Categories
Hat

reaching out somewhere from inside your tv, 181212

Marken är sur och klockorna vrider sig. En klippdocka, en pappfigur en Burger King-påse ligger på stigen som hunden luktar på. Två hästar gnäggar och biter efter varann. Kärleksbett, kärlek börjar med bråk. Den enda mannen som kan trösta mig ligger nerpackad i min ryggsäck. Bloggprosan är så provocerande för den vet inte vad den vill. Vill den berätta? Vad man vill kommunicera. Jag vill kommunicera att det är smärta. Att jag är kapabel. Att jag har initiativ som i ett rollspel – det är jag som slår först. Drar eldkappan runt mig och flammar liksom upp, trots det inflammerade i uttrycket och att jag luktar bränt kött. Den sura trasan och den uppvridna klockan. Så fler tabletter. En läkare som avger ett löfte om att inte ge upp med mig. Äntligen någon som vågar erkänna att de inte förstår eller vet. Ni vet fan ingenting. Mina mardrömmar är som groteska iscensättningar som man skulle hittat i en tavla av Goya eller svenskt barnprogram, typ Bert, när hans rum töms på människor och det dansar in två halvnakna kvinnor och hans föräldrar ger honom allt eller inget. GLASÖGONORM!

På måndag börjar jag läsa en kurs i ekonomihistoria. En vän frågade mig varför jag pluggar igen, och pluggar historia. Svaret är detsamma som det oftast varit: för att köpa tid och bilda mig. Så det där med att kommunicera. Är det det jag gör nu? En glorifierad statusuppdatering?Jag vet inte vem som läser. Sociala medier-frestelser. Starta ett nytt konto. Ge illusionen av en början och ett slut. Människor gillar det. Nya kroppar, nya partners och nya perspektiv. Gud förbjude om du är dig lik. Särskilt om du är störd. Min läkare gav mig två alternativa sätt att se på mig själv när jag testar vingarna utanför psykiatrin (SPÄRRA IN ERA BARN DE SLÄPPER APAN LÖS!): en personlighetsstörning är att ha/vara en personlighet som stör (sig själv och andra)/ en funktionsnedsättning av att vara sig själv. Så ska allt bli aska igen! Fenix flyger med panikångest och har ni sett hur äckligt allt ser ut som precis fötts? Det är snart februari och jag har nästan ett helt år att lägga mig till rätta i marken, gräva, återuppstå. Carol Anne och mina spökfingrar tvinnar sig runt varandras och jag drar in henne i bruset.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *