Har du råd med charter är du en person och har en nacke vi kan lägga mot ett block och ett hugg ett två hugg ett, en slarvig bödel kanske, men ni känner ju mig.
Har du råd med charter? Och att klaga på vädret? Känner du till att en svältkatastrof i Afrika är i antågande är pågående? Att vetet håller på att ruttna i Ukraina och att det som såtts inte kan skördas och att det kommer ruttna och en stor del av det inhemska vetet där exporteras, en stor del till länderna på den afrikanska kontinenten, och att det inte kommer hinna fram?
Har du råd att klaga på vädret? Det vänder sig i magen när jag tänker på att sitta i samma rum med de som känner att de har råd att klaga på vädret och åka flygplan långt bort, ännu längre bort, långt förbi Afrikas horn.
Hur jag ska stå ut med det hyckleri jag knappt står ut med i nyhetsrapporteringen (snart kommer nog ett högtryck ska ni se) med människor jag håller av (BARNEN I AFRIKA? VARFÖR TÄNKER NI INTE PÅ BARNEN?)
Barnen i plaskpoolen med fina sommarminnen.
Har man jobbat (ihop sina pengar) har man rätt till semester. Hur i helvete kommer det sig att vi som har allt, vågar klaga? Inte långt kvar nu tills livet blir jobbigare även för oss på fler sätt än det högre priset på kaffet som man häller ner i strupen på morgonen, femtiden.
T.o.m. de i min närhet som stöter bort litteratur och allmänbildning vet att det är en floskel att tala om vädret. De har inte vett eller mod att börja prata om det på ett annat sätt. När barnen växer upp och börjar ställa frågor kommer de vilja ställa människor till svars. Man kan alltid säga att man inte visste bättre. Och det kommer de göra. För de står inte till svars för något nu heller.