Categories
Hat

Ett svennigt klagomål till

Har du råd med charter är du en person och har en nacke vi kan lägga mot ett block och ett hugg ett två hugg ett, en slarvig bödel kanske, men ni känner ju mig.

Har du råd med charter? Och att klaga på vädret? Känner du till att en svältkatastrof i Afrika är i antågande är pågående? Att vetet håller på att ruttna i Ukraina och att det som såtts inte kan skördas och att det kommer ruttna och en stor del av det inhemska vetet där exporteras, en stor del till länderna på den afrikanska kontinenten, och att det inte kommer hinna fram?

Har du råd att klaga på vädret? Det vänder sig i magen när jag tänker på att sitta i samma rum med de som känner att de har råd att klaga på vädret och åka flygplan långt bort, ännu längre bort, långt förbi Afrikas horn.

Hur jag ska stå ut med det hyckleri jag knappt står ut med i nyhetsrapporteringen (snart kommer nog ett högtryck ska ni se) med människor jag håller av (BARNEN I AFRIKA? VARFÖR TÄNKER NI INTE PÅ BARNEN?)

Barnen i plaskpoolen med fina sommarminnen.

Har man jobbat (ihop sina pengar) har man rätt till semester. Hur i helvete kommer det sig att vi som har allt, vågar klaga? Inte långt kvar nu tills livet blir jobbigare även för oss på fler sätt än det högre priset på kaffet som man häller ner i strupen på morgonen, femtiden.

T.o.m. de i min närhet som stöter bort litteratur och allmänbildning vet att det är en floskel att tala om vädret. De har inte vett eller mod att börja prata om det på ett annat sätt. När barnen växer upp och börjar ställa frågor kommer de vilja ställa människor till svars. Man kan alltid säga att man inte visste bättre. Och det kommer de göra. För de står inte till svars för något nu heller.

Categories
Hat

Ett eget rum

På handfatet står min telefon och jag tittar på Natalie Wynns Youtube-kanal. Sexsymbol, en idol, tänkare och hon är så fucking het. Hon ligger i ett svart underklädesset på en vinröd divan. Ett sånt set som är mer Femte Elementet än spets. Jag sitter mittemot handfatet, ja ni gissar rätt, på toaletten, för jag försöker skita. Jag är förstoppad. Om den här paletten inte passar er är det härefter ert problem. Peter hämtade ett block och en rosa penna till mig. Ovetandes om förvecklingen inne i den svartvita avfalls-, och hygiencentralen. Natalie Wynn, en filosof som tröttnade på-

Betalar ni för reklamfritt på Youtube? Jag hatar reklam framförallt för att ljuden som med mänsklig hand valts och nu (nuet – – – – – – – -) drabbar mig.

Natalie Wynn, filosof, tröttnade på att arbeta för akademiska institutioner. Hon älskar att dricka. Hon förankrar sina resonemang i verkligheten och gestaltar dem. En stjärna. Nu har hon klätt på sig en rosa (kimono?) Avsnittet heter Men. Jag har inte hängt med i avsnittet (eufemism för att jag ej hört på) och jag har inte lyckats skita än. Jag bad om ett block för jag ville skriva, och jag tänkte att det skulle hjälpa mig slappna av (tänk inte på en ringmuskel, jag menar själen), så reträtten från toaletten kunde skjutas upp. Nu rinner det svett från knävecken. Svett samlas i svanken. Jag sitter krökt och ansiktet närmar sig pappret jag skriver på. Klippet närmar sig slutet (sånt kan man snappa upp på olika sätt, ett bra narrativ ett av de häftigare.) Videon tog verkligen slut nu, orden kommer hädanefter efter.

Och hur går det för mig? Jag är redo att sluta försöka för den här gången. En distraktion från det viktiga i gott sällskap är nästintill oemotståndligt. Svartvitt kakel och tuttsvett stör inte min upplevelse av att skriva. Att skita däremot. Jag kom aldrig över fasen då jag vill sjunka genom jorden (jag vill använda alla ord förutom de rätta som inte får er att tänka på det jag menar), när jag pruttar. Det skaver redan i tempus.

Ansträngningarna här inne lider mot sitt slut. Jag svettas mycket och beter mig som man gör när man försöker bajsa. Men de fysiska ansträngningarna härrör från mitt skrivande. Klippet var 30 minuter långt. Peter spelar jazz i vardagsrummet. Jag ville göra det som är rätt för mig men något annat dök upp. Jag ser ingen annan utväg än att ge upp. På pappret har jag gjort mitt bästa. Inga puns intended. Och toalettpappret kommer inte ens behövas. Jag har slitit en stund nu. Jag måste ta chansen att ge den här stunden det avsked den förtjänar.

Jag kunde inte skita den här gången. Däremot skriva. Resultatet inget annat än fantastiskt. Du behöver inga separatistiska toaletter. Lås dörren.

/Frida

Ps. En person kommenterar mina inlägg här och han fascinerar mig. Det är mer än vad man kan säga om resten av er. Ds.

