Categories
Hat

Vardagskonst

Om jag sätter ett vant föremål i min hand

och tar en bild av just den delen av min kropp

den som visar handen och det vanliga föremålet

(second hand-tröja i förgrunden)

 

jag aspirerar inte på något djuplodande

vardagskonst, kan vi kalla det så

 

ja jag vet att det är banalt att ens tala om det

men alla bara gör gör gör

banaliteten är guilt by association

och jag drar mitt namn i smutsen

för att jag ens tänker på er

ser er så som det en gång var tänkt

ser era föremål era vita väggar

era utsträckta händer

som bara är en symbolisk gest

på en bild

en representativ tår faller från en kind

 

och jag tar avstånd från tonårens mardrömmar och ångest

och lägger mig tryggt i världens vagga utan hjälp

och reser mig ur oregelbundenheten

sluta registrera och värdera!

allt är ju på skämt

 

jag såg den guldlockige pojken mellan raderna på tåget

det är sant att skönhet kommer inifrån

även den medfödda makten

bebor den platsen

 

ingen vill ju att jag ska se dem!

för då bryts illusionen

den guldlockige pojken mellan sätena är på riktigt

han var alldeles sagolik

jag lutar mig tillbaka drar i min Slösa-fläta och kniper ihop käkarna

som inte får öppna munnen när den registrerar

jag sluter ögonen och tänker mig in i mina poetiska irrvägar

jag tänker på vilket helvete det är när någon jävel får för sig att använda apan som symbol för människa och förundran är patetiskt och hur popularitet grundar sig i att vara någon att hålla med

om jag hade skallat den guldlockige pojken

hade ingen hållit med mig

litterär ilska kan ta grepp om världen

en sup i vrångstrupen

en hårt dragen cigarett i hörnet på uteserveringen

jag scrollar förbi

såhär lever jag mitt liv

såhär lever jag mitt liv

såhär lever jag mitt liv

såhär lever jag mitt liv

ingen förundran

ni vet att det är apati

 

skuggmänniskor dansar och apan och guldpojken emanerar ur samma bild

de är kroniskt likartade och jag vet att det är banalt att ens tala om det

grupptryck går lätt upp i falsett

såhär lever jag mitt liv

min Tom Waits-gestalt lutar sig tillbaka in i skuggorna

för att sen söka sig tillbaka och tända en ny cigarett

jag registrerar inget och jag söker allt

vardagskonsten blommar ut och byter skepnad

det är en dansk bodega

och jag har inget internet här

vi hörs sen

Categories
Hat

HATET

Jag hatar poeter

jag hatar Malmö

och jag hatar alla aktivister

Jag hatar människor med stark etisk övertygelse som är under trettio

(som om det existerar)

 

Jag hatar era ironiska tröj-tryck

och jag hatar era hemliga klubbar

Jag hatar att känna mig delaktig och jag hatar att känna mig utanför

 

Jag hatar fenomenet rörelse

och hur jävla lurade människor blir av den känslan

 

Jag hatar den nya poetiska vågen och om den välkomnar ytterligare en som vill ”utforska kroppens begränsningar” alternativt möjliga expansioner

tycker jag det vore mer konstruktivt att spruta ner

en vägg med hjärnfragment

och dö martyrdöden