hans hud skalas av igen

han är det stora köttsåret

bakgrunden flammor

i rött

ornamenten i skirt tyg

lustens hägring

come to daddy

men orden

stelnar i en pose

den sexuella besvärjelsen

förnimmelsen av

återuppståndelse

du duckar möjligheten

att låta föreviga dig

det är egentligen inte här

berättelsen borde ta slut

det är när

du märker

att ondskans cirkel inte är

rund

utan kvadratisk