Författarens anmärkning: pustade precis ut (inte bildligt era sablars idioter) och nu är jag färdig.

Categories
Hat

Gurgel

Tänkt hela dagen att jag skulle skriva ett nytt inlägg på Hatet. Ikväll fick jag en kommentar på ett inlägg här som inte kom från en bot. Sjukt. Det har inte hänt på evigheter. Nu skulle man kunna tro att jag ägnar mig åt nån slags fan service eftersom jag fick en komplimang och det kan man tro. Jag vet inte själv vad jag ska tro. Dricker lite mer cider.

Ye Olde English. Den har jag druckit med vänner i forna dar. Undrar hur många av er som skaffar barn nu och sen snarkar er igenom trettioårsåldern. Tror en hel del av er är ensamma fortfarande. De som sårat hårdast antagligen mest. En hel del av er är mest flygfän. Och jag hatar verkligen mal.

Har ateljé i gamla stan (va? du skriver väl mest?) jo så var det en gång i tiden. Hoppas/hoppla att det balanserar ut sig och jag skriver också så människor tycker att det är weird att en sån som jag ska ha en ateljé. Som författare behöver man ju bara en stol och ett bord. Ev.

Nu plockade jag fram en annan cider, en cidre bouché. Vad det nu betyder. Den har en kork. Ye olde kommer ur en praktisk PET. Jag vet inte om jag kommer ‘korka upp’ eftersom jag är vaken ensam och 75 cl cider är mer än 0 cl.

Förr hade jag inga problem att släppa ifrån mig inlägg nykter, onykter, bakfull, onykter och sen bakfull. Nykter (på jobbet.) Och hemma. Den tiden jag levde med en tyrann som fick tantrums. Ser ner på honom.

Medan ni sov har jag gått och blivit en Mayhem-expert. Usch vad irriterande att inte kunna plocka upp mig på den och QUIZZA SKITEN UR MIG! Jag inser ju vilka posers jag levt med även på den fronten: helsingborgare. Så jävla lame. Mitt sociala liv existerar i stort sett bara på internet (fortfarande) efter att ni alla dumpade mig som en säck gammal potatis. Bjud mig på fest. Då kan ni mäta er med mig och mina black metal-kunskaper. Jag tar med egen sprit. Antagligen whisky.

Eftersom det går ganska bra att skriva håller jag på att öppna cidern. Den är öppnad. Hur smakar den?

Bättre och sämre än olde english.

De äldre inläggen på Hatet är gömda för allmän åsyn. Jag vill allra helst att det ska finnas en stor efterfrågan att köpa texterna. Mest bara för att: hur ska ni som knappt pallar läsa bildtexter läsa er bakåt i tiden? Det är så mycket bra text som går förlorad både gömd och synlig.

En kompis ska få ECT imorgon (fredag). Underlig balansgång det där att varna och inte lägga sig i. Många av er vet redan att jag fått elektrochockbehandling 2018 i två omgångar. Det fuckade upp mycket. Sen å andra sidan vet jag inte vad det räddade. Självmordsförsöken pluralis efter behandlingarna (inte direkt inpå) får kanske tala för sig själv. Kom att tänka på ett roligt ord: återställd. Att bli återställd är ju inte önskvärt i den här situationen, efter ECT. Då vill man ju bli ‘framställd’. Jag förstår att jag trampade i kiss och bajshumorträsket nyss. Jag är ok med det. Hmm. Är det nu jag ska röka min sista cigg? Vet inte. Föredrog iaf Ye Olde English.

Sade till Peter att ‘det antagligen är en brud’ som kommenterat här ikväll på Hatet. Jag är en skam för mitt kön och heterosexuell. Du är snygg även per text. känns inte så kvinnlig språkligt. Det är någ0n som vet hur jag ser ut/ att jag ser ut. Jag vill veta VEM! Och jag vill inte bli besviken på avsändaren.

Jag åt en kall korv med bröd. Och gick och kissade. Har fortfarande cigg kvar. Jag skulle ju skriva om andra saker. Det var ju därför jag skulle skriva här ikväll.

Rökte ciggen. Lekte lite med Instagram. Har samma mängd cider kvar i glaset sen ett tag tillbaka. Så länge jag känner att jag har ett syfte med att sitta uppe så sitter jag uppe. Cidern är sisådär alltså. Verkligen sisådär.

Mina 2 senaste inlägg på Hatet har varit skit. Det förra inlägget har roliga saker för sig. Inom-, och utomtextuellt. Asteriskerna. Men utförandet är kass och innehållet inte tillräckligt intressant. Jag löpte inte några linor ut. Men jag ville att det skulle komma ut fort. Liknande känsla har jag kring detta inlägg, att det ska ut! Kvaliteten är second hand här. Jag älskade att skriva här. Det gick alltmer över i en känsla av att jag blottade mig för mycket. Att det jag kände var angeläget, men vem angår det?

Struntsamma! För nu dricker jag cider och ska äta en kall korv med bröd till.

Nu hade det verkligen varit gött att lyssna på musik.

Godnatt.