i
dy
vid
frusen
sjö
undan grenar
rötter
pärlemorskimrande
bark
anas
kronan
splitter
stel
delar
i
dy
vid
frusen
sjö
undan grenar
rötter
pärlemorskimrande
bark
anas
kronan
splitter
stel
delar
Andreas Björsten skriver än. Jag tror det skulle vara bra för honom att förlika sig med att det är viktigt för honom själv, skrivandet, oavsett vad andra tycker. Att acceptera att dikterna han skriver inte är angelägna nog för andra, men att de kan fylla en funktion för honom själv.
Om Andreas Björsten ville hade han kunnat skapa en egen scen där han och hans likar (de är få… och verkar ha gått vidare) är bra precis som de är och Andreas själv kan bestämma, vilka som är där i egenskap av Poet eller åhörare. Ingen hade behövt känna sig som en outsider. Eller?
Jag har läst bl0ggen Den Blinde Argus i 10 år. Andreas har skrivit poesi sen 80-talet. Jag märker ingen skillnad på dikterna han skrev för 10 år sedan och de han publicerar nu. Och om man får tro honom själv är det så han vill ha det. In perpetuum.
Alla som inte skriver som Andreas gör eller hans gamla bekanta gjorde (Lukas Moodysson ett exempel som Andreas gärna nämner) är ytliga, skriver inte om det viktiga.
Andreas Björsten har fått ett centralt ord inom litteraturvetenskapen fel, centrallyrik. Det betyder inte att poesin ska kretsa kring författaren, det är inte Andreas Björsten som är det centrala. Det är allt runt omkring dig Andreas, och i dig, döden, sex, döden, evigheten.
Om du tänker fortsätta insistera att prata om varför du är underskattad och poesin du skriver diskrimineras får du fan börja skriva tjocka böcker med brödtext. Låta det konspiratoriska få utlopp och breda ut sig i tid och sidor. Konspiration och dokumentation är grannar. Med lite flit och källkritik blir en dokumentär till.
Kanske detta sista förslag kan hjälpa dig minnas hur kort din tid på jorden är och respektera att livet är för kort för att slösas bort på dålig poesi.
Väl mött
gammal läsare
Män i grupp är som en aforismsamling – mer av samma.
månen finns inte
det finns bara en Erik
Eriks kind.
Godnatt
man blir trött
ett aktivt självskadebeteende
en viss tröst
Två tanter
en redan där
en wienerknut
bruten isär
jag blir en gubbe
händerna i korsryggen
gatans gråhet
hål i den ena rockfickan
I reflexionens
kalla regemente
har gårdagen
redan börjat blekna
glöm det
om det inte är värt att spara
släpp taget
är det viktigt kommer det tillbaka
Alternativet är
att stanna hemma
resväskorna i garderoben
står tomma
lådor öppnas
lysen släcks
det finns knappt något
tungt arbete
var sak har sin plats
det är skönt
det är skönt att vila
sömnen omfamnar sängen
det drar kallt från väggen,
på grund av vintern
sol i sinne
det går fler tåg
Ett stråk av sorg
i mitt utdragna barndoms
tillstånd
*
Tar pauser
i mitt vara
ett medvetande är slött
*
horrorgenren lever igen
hittas bl.a. på Netflix och Svt Play.
Den har vaknat
*
Idag kändes min psykolog som en grön ko
kalv
fabulerade
*
jag har haft en morgon fylld av ljus
ingen känner min man som jag
vilken lättnad han sprider när han vilar
*
skrävlade om konjunktioner med en vän
det känns som igår
jag har haft en till underbar morgon
*
öppnar datorn
möts av ett foto av en mans biceps
jag inte bryr mig om
*
är jag inte lite för gammal
nu för
treradingar
*
tidningen
ensamma dikter
*
om inte i anden
i ditt namn
hail satan
*
idag:
som bäst en silhuett
i en monokrom målning
brun blandning
*
ofrivillig boklubb
hennes hyllor dignar
hon ljuger på twitter
*
ur fittan flödar
ett svek
satan är din sanna vän
gula kvadrater
på ett pelarbord
gul bakgrund
på min telefon för anteckningarna
“hjärnan sprängs”
Sitter i en bil någonstans i Skåne
Aphex Twin jag inte valt
stereofont med asfalten.
Bilen är lätt och ljudet är platt.
himlen blixtrar
Har du råd med charter är du en person och har en nacke vi kan lägga mot ett block och ett hugg ett två hugg ett, en slarvig bödel kanske, men ni känner ju mig.
Har du råd med charter? Och att klaga på vädret? Känner du till att en svältkatastrof i Afrika är i antågande är pågående? Att vetet håller på att ruttna i Ukraina och att det som såtts inte kan skördas och att det kommer ruttna och en stor del av det inhemska vetet där exporteras, en stor del till länderna på den afrikanska kontinenten, och att det inte kommer hinna fram?
Har du råd att klaga på vädret? Det vänder sig i magen när jag tänker på att sitta i samma rum med de som känner att de har råd att klaga på vädret och åka flygplan långt bort, ännu längre bort, långt förbi Afrikas horn.
Hur jag ska stå ut med det hyckleri jag knappt står ut med i nyhetsrapporteringen (snart kommer nog ett högtryck ska ni se) med människor jag håller av (BARNEN I AFRIKA? VARFÖR TÄNKER NI INTE PÅ BARNEN?)
Barnen i plaskpoolen med fina sommarminnen.
Har man jobbat (ihop sina pengar) har man rätt till semester. Hur i helvete kommer det sig att vi som har allt, vågar klaga? Inte långt kvar nu tills livet blir jobbigare även för oss på fler sätt än det högre priset på kaffet som man häller ner i strupen på morgonen, femtiden.
T.o.m. de i min närhet som stöter bort litteratur och allmänbildning vet att det är en floskel att tala om vädret. De har inte vett eller mod att börja prata om det på ett annat sätt. När barnen växer upp och börjar ställa frågor kommer de vilja ställa människor till svars. Man kan alltid säga att man inte visste bättre. Och det kommer de göra. För de står inte till svars för något nu heller.
Hellraiser 2
i gångar som
det är likt
bilden medvetandet skapat sig av
helvetet
om en välbekant dörr frammanas
kliver du in
trots att konsekvenserna
blir smärta
Pinhead
det är orden själva
som tappar mening
en karnival av kött
cirkulerar
spikarna som är fastspikade
håller inte uppe
något ofrivilligt
när man pånyttfötts
som cenobit
fumlande med fotografier
som ordnats i en ordning
du är bekant med
blod väller
fram över fotografierna
det uppenbara behöver inte sägas
extatisk prygel
din rymd börjar rämna
du är i ett annat rum nu
kvinnor som skjutsas ut och in
på bårar
de är täckta av ett skirt tyg
du lyfter
de var inget annat än
skirheten själva
för de är borta
och han säger att de är där enbart
för att plåga honom
så det är därför han sänt efter dig
fick du inte hans meddelande?
Mellan dig och honom
en skir mantel
i hans rum
du överlämnar
läppar som glipar lätt
och tänder eld på hans ord
hans hud skalas av igen
han är det stora köttsåret
bakgrunden flammor
i rött
ornamenten i skirt tyg
lustens hägring
come to daddy
men orden
stelnar i en pose
den sexuella besvärjelsen
förnimmelsen av
återuppståndelse
du duckar möjligheten
att låta föreviga dig
det är egentligen inte här
berättelsen borde ta slut
det är när
du märker
att ondskans cirkel inte är
rund
utan kvadratisk