Om jag sätter ett vant föremål i min hand
och tar en bild av just den delen av min kropp
den som visar handen och det vanliga föremålet
(second hand-tröja i förgrunden)
jag aspirerar inte på något djuplodande
vardagskonst, kan vi kalla det så
ja jag vet att det är banalt att ens tala om det
men alla bara gör gör gör
banaliteten är guilt by association
och jag drar mitt namn i smutsen
för att jag ens tänker på er
ser er så som det en gång var tänkt
ser era föremål era vita väggar
era utsträckta händer
som bara är en symbolisk gest
på en bild
en representativ tår faller från en kind
och jag tar avstånd från tonårens mardrömmar och ångest
och lägger mig tryggt i världens vagga utan hjälp
och reser mig ur oregelbundenheten
sluta registrera och värdera!
allt är ju på skämt
jag såg den guldlockige pojken mellan raderna på tåget
det är sant att skönhet kommer inifrån
även den medfödda makten
bebor den platsen
ingen vill ju att jag ska se dem!
för då bryts illusionen
den guldlockige pojken mellan sätena är på riktigt
han var alldeles sagolik
jag lutar mig tillbaka drar i min Slösa-fläta och kniper ihop käkarna
som inte får öppna munnen när den registrerar
jag sluter ögonen och tänker mig in i mina poetiska irrvägar
jag tänker på vilket helvete det är när någon jävel får för sig att använda apan som symbol för människa och förundran är patetiskt och hur popularitet grundar sig i att vara någon att hålla med
om jag hade skallat den guldlockige pojken
hade ingen hållit med mig
litterär ilska kan ta grepp om världen
en sup i vrångstrupen
en hårt dragen cigarett i hörnet på uteserveringen
jag scrollar förbi
såhär lever jag mitt liv
såhär lever jag mitt liv
såhär lever jag mitt liv
såhär lever jag mitt liv
ingen förundran
ni vet att det är apati
skuggmänniskor dansar och apan och guldpojken emanerar ur samma bild
de är kroniskt likartade och jag vet att det är banalt att ens tala om det
grupptryck går lätt upp i falsett
såhär lever jag mitt liv
min Tom Waits-gestalt lutar sig tillbaka in i skuggorna
för att sen söka sig tillbaka och tända en ny cigarett
jag registrerar inget och jag söker allt
vardagskonsten blommar ut och byter skepnad
det är en dansk bodega
och jag har inget internet här
vi hörs sen