Categories
Hat

Livet 1 2 3 4

Den här veckan ska jag UNDANRÖJA HINDER, yttre och

inre.

På min att göra-lista står det klart och tydligt: svara på sms. Jag har inga problem med att betala mina räkningar eller sköta om hygienen. Men när sms:en börjar lägga sig på hög som böcker man tänkt läsa så finns det en del av hjärnan som upptar sig med osynlig kommunikation, ni vet ju inte att jag tänker på er.

Ett svar, ett.

I en secondhand-butik igår såg jag ett fyra volymer stort band där det på ryggen stod

LIVET 1 2 3 4

Två, två.

En vän svarar att hon har “röven i svettet” och det kan sägas vara en seger över isolationen, vänskaper och språket berikar (ju).

Tre, tre!

En vän pratar om min hållning och att den är böjd, tänk om man vore en krök och ingen förväntade sig något annat än det krumma.

Det är korrespondensen som sådan som är obehaglig.

Så lätt att parodisera ett sprött fröskal att det inte ens är roligt längre.

Roy Andersson är inte rolig. Det är bestämt från nu och för all framtid.

I ett konstnärskollektiv handlar det om att flyga ut ballongerna och vänta på att någon ska spräcka dem med sina klohänder.

Konst värt namnet bör kunna stå emot klösandet, det behövs friktion

en anstormning, labbarna i luften

en utmaning.

Egot när det spricker inte flisor kan vara sörja som rinner ner mellan utrymmen.

Flera svar på telefonen, japansk musik i bakgrunden, en dammsugare.

En vän

Asymmetri är djävulens språk

Det gör så ont att föda och den här kakan är så jävla mäktig.