Jag hatar poeter
jag hatar Malmö
och jag hatar alla aktivister
Jag hatar människor med stark etisk övertygelse som är under trettio
(som om det existerar)
Jag hatar era ironiska tröj-tryck
och jag hatar era hemliga klubbar
Jag hatar att känna mig delaktig och jag hatar att känna mig utanför
Jag hatar fenomenet rörelse
och hur jävla lurade människor blir av den känslan
Jag hatar den nya poetiska vågen och om den välkomnar ytterligare en som vill ”utforska kroppens begränsningar” alternativt möjliga expansioner
tycker jag det vore mer konstruktivt att spruta ner
en vägg med hjärnfragment
och dö martyrdöden