Categories
Hat

180109

Quetiapin och ett ösande ett ösande ett ösande ur kroppen ur energin ut i världen i ett litet pentry där kranen är felmonterad så alla diskberg som skapas är ett diskberg för högt. Separationer och ett obehagligt mönster i taket. Det finns gula fläckar i taket. De gula fläckarna i taket går att tvätta bort, en i taget. Och risken att de skulle droppa på mig är väl visserligen inte trolig men eftersom de går att tvätta bort antar jag att taket, om det börjar andas eller svettas, kan täcka mig i det där gula som fläckvis spridit sig i taket.

Du ska leva i enlighet med dina värderingar även om du förlorar. Det är gengångaren JOB som spökar i all modern psykologi som de tror är så förbannat banbrytande. Vi är experter på att förklara och systematisera saker vi redan vet, vi behöver uppfinna hjulet för att veta att vi har uppfunnit det. Jag hatar alla poetiska förebilder. Jag hatar språket på samma sätt som jag ser det sviktande förtroendet i alla relationer. Emotionell instabilitet är ett eko som följer mig.

Du ska leva i enlighet med dina värderingar även om du förlorar allt, (jag påstår inte att jag förlorat allt, men för uttryckets skull står det så. Ja men tänk själva om det hade stått: Du ska leva i enlighet med dina värderingar även om du förlorar proportionerligt mycket i förhållande till uppoffringen. Jag menar, kom inte hit och säg att man kan skriva om smärta på ett sunt sätt. Det är fucking weltschmerz om det är schmerz, och är det inte det så kanske du kan beskriva det som tja, jag vet inte, då kan du ju faktiskt hålla käften. Skriv inte. Håll käften. Jag menar det.)

Jag ser en kvinna i framtiden som inte är rädd för ensamheten tvärtemot trivs i den. Sårbarhet är ett fruktansvärt vapen om du inte är perfekt. Antar det är därför så många man träffar ler rätt och försöker tysta ner sina mindre smickrande drag och sen å andra sidan vad fan vet jag. Jag föreställer mig samma kvinna som en staty i marmor med döda ögon som tiden och tystnaden stelnat. Jag vill inte vara en medelålders kvinna som skrattar för högt på café. Värdighet är en konstruktion och det är också en egen sanning. Men du får bara gilla läget och skapa dig en sådan. Ofrihet är den sämsta känslan jag vet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *